Domen, som överraskade både Google och de flesta jurister, innebar att man införde en principiell ”rätt att bli bortglömd” som innefattar länkar till nyhetsartiklar, domstolshandlingar och annan information som kan vara till men för individen. Enligt domstolen är sökmotorer – i första hand Google som har 85 procent av den marknaden – ansvariga för att avlägsna viss information från sina sökresultat om en individ begär det.
Den 30 maj införde Google ett formulär som kan användas för att begära bortrensning av information. Formuläret är tillgängligt i samtliga EU-länder och fyra grannländer utanför EU.
Att internet aldrig glömmer var redan tidigare en sanning med modifikation. I själva verket har Google fått ta emot miljontals begäranden från företag och myndigheter om att plocka bort länkar ur sina sökresultat. Enligt Google bifaller man myndighetsbegäranden i ”mindre än hälften” av fallen. Någon motsvarande uppskattning för företag har man inte gått ut med.
Även företag som Yahoo och Microsoft, med sökmotorn Bing, måste foga sig efter EU-domstolens beslut.
Att en länk tas bort innebär inte att informationen raderas – den finns kvar på nätet, men då den inte kan hittas via de stora sökmotorerna blir den mycket svår att lokalisera om man inte vet exakt var den finns.
Det aktuella domstolsfallet handlade bland annat om ett tvistemål mellan Google och en plastikkirurg i Madrid, men frågan om Googles ansvar för innehållet på nätet har varit aktuell många gånger tidigare. I december 2012 gick en kvinna in på Googles kontor i Stockholm och hotade att tända eld på sig själv om inte Google tog bort länkar med nedsättande uppgifter om henne som lagts ut av en privatperson, ett fall som vi skrev om i Nya Tider vecka 38 förra året.
Domslutet har kritiserats från flera håll, inte minst därför att det innehåller ett stort mått av godtycke. Länkar till något som publicerats ”endast i journalistiskt syfte” behöver exempelvis inte tas bort, men det blir upp till Google – och i sista hand domstolarna – att avgöra vilka fall som faller under någon av undantagsreglerna. Det har också uttryckts farhågor för att pedofiler, bedragare och andra brottslingar ska kunna radera sin egen mörka bakgrund.
EU:s generaladvokat Niilo Jääskinen, som var emot principen om ”rätten att bli bortglömd”, menade att det ”skulle innebära att man offrar viktiga rättigheter som yttrande- och informationsfrihet”, och att det finns risk för att individer försöker undertrycka ”legitim och legal information som kommit ut i offentligheten”.
