Skip to Content

Vilken är Stefan Löfvens taktik för att säkra makten för framtiden? Foto: Nya Tider
KRÖNIKA

”Ge mig fyra år!”

Digital utgåva

I Sverige är de flesta överens om att i alla avseenden ta avstånd från nazismens brutala metoder. Vi får hoppas att fördömandet av den totalitära ideologin kommunismen – eller låt oss säga den effektivaste förintelseregimen, om vi ser till det totala antalet dödsoffer – får ett lika odelat stöd.

Publicerad: 3 april, 2019, 18:08

  • Svenska

Läs även

I högstämda tal och politiska program hör vi denna försäkran upprepas gång efter gång under decennium efter decennium.

Låt oss studera vilken taktik som tillämpas av de politiska partier som strävar efter en ledande ställning, en faktisk maktposition i landet. Strategin behöver vi inte befatta oss med, då varje parti som innehar eller räknar med att kunna förvärva en suverän ställning, redan har definierat sin målsättning, en egen majoritet, en hegemoni för att kunna leda landet i önskad ideologisk riktning. Taktiken är däremot intressant att studera och att jämföra mellan olika länder, tidsperioder och regimer. Vi kan börja med att blicka tillbaka på vissa händelser i 1930-talets Tyskland, eftersom hänvisningarna till dessa skeenden är ständigt återkommande i dagens pseudodebatt i Sverige.

I riksdagsvalet den 31 juli 1932 blir NSDAP landets största parti med 37,3 procent av rösterna och partiets ledare Adolf Hitler kräver att få rikskanslerposten (Bonnier International Publications AS: Nazisternas väg till makten). Ett halvår senare brinner riksdagshuset ner i en anlagd brand och kommunistpartiet beskylls för att förbereda en revolution. Partiet förbjuds, dess ledare fängslas och partiets tidningar läggs ned. Kort därefter lyckas nazisterna få igenom ett lagförslag, den så kallade fullmaktslagen, som innebär att den lagstiftande makten anförtros rikskanslern för en period på fyra år. Denna ”nödförordning gav Hitler möjlighet att anklaga och lagenligt döma alla statsfiender” (Joachim Fest, Der lange Weg zum 20. Juli s. 17, ISBN 3-442-72106-7). Hitler påpekade att han i och med denna undantagslag på fyra år inte behövde någon mer ”Bartholomäusnacht”, det vill säga något mer utomparlamentariskt våld för att förverkliga sina planer. ”Ge mig fyra år”, sade Hitler. Man kan ju inte undgå att se vissa likheter med makttillträden i andra länder och andra tider.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Henrik Paetau

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • Three Springs

    – Ge mig fyra år till och jag bygger ett tusenårsrike! Jag bekämpar den där Ekesson.

    – Åkesson, menar du.

    – Det var det jag sade. Ikesson.

    – Ja, statsministern.

    – Nassarna satte dit van der Lubbo.

    – van der Lubbe.

    – Det var det jag sade. van der Labbi.

    – Ja, statsministern.

    – Nu är jag på väg till Bryssel, Europas Mecka, för att träffa hedersmannen Joncker.

    – Juncker.

    – Det var det jag sade. Jincker.

    – Ja, statsministern.

    xxx

    – Vi har problem i bunkern. Den käre ledaren har tappat förståndet.

    – Det är väl känt. Hans debattartiklar är på ett barns nivå.

    – Vad ska vi göra?

    – Vi har ingen Stauffenberg och ingen Rommel.

    – Då måste vi ta hit ryssarna. Det är det enda som hjälper, som i Berlin. Låt oss provocera dem så mycket vi kan.

    – Bra idé.

  • Dacke

    “Ge mig en kvart om dagen och jag skall ge dig en ny kropp” är en devis som Arne Tammer använde sig av och många använde hans metoder för att bli, “en bättre människa”. Nu försöker Stefan Löfven axla Arne Tammers metod med ett liknande grepp, “ge mig fyra år” och jag skall ge dig en, “bättre, pension, skola, sjukvård, försvar, åldringsvård, Polis, mer trygghet, minskad kriminalitet osv.” Det är en västenlig skillnad på Tammers löften och Löfvens? Den förstnämnde lyckades i sina löften. Löfven har under årens lopp upprepat, “ge mig fyra år” och folk är vid det här laget ganska trött på att höra hacket i skivan, som ständigt upprepar, “ge mig fyra år”?

Sveriges hantering visar föraktet mot de äldre

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETSpridda kommentarer i debatten antyder det som de svenska myndigheternas agerande visar i praktiken: Äldre ses inte som medborgare värda att skydda. Sverige utmärker sig nu genom den nonchalanta inställningen till coronavirusets framfart, men acceptansen för smittspridning säger också något om vår inställning till den äldre delen av befolkningen. Principen verkar vara att så länge främst personer som lämnat arbetsmarknaden dör, är det ett pris värt att betala.

Sverige och Ungern – en fallstudie i individualistisk kontra nationalistisk virushantering

OPINION: ERIK ALMQVISTEfter ett blodigt 1900-tal med två världskrig, våldsamma revolutioner och över fyra decennier av kommunistisk ockupation är ungrarna vana att hantera nationella kriser och utmaningar. Man vet hur man stålsätter sig, går samman och underordnar sig allmänintresset. Kanske blir coronavirusets 2020 året då även svenskarna får lära sig vikten av dessa dygder – den hårda vägen. Det berättar Erik Almqvist, före detta riksdagsman för Sverigedemokraterna, numera bosatt i Ungern.

Samhällsansvaret som försvann

OPINION: KARL-OLOV ARNSTBERGSkulle du riskera ditt liv för andra som bor i Sverige? Skulle de göra det för dig? Veckans debattör, professor Karl-Olov Arnstberg, ställer saker på sin spets när han resonerar kring samhällspåfrestningar och jämför offerviljan i det homogena Japan med plundringsvågen i det mångkulturella Louisiana. Vilken väg väljer Sverige?

Vad mobilzombie-föräldrar lär sina barn: Du är ingen

OPINION: JULIA CAESARÖverallt ser vi dem: människor som går omkring som fjärrstyrda zombies, oavbrutet fjättrade vid en mobiltelefon i handen. Det gäller även föräldrar som är tillsammans med sina barn. Mobilstirrandet är en form av missbruk, och det skadar barnets utveckling. All tidig utveckling sker i samspelet mellan barn och föräldrar. Utan ett ”du” kan inget ”jag” bli till.

Mutor till migranter för att återvända hem: En halvmesyr vi kan vara utan

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETEU ska erbjuda migranter i flyktingläger på de grekiska öarna 2 000 euro, drygt 20 000 kronor, för att återvända till sina hemländer. Det är en patetisk halvmesyr som inte går att motivera vare sig moraliskt eller praktiskt.

Coronahaveriet – Handlings­förlamning utan facit i hand!

KRÖNIKAMed snigelfart, vankelmod och beslutsångest som främsta redskap vid katastrofer agerar våra politiskt valda företrädare utifrån ett mångårigt mönster – katastrofen ska vara fullbordad innan ett resolut agerande kan åstadkommas. Att vara ute i förebyggande syfte finns inte på kartan.

Coronaviruset avslöjar globaliseringens svagheter

KRÖNIKAGlobaliseringen som skulle leda till ett jämställt paradis på jorden har istället blivit ett hot mot vår existens. Det har ingen räknat med.

Avskaffa stödområdena – låt glesbygden få behålla sina rikedomar

KRÖNIKA

Gå till arkivet

Send this to a friend