Vi är måna om att fokusera på händelser och planerade åtgärder som direkt kan påverka läsarens situation, även om det inte alltid är så upplyftande läsning. Vår förhoppning är att det kan ge våra prenumeranter ett försprång i att tackla svårigheter som redan nu syns på horisonten, men som allmänheten hålls ovetande om. Ett exempel är registrering av privat guld, inklusive smycken och samlarobjekt, som förbereds i Italien. Den är frivillig, men de som inte registrerar kommer att få betala 26 procent i skatt om de senare vill sälja, i stället för 12,5 procent nu. Kommer samma sak att ske i hela EU? I Sverige? Och är nästa steg en konfiskation, när alla berättat vad de har hemma? Det är inte ovanligt att så sker inför krig, det är snarare regel än undantag.
Sådana varningar är något Nya Tider ofta är först med, om inte i världen så i alla fall i Sverige. Och detta trots att vi är ett pappersmagasin med den fördröjning det innebär innan informationen finns i din hand.
När vi blickar tillbaka på det gångna året kan vi konstatera att det finns mycket att glädjas över men också att vi står inför stora utmaningar. Det gäller både vårt flaggskepp Nya Tider och vårt samhälle.
Vi är glada att vi klarat av ännu ett år med minskande presstöd som tvingat oss till smärtsamma anpassningar. Vi har gjort vårt bästa för att detta inte ska drabba bredden och kvaliteten i vår journalistik, och vi är stolta över att vi fortsatt kunnat producera Nya Tider som ett ledande magasin i frontlinjen mot globalismen. Om vi ska kunna fortsätta att göra det även nästa år hänger dock mycket på våra prenumeranter och att vi kan nå ut till ännu fler.
Det mest upplyftande i en större utblick är att européer börjat resa sig och kräva sin rätt. De kan inte tystas längre. Att mångkulturen är ett gissel är det ingen utom de mest fanatiska som ifrågasätter numera och att Donald Trump äntligen gått från ord till handling och börjat riva ned den vänsterliberala hegemonin är verkligen glädjande. Att han inte tar tag i själva den globalistiska orsaken till problemen bör man vara medveten om, men när han och välkända personer som Elon Musk ger invandringskritiker rätt, så flyttar det hela debatten i vår riktning.
En orsak till framgångarna är att så många olika grupper i samhället fått upp ögonen för statens repression och rabiata behandling av de som vågar ifrågasätta. Främst såg vi detta i frihetsrörelsen mot coronarestriktioner och för medicinsk frihet. Dessa blev utsatta för samma typ av behandling som invandringskritiker fått utstå i decennier.
De enorma demonstrationerna mot systemet började just med frihetsrörelserna i olika länder och har därefter fortsatt som invandringskritiska demonstrationer. Jag tycker att det finns en tydlig trend, där folk helt enkelt förlorar tilltron och därefter respekten för staten och på allvar börja ifrågasätta vad som pågår – i många olika frågor. Och dessa frågor hänger oftast ihop.
I Sverige har vi noterat ett exempel på denna positiva trend när vi arbetade med en artikel om indoktrineringen som svenskarna utsätts för via reklam. Alla minns säkert hur flera butikskedjor för några år sedan plötsligt började byta ut julen mot ”vinterfesten” för att tilltala en mångkulturell kundkrets. Detta slog bakut och svenskarnas protester har gjort att ”vinterfesten” helt försvunnit från skyltfönstren i år. Det största magplasket lär Systembolaget ha stått för, som var en av de ledande aktörerna i lanseringen av ”vinterfesten”. Koranen förbjuder ju sina anhängare att dricka alkohol, så det lär inte ha blivit särskilt många nya kunder där …
Samtidigt har de folkliga framgångarna mötts av ett alltmer frenetiskt motstånd från de styrande. Lagar som ska öka övervakningen och kontrollen av medborgarna röstas igenom på löpande band, till synes på måfå utdöms stränga straff för den som uttrycker sin frustration i sociala medier, vanliga privatpersoner får löpa gatlopp i systemmedia på grund av sina åsikter och indoktrineringen ökar i skolorna. Det är uppenbart att syftet är att påtvinga en agenda, statuera exempel på de som motsätter sig och skrämma befolkningen till underkastelse.
Det är därmed talande att många ungdomar i år valde att delta i Salemmarschen – de har fått nog och känner att de på något sätt måste visa var de står, men inte heller överraskande att många samtidigt väljer att maskera sig av rädsla för repressalier – i skolan, på arbetsplatsen, i föreningslivet.
Paradoxen är att det samtidigt blivit mer mainstream att vara kritisk mot invandringen, på ett ”lagom” sätt. Nu startar var och annan borgerlig debattör, som tidigare fördömt och tagit avstånd från Sverigevänner, en egen blogg eller podd där de ska skriva att de minsann också är emot invandringen och alltid varit det. Att dessa debattörer vågar göra det under eget namn, samtidigt som inte ens kransbärarna vid Salem vågar visa sitt ansikte, beror troligen på att de borgerliga debattörerna kan gömma sig inom sin egen sfär. De behöver inte sticka ut näsan i verkligheten alltför ofta. Ungdomar har inte den lyxen, utan utsätts dagligen för vänsterliberala lärares godtycke och de stora arbetsgivarnas krav på ”värdegrund”.
Alla framgångar till trots kommer man inte ifrån att fundera över varför makthavarna har så bråttom att införa alla dessa förordningar och restriktioner. Är det för att de känner att tiden håller på att rinna ifrån dem, eller är det något de planerar men som de inte vill att vi ska känna till?
Du som följer Nya Tider kommer vara bland de första att få svar.
God jul och gott nytt år önskar hela redaktionen och alla vi på Nya Tider!
