Det var den 27 november förra året som de jihadister som etablerat sig i den syriska Idlib-provinsen plötsligt inledde en omfattande offensiv i nordvästra Syrien. Offensiven leddes av Hayat Tahrir al-Sham (HTS), som tidigare var al-Qaidas syriska gren under namnet Nusrafronten. Samtidigt gick jihadister in i Syrien från Jordanien. Tre dagar senare föll Aleppo i jihadisternas händer. Den 8 december hade regeringsstyrkor på flera håll flytt eller kapitulerat, och president Bashar al-Assad hade flytt till Ryssland för asyl. HTS-ledaren Abu Mohammad al-Julani framträdde efter detta i Umayyadmoskén i Damaskus där han deklarerade ”seger åt den islamiska nationen” (se ”Syrien har fallit” i NyT nr.22/2024).
Idag har al-Julani kastat av sig sitt jihadistnamn och kallar sig för sitt ursprungliga namn, Ahmed al-Sharaa. Han styr nu Syrien som de facto ledare och har utlovat rättvisa och frihet genom en ny övergångsregering. Rapporter från Syrien visar dock på en helt annan utveckling, där det auktoritära och sekulära styret under Assad snabbt har ersatts av en extremistisk shariastat.
Nya Tider träffar en exilsyrier som vi kan kalla Omar, men som egentligen heter något annat. Han lämnade sitt hemland för flera år sedan, men hans tankar är kvar hos familjen som lever kvar i det konfliktfyllda Syrien.
– Det känns som om framtiden för mitt land inte är särskilt positiv, berättar han till Nya Tider.
Han får regelbundna uppdateringar från sina nära och kära, men varje samtal är en påminnelse om osäkerheten som fortfarande präglar deras liv. Enligt Omar var Syrien dåligt under Assad, men nu har det blivit ännu värre.
– De påstod att de kom för att befria landet, men egentligen var deras mål en islamisk stat, berättar han.
Omars familj kommer från Damaskus och området omkring huvudstaden, framför allt en liten by några kilometer utanför där 70 procent är kristna, men där det också bor muslimer, alawiter och druser. Många i familjen är konstnärligt lagda, musiker och målare. Men idag får de höra att deras livsverk är ”haram” och inte tillåtet enligt det nya styret.
Löften från den nya regimen att beskydda etniska och religiösa människors rättigheter är inget som märks av i dagens Syrien, berättar Omar.
– Jag hade planer på att återvända till Syrien i sommar, men nu kommer det inte på fråga, säger han.
Brutna löften om jämlikhet
Men det är inte bara syrier som märkt av vilken riktning Syrien verkar ta under Ahmed al-Sharaas regim. Även internationella diplomater har fått erfara vad den nya ideologin innebär i praktiken. När Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock träffade Ahmed al-Sharaa i Damaskus den 3 januari vägrade han ta henne i hand. Däremot sträckte han ut handen till hennes franske kollega Jean-Noël Barrot. Baerbock, som varit en av Europas mest högljudda kritiker mot alla som velat normalisera relationer till Syrien under Assad, fick då kritik för att hon själv nu vill normalisera kontakter med en regim som inte ens kan hälsa på kvinnor. Varken Baerbock och Barrot verkar dock brydda över detta och menar till och med att de känt till det i förväg – och accepterat det.
– När jag reste hit stod det klart för mig att det uppenbarligen inte skulle bli några vanliga handskakningar, sa Baerbock i efterhand.
Barrot bedyrade dessutom i ett inlägg på X att man fått ”försäkringar från de nya syriska myndigheterna om att det kommer att bli ett brett deltagande – särskilt av kvinnor – i den politiska övergången”.
Hittills har man utsett en knapp handfull kvinnor till officiella positioner, där den mest kända är Aisha al-Dibs som kom i kontakt med HTS när hon arbetade med humanitärt arbete i Idlibprovinsen. Hon är den enda kvinnan bland en rad män i Syriens nya ”övergångsregering”, men inte som minister utan som chef för ”kvinnofrågor”. Inledningsvis lovade hon i en intervju med al-Jazeera att kvinnor ska ”engageras i sociala, kulturella och politiska institutioner” för att sedan avfärda alla som lyft frågan om kvinnors rättigheter i det nya Syrien i en intervju med turkiska TRT. Al-Dibs inställning är att hon inte kommer att tolerera någon åsikt som motsäger den nya regimens ideologiska inriktning. Samhället kommer också att formas efter sharia, understryker hon.
