Fluorid i dricksvatten – ett neurotoxin

Tillsammans med bly och kvicksilver klassade en studie publicerad i den ansedda medicinska tidskriften The Lancet i mars 2014 fluorid som ett neurotoxin, det vill säga nervgift, i samband med att man undersökte förekomsten av dyslexi, adhd och andra störningar hos barn. Vid ökad exponering för fluorid i dricksvattnet noterade man lägre IQ med upp till sju poäng på en hundragradig skala när barn i Kina undersöktes.

Liknande resultat för barns IQ vid högre fluoridhalter erhöll forskare vid ansedda Harvard University i Boston år 2012. Deras slutsats var att fluorid skulle kunna vara ett nervgift som påverkar hjärnan vid mycket lägre nivåer än de som är skadliga hos vuxna.

Det angivna syftet med att tillsätta fluorid i dricksvattnet är att förbättra befolkningens tandhälsa genom att motverka karies, men de positiva effekterna har ifrågasatts och ställts i relation till de risker som ett alltför högt intag av ämnet medför. Vidare har principiell kritik riktats mot att påtvinga en hel befolkning en form av medicinering, där medborgarna i praktiken inte har något val att avstå och där inte heller några individuella utvärderingar görs.

Denna invändning var ett av argumenten när frågan utreddes i Sverige 1981, då tillsättandet av fluorid redan hade varit förbjudet i landet i tio år. I sin slutrapport menade utredarna också att fluoridens långsiktiga effekter inte hade studerats tillräckligt och att det fanns andra sätt att motarbeta tandproblem, som en förbättring av befolkningens matvanor och munhygien. I Sverige är den naturliga förekomsten av fluorid i vattnet dock relativt hög och ett högsta gränsvärde på 1,5 milligram per liter har därför fastslagits, där nivån ska regleras i vattenreningsverk.