Debatt i svt mellan Marcus Birro och Martina Montelius. Stillbild: SVT

Folket, etablissemanget och verkligheten

På senare tid har en diskussion uppstått offentligt kring folkets oro, där etablissemanget frågar sig om man borde ta den på allvar eller om det ens går att tala om ett folk och ett etablissemang. En debatt i SVT mellan Marcus Birro, som hävdar att folket nu reser sig mot ett etablissemang som ser ned på det, och Martina Montelius, som avfärdar hela beskrivningen, tydliggjorde en del av problematiken.

– Men hur vet du hur det ser ut i den riktiga verkligheten, blir teaterchefen Martina Montelius fråga.
– Jag kan betydligt mer om den än vad du vet, blir poeten Marcus Birros svar.
Debatten i SVT:s Opinion Live den 1 december om folk och etablissemang mellan den statssubventionerade dramatikern Martina Montelius och den ur salongerna numera förpassade Marcus Birro blir snabbt hätsk och personlig, men ska ses som en del av ett större sammanhang.

Efter växande framgångar för EU- och invandringskritiska partier i Europa, och Donald Trumps valseger i USA, har någon yrvaken politiker i Sverige börjat tala om att man kanske borde ta folks oro på allvar. Inom främst medier har därefter en motreaktion växt fram, eftersom man tycker att folk är oroliga för fel saker, vilket i klartext förstås betyder invandringen. I stället för att försöka förklara varför dessa oroliga har fel, väljer man att ifrågasätta om det verkligen finns ett folk, samtidigt som man själv absolut inte ingår i någon sorts etablissemang.

Debatten i SVT hade föregåtts av debattinlägg och genmälen från de båda inblandade, där Birro i en text menade att en folkets revolution nu pågår mot de eliter som vägrar lyssna, medan Montelius något märkliga motdrag blev att framhäva asylsökande som dem man borde lyssna på. Redan i sitt första svar, publicerat i Expressen den 24 november under rubriken ”Eliten verkar helt ha tappat sin kompass”, bjuder Montelius på ett antal av etablissemangets grepp i denna diskussion, bland annat den sannolikt medvetna missuppfattningen att raljerande kring godhetssignalering och ”godhet”, inom citationstecken, på något sätt handlar om en motvilja inför verklig godhet:

”Under hösten har jag arbetat mycket med barn som flytt till Sverige från krig – eller som har föräldrar som gjort det. Vi har gjort teater tillsammans. Jag gjorde inte detta i något försök att vara god – jag lovar. Jag vet att man inte ska vara god.”

Även denna taktik har varit flitigt förekommande under de senaste veckornas offensiv, där vi har fått ta del av olika varianter av att om det nu är politiskt korrekt att inte vara rasist och homofob, ja, då är man minsann stolt över att vara politiskt korrekt – man argumenterar mot något ingen har påstått. Det är också intressant att notera vilka människor som uppenbarligen kände sig träffade när godhet kom på tal, vilket ledde till att de vanliga medierösterna stod upp för sin rätt att vara goda, trots att de aldrig hade nämnts vid namn.

Den tv-sända debatten inleder Marcus Birro med att dela in etablissemanget i det kulturella, politiska och mediala, där han framhåller att dessa nu sitter i samma båt. Det är en viktig poäng, eftersom vi ständigt ser hur dessa tre komponenter agerar unisont mot inte minst kritik av invandringspolitiken. Många har noterat att medierna, i stället för att granska makthavarna för folkets räkning, har kommit att granska folket åt makthavarna, ett fenomen som blev tydligt bland annat när Expressen hängde ut vanliga människor som hade kommenterat på ett för etablissemanget oacceptabelt sätt på nätet. I själva verket har det blivit lättare att bryta in i det politiska etablissemanget, vilket Sverigedemokraternas framgångar visar, än i det kulturella och mediala, som ju inte är folkvalt. I riksdagen förekommer numera kritik mot det mångkulturella projektet, något som fortfarande är omöjligt på de större tidningarnas ledar- eller kultursidor. Det är inte konstigt att samma sidor ägnar så mycket kraft åt att bekämpa detta enda riksdagsparti.

De utpekade delarna av etablissemanget har därför försökt flytta fokus till en sorts ekonomiskt etablissemang, där man bland annat har raljerat kring hur Donald Trump och Nigel Farage står framför en dörr som ser ut att vara av guld, vilket alltså skulle signalera deras etablerade ställning. Då har man helt missat poängen. Vi vet alla att Trump är förmögen, men det är inte samma sak som att hans valseger inte är ett slag mot det etablissemang som Hillary Clinton tillhör. Hon har i högsta grad stötts av just de mediala och kulturella eliterna, det ”träsk” av korruption som Trump lovar att dränera.

En intressant aspekt i Montelius argumentation när hon vill visa att hon är lika folklig som Marcus Birro, är att hon samtidigt inte kan låta bli att hela tiden avslöja en elitistisk syn, och bland annat talar om Birros ”fans på Facebook”, samt via omvägar kallar honom ”ett obskyrt, högerkristet miffo”, varvat med det lite nedlåtande ”kära Marcus”. I ett av de tidigare debattinläggen från henne i frågan, är en passage om huruvida det finns personer som inte vill ta emot ”människor som flyr från krig och förtryck” särskilt talande:

”Själv möter jag dem varje dag, i kommentarsfälten på internet, på Kent Ekeroths Twitter, och det har faktiskt även hänt att vänner till mig, med fel hårfärg, har mött dem på Södermalm.”