– Angående rättsväsendet så tänker jag inte diskutera saken eftersom [den kommande] konstitutionen kommer att bestämma det och dess ankare är islamisk lag. Vi kommer inte att överge islamisk lag, sa hon till TRT.
I väntan på den nya konstitutionen är det oklart vilka lagar som egentligen gäller i Syrien. Den nya poliskåren utbildas dock exklusivt i sharia, de religiösa lagar som reglerar allt från familjeliv till rättssystem och som baseras på Koranen. Enligt Reuters måste nya rekryter först redogöra för sin religiösa tro innan de utbildas i islamisk lag och vapenhantering.
Hamza Abu Abdel Rahman, som byggde upp HTS ”polisakademi” i Idlib, har nu fortsatt sitt arbete i Damaskus. Till Reuters säger han att nya polisrekryter måste känna till vad som ”är tillåtet och inte” enligt sharia för att kunna ”agera rättvist”.
Enligt Omars kontakter hemma i Syrien råder det inga tvivel om vad den nya poliskåren sysslar med.
– Assads armé har lämnat, men Damaskus gator patrulleras nu av en ny armé.
– Det känns som om Islamiska staten har tagit över – långa skägg och jihadistflaggor dominerar gatorna, berättar han.
I intervjuer har al-Sharaa sagt att det kan ta upp till tre år innan en ny konstitution är på plats och att det kan dröja innan syrier ens märker av maktskiftet. Detta är dock ingen bild som Omars familjemedlemmar hemma i Syrien känner igen.
– De tvingar redan kvinnor att bära niqab. I första hand muslimska kvinnor, men det talas om att även kristna kvinnor ska behöva täcka sig. I min hemby, där majoriteten är kristna, har de förbjudit alkoholförsäljning och stängt alla butiker som sålde det, berättar han.
Enligt den oberoende ideella nyhetssajten The Conversation får kvinnor inte vistas i offentliga miljöer utan en manlig familjemedlem. De som bryter mot den nya klädkoden kan bötfällas eller fängslas, men först förnedras de offentligt.
Regimen kommunicerar dessutom inte via traditionella medier som TV. I stället använder de både moderna plattformar som TikTok och uråldriga metoder som plakat på byväggar. Enligt Omar är det för att dölja direktiv för omvärlden och avfärda kritik som falska nyheter vid behov. Ett plakat som hans familjemedlemmar sett är nya regler för hur kvinnor ska klä sig och bete sig, ett annat handlar om att den som hädar Gud kan straffas med fängelse eller döden.
– Det är uppenbart att de vill omforma Syrien att bli som talibanernas Afghanistan, säger han.
Syriens nye ledare Ahmed al-Sharaa är enligt Omar ett mysterium för många syrier. Han sägs komma från en sunnimuslimsk familj med rötter i de israeliskt ockuperade Golanhöjderna. Men till skillnad från många andra personer i den syriska offentligheten verkar man enligt Omar inte kunna följa hans familj långt tillbaka i tiden. De uppgifter som exempelvis finns på Wikipedia och som anger att al-Sharaas far och farfar var framträdande politiska figurer är enligt Omar inget som syrier i Damaskus vill kännas vid.
– Det var som att han uppstod först när han reste till Irak för att ansluta till al-Qaida. Sedan dess är hans liv väldigt lätt att följa, men inte innan. Samma sak med hans familj, säger Omar.
Idag bär al-Sharaa inte längre de jihadistkläder han använde som HTS-ledaren al-Julani utan växlar under offentliga framträdanden mellan en slags paramilitär klädsel i samma stil som Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj och en vanlig västerländsk kostym. Samtidigt har han inlett en charmoffensiv mot Väst, vilket bland annat lett till att USA tagit bort en belöning på 10 miljoner dollar för information som leder till gripandet av honom.
