”Det vart fiendskap och strid// mellan svear och gautar [götar],/ ofred och våld// över vida vatten,/ hård, hätsk, härnad”.
Detta citat är hämtat ur det forngermanska eposet Beowulfkvädet (2472-2474). Epos är en längre versberättelse och vad som berättas i citatet ovan är fiendskapen som blossade upp mellan svearna och götarna i början av 500-talet.
Här finner man även namnen på de så kallade ”sagokungarna”: Angantyr (även känd som Egil Tunnadolg) av svearna och Hugilaikr (Hygelak) av götarna, vilket är intressant då eposet om Beowulf skrevs av anglosaxarna på 700-talet. Det betyder att anglosaxarna hade hört berättelser om dessa kungar. Professor Björn Collinder (1894-1983), som översatt Beowulfkvädet, noterar dessutom i förordet att åtminstone Hygelak nämns under ett annat namn av den frankiske biskopen Gregorius av Tours (538-594). Detta innebär att Beowulfkvädet har ett stort historiskt värde för Sverige.
När det gäller eposets betydelse nämner Collinder även följande:
”Hurdant det gotiska språket var skulle vi veta även om Wulfilas bibelöversättning [Silverbibeln] hade gått till spillo, men utan kvädet om Beowulf skulle kännedomen om forngermanernas skaldskap vara styckeverk.”
Beowulfkvädet är nämligen det äldsta bevarade forngermanska eposet.
Versmåttet som detta epos är skrivet på är stavrim. Stavrim tillhör allitterationen, som beskrivs på följande sätt av Olof Nordberg och Ulf Wittrock i Dikt och data i den del av boken som tar upp den nordiska diktningen under medeltiden:
”Det vanligaste versmåttet är fornyrdislag. Strofen består då av åtta korta versrader, vardera med två betonade stavelser. Raderna binds samman parvis genom att två eller tre betonade ord i versparet börjar med samma konsonant eller med vokal.”
Collinder noterar att det forngermanska stavrimmet i Beowulfkvädet skiljer sig från fornyrdislag i avseendet att ”antalet stavelser i svag taktdel skiftar nog så fritt, så att stavelseantalet i en långrad (= ett par av stavrimmande kortrader) växlar från åtta till sexton.”
I det forngermanska stavrimmet görs dessutom ingen åtskillnad mellan vokalerna medan konsonanterna bara kan rimma på varandra.
Beowulf mot människoätarna
Götarnas kung, Hygelak, kan betraktas som historisk, men det är oklart om Beowulf kan betraktas som något annat än en påhittad hjälte. Vad som är säkert är att om han existerade, kan han inte ha hetat Beowulf då det namnet är anglosaxiskt. Collinder gissar att Beowulfs verkliga namn kan ha varit Älfhere.
I eposet berättas att Beowulf var son till hövdingen Eggtheow, dotterson till götarnas kung, Hredel, och systerson till Hygelak. Han introduceras i berättelsen från och med vers 194, men läsaren får inte veta hans namn förrän i vers 343, när han presenterar sig för kung Hrodgars härold.
Hrodgar var danernas kung och, enligt eposet, kom Beowulf till honom för att han hade fått höra talas om det människoätande trollet Grendels grymheter mot danerna. Beowulf lyckas besegra och döda Grendel.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
