Bankernas förmåga att klara av större kreditförluster är den centrala frågan som definierar de flesta aspekterna av en eventuell framtida finansiell kris. Idag anses storbankerna ha en god förmåga att hantera den nuvarande och den närmaste framtidens risker på ett bra sätt, genom att man anses ha en tillräckligt hög vinstmarginal och goda säkerheter.
Parallellt med de växande riskerna i omvärlden och på hemmaplan i övrigt fortsätter bankerna att tjäna väldigt mycket pengar. Nya Tider rapporterade om storbankernas vinstmarginaler i NyT nr.4/2024 och kunde då konstatera att vinsterna på helårsbasis fortsätter att leverera mycket stora vinster till sina aktieägare, samtidigt som den viktiga soliditeten är lägst hos just storbankerna på den svenska finansmarknaden. Den vanliga nivån på vinstutdelning till aktieägare i banksektorn är cirka 40–60 procent av vinsten efter skatt.
Utvecklingen har fortsatt i samma riktning under 2024 och det tredje kvartalet var inget undantag, när de tre storbankerna i Sverige, SEB, Swedbank och Handelsbanken tillsammans med finskägda Nordea, presenterade sina kvartalsrapporter. Totalt gick de fyra med en samlad vinst på cirka 50 miljarder kronor, inklusive utlandsverksamhet, under det tredje kvartalet.
För perioden januari till september var motsvarande vinstsumma cirka 153 miljarder kronor, enligt de fyra bankernas senaste kvartalsredovisningar. Man redovisar en avkastning på eget kapital på cirka 15–18 procent.
Banker ”ligger inte ute” med utlånade pengar
De pengar som banker lånar ut till sina kunder tar de sällan ur det egna kapitalet. Enligt banklagen kan nämligen varje finansiellt institut låna ut tio gånger mer än vad man har i eget kapital. De utlånade pengarna är därför ”skapade ur luft” och banken tar därmed ränta på pengar som man egentligen inte äger. Det kan bli en kostnad för banken först när kunden hamnar i betalningssvårigheter, men i normala fall gör speciellt amorteringsfria lån att man kan få betalt – bra betalt – på pengar som man ”skapat ur luft” i all evighet.
Bankbarometern
Finansinspektionens återkommande uppföljningar av banksektorn presenteras i det man kallar ”bankbarometern”. Den senaste i ordningen publicerades den 24 oktober och redovisar ett par intressanta trender. Det visar sig att aktörerna på den svenska finansmarknaden fortsätter att kamma hem rekordvinster och det är de tre svenska storbankerna som tjänar mest. Den stora kassakon utgörs av bolånen. Det är visserligen ingen direkt överraskning att det är precis så det förhåller sig, eftersom bolån generellt är relativt säkra belåningsobjekt och att storbankerna är de som tillsammans dominerar bolånemarknaden.
En annan intressant trend på den finansiella marknaden som Finansinspektionen lyfter fram i sin rapport är en trendmässigt minskad utlåning till ”icke-finansiella” företag, det vill säga företag som har mindre än 50 procent av sin omsättning i form av finansiella intäkter. Vanligen ”riktiga” företag där produktion sker. Utvecklingen, som ges en relativt framträdande roll i bankbarometern, indikerar en potentiellt allvarlig påverkan på investeringsklimatet i företagssektorn och därmed på situationen på arbetsmarknaden och även skatteintäkterna.
Man kan också utläsa att renodlade bolånebanker tar marknadsandelar på den svenska lånemarknaden från storbankerna, om än från en relativt låg nivå. Rörelserna går från de tre storbankerna till renodlade bolåneinstitut, Sparbankerna och företag som tillhandahåller konsumtionskrediter. Rapporten visar också att de sju största bankerna står för cirka 80 procent av all utlåningen till den svenska allmänheten.