Maktspelet bakom kulisserna
Under Ahmed al-Sharaas ledning har HTS försökt omprofilera sig – från en jihadistorganisation med al-Qaida-kopplingar till en ”moderat” syrisk nationalistisk rörelse. De som kommit i kontakt med organisationen menar dock att detta bara är på ytan, och att det är samma jihadister som tidigare. De är dessutom påfallande ofta inte ens syrier. Enligt Omar är de nya militärer och poliser som patrullerar Damaskus gator från hela världen. När jihadister eldade ned en julgran i en kristen stad i centrala Syrien under julen försökte HTS till och med förklara incidenten med att det inte var syrier som låg bakom utan soldater från andra länder, som inte vet bättre.
På frågan varför han tror att islamisterna har lyckats ta över Syrien till synes med stöd från Väst, trots att man samtidigt kritiserat Assads regering för brist på demokrati och mänskliga rättigheter, svarar Omar att det bara är ett maktspel mellan stormakter.
– Syrien är ett viktigt land som knyter samman olika regioner. Det finns värdefulla metaller i marken och olja flödar via Syrien från Mellanöstern. Assad stod Putin för nära och de kunde man inte tolerera från Väst.
Att Assads regering kunde besegras så lätt beror enligt Omar på att maktskiftet var uppgjort på förhand.
– Rebellerna gav Assad ett pris för att avgå och han accepterade det. Annars hade det blivit betydligt hårdare strider.
Omar berättar bland annat hur staden Dara i centrala Syrien, som har närmare 100 000 invånare, intogs med hjälp av 28 jihadister med kalasjnikovs åkandes på 14 motorcyklar. I många städer och byar hade Assads styrkor lämnat flera timmar innan jihadisternas intåg.
Ett mångkulturellt Syrien på väg att gå under
Enligt Omar riskerar Syrien nu att brytas upp i mindre bitar, där Turkiet och Israel verkar intresserade av att roffa åt sig så mycket man kan. Israel ockuperar sedan 2019 illegalt de syriska Golanhöjderna och har i en rad bombräder efter maktskiftet förstört i princip all militär infrastruktur i landet. Man har också passat på att utöka den mark man ockuperar till toppen av det strategiskt viktiga berget Hermon i Golanhöjderna. Det är Israels högsta berg, som man redan ockuperade stora delar av 1967, men själva toppen med en utpost låg ännu i de av Syrien kontrollerade delarna. Inte längre.
Men den som tjänat mest på Assads fall i regionen är Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, som sedan 2016 också ockuperar delar av Syrien. Turkiet har på olika sätt hjälpt islamistgrupper som HTS och var även första landet att formellt träffa al-Sharaas nya regim.
Utåt har Erdogan betonat vikten av att ”respektera Syriens territoriella integritet”, men under ett internt möte med regeringspartiet AKP lovade presidenten att ”revidera utgången av första världskriget och annektera syriska territorier till Turkiet”. Erdogan syftade på delar av Syrien som kontrollerades av det ottomanska imperiet, som han menar borde ha tillfallit Turkiet om första världskriget slutat annorlunda.
– De städer vi kallar Aleppo, Idlib, Damaskus och Raqqa skulle ha blivit våra provinser, precis som Antep, Hatay och Urfa, citerades Erdogan säga.
Enligt Omar är Erdogan dessutom populär bland många i Syrien som tidigare var kritiska till Assad. Hans inflytande över jihadistgrupperna talar också för att Turkiet kommer att spela en nyckelroll i utvecklingen av Syrien under de kommande åren.
Syrien har gått från att vara en sekulär, mångetnisk och mångkulturell stat under Assad som Västs ledare avskydde för att den vägrade att lyda, till att under Ahmed al-Sharaa bli ett av Väst erkänt och understött shariastyre. Landets framtid är nu en spelbricka i stormakternas händer, och många syrier, som Omar, frågar sig om det någonsin kommer att finnas en framtid för alla folkgrupper i Syrien eller om det mångkulturella landet i slutändan kommer att gå under och delas upp mellan diverse regionala makter och extremistgrupper.
