Resolutionen om flyktingavtalet godkändes av 181 länder vid FN:s generalförsamling den 18 december. Endast två länder röstade emot det: Förenta Staterna och Ungern. Tre lade ned sina röster: Dominikanska republiken, Eritrea och Libyen.
Trumpadministrationen har nyligen förklarat att även om de stödde det mesta av texten, var de mot vissa delar, som den som syftar till att begränsa möjligheten att internera människor som söker asyl i ett annat land. Ungern bekräftade för sin del att Förenta Nationerna inte behövde ett nytt rättsligt instrument i frågan.
I likhet med den mycket kontroversiella Global Compact on Migration hävdas det att den är ”icke-bindande”. Men till skillnad från Marrakesh-avtalet gick förhandlingarna om flyktingavtalet relativt obemärkt förbi.
Avtalet är skrivet under ledning av FN:s Genève-baserade flyktingkommissarie och ledd av italienske Filippo Grandi. Hans syfte är att främja en ”adekvat internationell respons” på de massiva flyktingströmmarna och de nuvarande flyktingsituationerna.
Dokumentet innehåller fyra huvudmål: Att underlätta påtryckningarna på värdländerna, öka flyktingarnas självständighet, utvidgad tillgång till lösningar från tredje land samt att bidra till att skapa de förutsättningar i ursprungsländerna som är nödvändiga för flyktingars återvändande i säkerhet och värdighet.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