Att hon här reducerar frågan om asylinvandring till ”fel hårfärg” är inte det viktiga, utan att hon endast ser denna opinion på Twitter och i kommentarsfält. På hennes egna kultursidor lär de nämligen inte synas. Ett exempel på hennes förmenta folklighet, som dyker upp i Opinion Live, är direkt bisarrt:
– Apropå det där med vilken bubbla man lever i, så går ju till exempel mina tre barn alla tre i klasser där de är i absolut minoritet i egenskap av barn till så kallade svennar.

Marcus Birros kanske tydligaste bild av den aktuella motsättningen mellan folket och dessa etablissemang, ges när han vid ett tillfälle refererar till Ulf Lundells ”När folket bygger landet”, som han menar hyllas för att folkets åsikter i det fallet kunde accepteras:

– Men när folket börjar bygga ett annat land, när fackföreningsrörelsen sviker, när arbetarrörelsen sviker, när Socialdemokraterna sviker, när inte ens det nya moderata arbetarpartiet har svar på folks frågor och folk går någon annanstans […] då är det inte okej när folket bygger landet längre, för då har folket fel. De fattiga är dumma i huvudet, folk som röstar på Trump fattar ingenting.

Det har i alla tider funnits etablerade personer och klasser som har stått ovanför ett folk, men det som är anmärkningsvärt i dagens Sverige är hur intimt förknippad denna ställning är med åsikter. Därför ingår Martina Montelius i ett etablissemang där Ian Wachtmeister inte finns, och det är därför som Montelius, som sannolikt inte har en hög lön eller en upphöjd ställning, bereds utrymme i alla tidningar och alla tv-kanaler.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Läs även:

GW stödjer vänsterextremister – men rasar mot SVT

🟠 INRIKES Leif GW Persson ställer sig ”till 100 procent bakom” en vänsterextremist som dömts för ofredande, olaga hot samt ringa vapenbrott under en aktion mot två svenska regeringsmedlemmar. Men när SVT:s humorprogram Svenska Nyheter gjorde en humoristisk motaktion i samma stil – då rasar i stället GW och säger att han ska polisanmäla SVT för det han ser som ”grovt olaga intrång, hemfridsbrott, skadegörelse och olaga hot”.

Senaste nytt

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Palme omvärderad? – Dagbok från UD och mordet på Sveriges statsminister

🟠 BOKRECENSION Folkrättsprofessorn och diplomaten Bo Folke Johnson Theutenberg, född 1942, förde under sin långa karriär som diplomat en detaljerad och regelbunden dagbok. Komplicerade och känsliga diplomatiska uppdrag blandat med familjehögtider och annat fördes noga in i hans anteckningar. I 30 år höll han tyst, men som pensionerad diplomat och militär i flygvapnet gav han ut dessa politiska och diplomatiska anteckningar i bokform. Det blev till en början fem band. Därefter kompletterades de med en ny sammantagen och utökad version, med uppgifter gällande Sveriges relationer med och till Sovjetunionen, östtyska agenters verksamhet i Sverige och mordet på Olof Palme.

”Rage” på Dramaten

🟠 KULTURKRÖNIKA Hur ser nyskrivna uppsättningar ut på nationalscenen idag? En läsare av Nya Tider lyckades komma in på publikrepetitionen tre dagar innan premiären av ”Rage”, en pjäs där vänsterliberaler försöker förstå och komma till rätta med den nationalistiska frihetsvåg som sveper genom Europa. Detta är hans reflektioner.

Indiestudion Kvltgames censureras – Nintendo stoppar succéspel i sista stund

🟠 KULTUR Kvltgames, spelstudion som gjort sig ett namn med politiskt satiriska spel som Heimat Defender, stod redo att ta steget in på konsolmarknaden. Men dagen före lanseringen på Switch stoppades spelet The Great Rebellion: Edition 2084 av Nintendo – trots tidigare godkännande. Nu berättar grundaren för Nya Tider om hur det gick till och vilka konsekvenser det får för hans företag.

Litiumbatterier: Från dröm till verklighet

🟠 VETENSKAP OCH TEKNIK Litium har fått smeknamnet ”2000-talets olja” och är bland annat grunden för batteriteknik för elfordon. Utnyttjandet av denna resurs är orsakar dock miljömässiga och sociala skador. När det gäller reserverna är de ojämnt fördelade geografiskt och begränsade, vilket ger nytt liv åt de geopolitiska spänningarna, vilket vi tidigare har sett när det gäller olja.

Tre historiska svenska kyrkor

🟠 Inför kyrkovalet i september månad är det lämpligt att fräscha upp kunskaperna i svensk kristen historia, dessutom även att förmedla dessa till den yngre generationen, ty skolorna i dagens Sverige har ofta, dock inte alltid tack och lov, andra prioriteringar. Undertecknad ber att få presentera tre kända och för vissa kanske okända kyrkor i Sverige.

Annonser

Det finns ett stort utbud av online-casinon, inklusive sådana som opererar utan svensk licens – casino utan svensk licens är en viktig aspekt att beakta.

När man undersöker online-spelalternativ, är det relevant att notera att det finns casino utan spelpaus, som fungerar under andra regleringar.

Spela på – casino utan svensk licens här.

En del online-casinon är inte registrerade under den svenska licensen – casino utan licens kan ha olika spelutbud och regler.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.