Götarna – vilka var de?

Götarna bebodde i huvudsak Gotland, Öster- och Västergötland, men även till viss del Småland och Värmland. Vi ser dem först i den grekiska geografen Ptolemaios och den gotiske historikern Jordanes verk, där de uppges bebo vad Jordanes benämner Gothiscandza, som han kallar en ö. Jordanes placerar götarna i moderna Öster- och Västergötland samt på Gotland, där de senare svagt skiljer sig åt från sina fränder på fastlandet. Den andra stammen benämns Suehans eller Suethidi, vilket ofta kopplas till Svear. De bor grannar med götarna och i ett senare skede beskrivs dessa ligga i ständig konflikt med varandra. En metod som också kan ge mer insikt i götarnas härkomst är den etymologiska, där vi kan spåra det svenska ”götar” till ursvenska ”gutar”, som i sin tur kan jämföras med isländskans ”gautar”, gotiskans ”gutans”och slutligen med urgermanskt ”gutaniz”. Ordet motsvarar verbet ’’att hälla’’ och kan då möjligtvis kopplas till Göta älv och dess vattenfall som vi finner i Trollhättan. Älven refererar Jordanes till som Gautelfr. Ordet kan även ha med att gjuta (göta, guta) metall att göra. Stridsyxefolket på stenåldern hade efterliknat gjutna metallyxor med sina stenvapen, men under svensk bronsålder började man själva att gjuta dessa. Gjutarna, götarna, göt i metall, vilket var helt revolutionerande.

Går vi framåt i historien återfinns detta folk djupare beskrivet i det välkände anglosaxiska eposet Beowulf. Deras bravader skildras, bland annat räden på Frisland år 516 där Beowulfs farbror Hygelak faller i strid. Vi ser ständigt den krigiska natur som verkar tillhöra germanska folk, vilket även verkar bekräftas ytterligare av Jordanes, där de omnämns som ”modiga och snabba till krig”. Beowulf var själv göte, vilket framkommer i eposet. En av de kanske mest kända sagorna är den om Beowulf och Grendel, där han på en dansk kungs förfrågan ger sig av till nuvarande Danmark och dräper monstret Grendel som i sin grotta ständigt störs av oljudet från människorna. Beowulf och hans farbror Hygelak är två av de mytomspunna konungarna tillhörande Hrethelingaätten i den götiska konungalistan, där vi även träffar på ett par mer bekanta konungar så som Magnus den starke och Karl Sverkersson. Karl Sverkersson känner nog många igen från filmerna om Arn Magnusson, baserade på Jan Guillous böcker, där Sverkersätten konkurrerar med Folkungaätten. Han är också känd som den förste kungen som regerade över både götar och svear med namnet Karl.

Beowulfkvädet i original på British Library. Det anglosaxiska hjälteeposet dateras till någonstans mellan år 700 och 1000. Foto: Wikipedia

I de ständiga konflikterna mellan svear och götar fick, troligen någon gång på 800-talet, de mer krigiska hedniska svearna överhanden och lyckades med tiden inkorporera götarna i ett gemensamt rike, vilket också Arn-filmerna tar upp. Att götarna hamnade i underläge stöds av den danske historikern Saxo Grammaticus i hans Gesta Danorum, även kallad Danernas historia, där han tillskriver svearna de enda som hade rätten att välja kung. Götarna blev således en del av ett gemensamt rike under svearna, Svea rike, vårt moderna Sverige.