Det som möjligen kan förvåna en aning i Finansinspektionens redovisning av banksektorn är att den del som ökar mest, relativt tidigare utlåningsvolymer, är konsumtionskrediterna. Det är uppseendeväckande på flera sätt, inte minst eftersom det i huvudsak handlar om krediter utan säkerhet till hushållen, som är den skuldkategori som allmänt betraktas som den mest riskfyllda – både för låntagaren och för den finansiella stabiliteten i stort.
Finansföretagen i denna kategori tjänar relativt bra på de höga räntor och avgifter man tar ut för hushållens krediter utan säkerhet. Detta även om man tar i beaktande att den största aktören, Klarna Bank, har varit svårt utsatt för kreditförluster och skenande kostnader och därmed har tvingats redovisa relativt stora förluster de senaste fyra åren. Under perioden 2022 till 2024 ser dock trenden ut att ha vänt även för Klarna. Konsumentkreditföretagen är, som grupp, den del av finansmarknaden som har den högsta marginalen på räntenettokalkylerna, cirka 4,9 procent enligt Finansinspektionens analys. Å andra sidan har man också den högsta andelen ”problemlån”, det vill säga krediter som med stor sannolikhet inte kommer att återbetalas helt, på cirka 9 procent av sin totala utlåning. Att nästan var tionde kund hamnar i betalningssvårigheter kan man dock ta, då man tjänar så mycket på andra kunder.
Det kan jämföras med sparbankerna, som levererar ett genomsnittligt räntenetto på cirka 2,6 procent och den lägsta andelen problemlån, 0,4 procent, av de nio olika bankkategorier som Finansinspektionen identifierar på den finansiella marknaden.
Finansinspektionen och finansiell stabilitet
Bilden av banksektorn och de risker som finns inbakade i den kompletteras av Finansinspektionens andra finansiella stabilitetsrapport för 2024, som presenterades den 20 november. Här lyfter generaldirektören, Daniel Barr, fram de geopolitiska osäkerheter som man identifierat, till exempel krigen i Mellanöstern och Ukraina men också osäkerheter som förväntas uppkomma i samband med presidentskiftet i USA. Det senare förklaras med att de av president Donald Trump utlovade höjda tullarna för import till USA riskerar att påverka handeln på ett negativt sätt, även om man bedömer det som oklart i dagsläget hur de exakt kommer att påverka svenska företag och finansiella institut.
Som Nya Tider kunde rapportera i nr. 20/2024 av magasinet, planerar Trumpadministrationen att införa kraftigt höjda tullar för all import till USA, med syftet att öka den inhemska produktionen istället för att importera färdiga produkter och insatsvaror. För svensk del finns det en risk för att vår export till USA, som är vår tredje viktigaste handelspartner sett till exportvärdet, kan komma att minska. Det skulle kunna leda till minskad industriell verksamhet i Sverige och därmed ökade risker för såväl industri-och transportföretag som de finansiella institut som lånar ut pengar till dem och hanterar betalningsströmmarna.
Riksbanken, som också levererade sin andra rapport för året om finansiell stabilitet i mitten av november, ger uttryck för en ståndpunkt man framfört i vart fall de senaste tio åren. Det handlar om de styreffekter som finns för hushållens belåningsgrad, i första hand bolånen.
Man skriver:
Kombinationen av amorteringskrav, bolånetak och bankernas kreditprövningar har värnat hushållens motståndskraft. Utan dessa åtgärder skulle hushållen stått sämre rustade. Om makrotillsynen blir mindre strikt kan det leda till att såväl bostadspriser som hushållens skuldsättning åter växer snabbt, särskilt givet att räntor nu faller. En sådan utveckling skulle innebära att de makroekonomiska riskerna ökar och i förlängningen även riskerna för den finansiella stabiliteten. För att bostadsmarknaden ska fungera bättre krävs främst finans- och strukturpolitiska åtgärder. Att överlag förändra makrotillsynen på ett sådant sätt att hushållens skuldsättning ökar är inte en långsiktigt hållbar lösning.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
