Försvagat magnetfält och förändrade jetströmmar bakom katastrofen i Spanien

Skyfallet som i slutet på ok­tober skapade historisk förödelse i sydöstra Spanien och inte minst i provinsen Valencia var orsakad av ett isolerat lågtrycksområde högt upp i atmosfären, där det fast­nat inklämt mellan högtryck. Det medförde att regntunga moln som normalt drar förbi och släpper sin nederbörd över stora områden för­blev cirkulerande på samma plats – för att sedan timme efter timme släp­pa ned enorma mängder nederbörd i form av regn och hagel över samma begränsade område.

Vi tittar i denna analys närmare på detta mycket ovanliga väderfenomen med dess dramatiska nederbördseffekt, som nästan bara finns i södra Spanien och även fått ett eget namn, samt hur det kommer sig att det idag finns så mycket vatten i jordens atmosfär. Vi synar också påståendena från klimatalarmister om att det beror på ”global uppvärm­ning” med ökad avdunstning från sjöar och hav.

Ett års regn på ett dygn

Väderfenomenet, känt i Spanien som Depresión Aislada en Niveles Altos (DANA), drar med sig kalla polarvindar som sveper in på hög höjd. Vindarna kan medföra stora temperaturfall, mängder av regn, hagelstormar, kraftiga vindar och tromber.

Det var just detta som skedde i sydöstra Spanien den 29 oktober, då ett års regn föll på bara ett dygn i bland annat kommunen Turís, som ligger 15 kilometer uppströms från det hårdast drabbade Valencia. Tu­rís såg 184,6 millimeter regn på bara en timme, vilket var ett av många rekord som sattes den ödesdigra dagen. Oktober blev den regnigaste månaden någonsin i Spanien med en nästan dubbelt så stor nederbörd än vanligt, sett till hela landet.

Den enorma nederbörden som or­sakade översvämningar, värre än de 1957, resulterade i 231 människors död samt mycket omfattande skador på infrastruktur, privat egendom och jordbruk. Det är en av de död­ligaste naturkatastroferna i spansk historia, även om många ifrågasätter den officiella dödssiffran, som lokal­bor tror är betydligt högre då många fortsatt saknas. Efter katastrofen har stor ilska riktats mot myndigheterna för att de gav felaktig information, som invaggade invånarna i falsk säkerhet, för att sedan varna när det redan var för sent (se ”Spanien: Rekordstora och dödliga översväm­ningar” i NyT nr.19/2024).

Skadekostnaderna beräknas till motsvarande minst 40 miljarder svenska kronor, av Consorcio de Compensación de Seguros (CCS), en obligatorisk statlig katastrofriskför­säkring i Spanien som betalas via skatt. Befolkningen och inte minst bönder tror att det rör sig om betyd­ligt mer än så.

Klimatfenomenet DANA

Det närmast unika väderfenomenet, som drabbat Spanien flera gånger, beror på de specifika geografiska förhållandena på den spanska halv­ön. På katastrofdagen den 29 okto­ber kom den kalla polarluften via Atlanten, väster om Spanien, och kolliderade med den varmare luften över Medelhavet, öster och söder om Spanien. Det var därför som just sydöstra Spanien drabbades. Efter en lång sommar är också luften som varmast över Medelhavet, vilket yt­terligare förvärrade fenomenet.

Luft rör sig från kallare högtrycks­områden till varmare lågtrycksområden, ungefär som när du öpp­nar ett fönster en kall dag och luften rusar in i ett varmare rum. Denna liknelse används även i meteorolo­gers utbildning. Ju större skillnaden är i tryck, desto snabbare rör sig luf­ten. Enkelt uttryckt bildas vindar där det är skillnad i lufttryck mellan två områden.

Den kallare högtrycksluften på hö­gre höjder trycker sig ned, mot var­mare luft, i stället för att röra sig hori­sontellt. Detta då kall luft sjunker och varm luft stiger, samt i detta fall låg­trycksområdet dessutom låg inklämt mellan omgivande högtrycksområ­den. Om sedan dessutom tunga regn­moln finns mellan dessa två olika luftlager, som det gjorde i detta fall, så trycks regnet bokstavligen ned mot jorden med hög hastighet – med den förödande effekt som Valencia och sydöstra Spanien fick uppleva.