Guldpriset har, sedan Bretton Woods-systemet avskaffades 1971, ökat snabbare än inflationen, och därmed varit den värdebevarare som de flesta förknippar med den gyllene metallen. Från ett pris på knappt 300 dollar per uns kring sekelskiftet till dagens drygt 4 000 dollar per uns (1 oz = 31,2 gram) är en historiskt snabb uppgång för guldpriset. Orsaken till den snabba ökningen av guldpriset under 2000-talet, och inte minst de senaste två åren, handlar grovt sett om oro över den geopolitiska utvecklingen i världen. Guld har, minst under de senaste 5 000 åren, varit den kanske viktigaste symbolen för makt, rikedom och stabilitet.
Guldpriset toppade på 4 356 dollar per uns den 20 oktober i år, sjönk snabbt ned till drygt 3 900 för att återigen komma över 4 000 den 30 oktober. Oavsett denna rekyl i prisutvecklingen ligger guldpriset på all time high, hur man än räknar. Orsakerna till den snabba prisökningen de senaste åren är både geopolitiska och kopplade till ett behov av att öka andelen realkapital i centralbankernas reserver. Inte minst har de omfattande sanktionerna mot främst Ryssland, men också andra länder, med försök att konfiskera deponerade centralbankstillgångar som är utplacerade på olika håll, skapat en misstro mot det finansiella systemets pålitlighet.
Oroliga tider är en traditionellt viktig trigger för att många investerare söker sig till tillgångar med så stabila säkerheter som möjligt, för att minska volatila investeringars negativa påverkan på sina portföljer. Även högriskinvesterare, som agerar på volatila marknader för att utnyttja snabba upp- och nedgångar, har också ofta en bas av stabila realtillgångar för att säkra upp portföljvärdena. Det är här guld och i viss mån silver kommer in i bilden, som värdebevarare i oroliga tider. Det är den traditionella bilden som varit en ”sanning” under överskådlig tid.
Metallerna, som under årtusenden använts som värdebevarare i form av mynt, har också en roll som prestigebärare i form av smycken och dekoration av maktsymboler. Guldets ställning som värdebärare och värdesymbol bygger dels på att det är relativt sällsynt förekommande och att brytningen av nytt guld håller en relativt stabil takt. För närvarande produceras cirka 3 000 ton guld per år i världen, varav cirka 1000 ton används till smycken, cirka 1 000 ton köps upp av centralbankerna som stabilitetssymbol och resten används i industrin, privata investeringar och i andra sammanhang.
Än mer viktigt för prisutvecklingen på guld har varit hur penningmängden förhållit sig till guld. Fram till att den sista (senaste) direkta kopplingen mellan valuta och guld övergavs 1933, efter börskraschen i USA 1929, hölls guldpriset tämligen stabilt. Valutaspekulationer och finanskriserna under 1930-talet ledde sedan till Bretton Woods-avtalet, som innebar att Federal Reserve kopplade den amerikanska dollarn värdemässigt till guld. Man lade också fast ett system för växlingskurserna mellan olika valutor för de länder som var medlemmar i IMF (International Monetary Fund). Upplägget skapade förutsättningar för en lång period av stabilitet i det finansiella systemet, fram till 1971, när USA:s dåvarande president Richard Nixon avskaffade kopplingen mellan dollarn och guldet och lät priset flyta fritt. Priset på guld hade under denna period legat väldigt stabilt, men därefter skulle det komma att bli annorlunda, med en snabb prisökning och flera finansiella kriser.
Den svenska guldreserven
Den 31 augusti 2025 ägde Riksbanken 125,7 ton guld. Marknadsvärdet på guldet var då 131,9 miljarder kronor.
Guldreservens syfte regleras i riksbankslagen, som anger tre huvudsakliga mål:
- Stötta Riksbankens medverkan i de internationella betalningssystemen.
- Användas för att betala och genomföra vissa lånetransaktioner med andra centralbanker, BIS och EU:s system för medelfristigt finansiellt stöd.
- Fylla en funktion som betalningsreserv.
Det är Riksbankens direktion som beslutar om hur förvaltningen av guldreserven ska bedrivas.
Genom att guldreserven fysiskt placeras ut i olika länder kan man relativt snabbt omsätta nödvändiga delar av guldreserven i olika valutor och därigenom lösa de olika uppgifter som anges i punkterna ovan. Det är inte särskilt vanligt att en sådan omsättning verkligen genomförs, utan idén är att man skall kunna lösa exceptionella situationer med guldet som grund. Att hålla guld som grund för olika åtaganden betraktas allmänt som en styrka, varför de flesta länder har en viss mängd guld i sin mix av tillgångar.
För centralbankerna är det dock inte tillräckligt att ha säkra tillgångar. Syftet är ju att kunna använda dem i situationer då mer likvida tillgångar inte räcker till, om och när tillfälle uppstår. Det är den bakomliggande orsaken till att länders guldreserver ofta placeras ut i olika länder, där man etablerat handelsplatser för guld. Guldets förmåga att vara den säkra värdebevararen, som kan tjäna som en sista utpost för centralbankerna, beskrivs så här av World Gold Council, WGC, som organiserar 31 av de största guldproducenterna i världen:
”Guld är verksamt på stora marknader som konkurrerar med de stora statsobligationerna och är en av de mest omsatta finansiella tillgångarna, med låga transaktionskostnader och universell acceptans.”
Principen finns i de flesta centralbankers strategi för att säkra betalningssystemen. I oroliga tider försöker många centralbanker att stärka sina guldreserver. Det är också en av de huvudsakliga anledningarna till att priset på guld rusat i höjden under 2000-talet. Olika finansiella kriser, som IT-bubblan kring millennieskiftet, finanskrisen 2008/2009 och pandemiåren 2020/2021 är sådana situationer som leder till att ambitionen att öka guldreserverna triggas i gång. Under de senaste åren har vi också sett en kraftig ökning av investeringarna i centralbankernas guldreserver. Cirka 1 000 ton per år har de senaste åren köpts upp för att hamna i centralbankernas guldreserver.
De länder som ökat sina guldreserver mest på senare år är i första hand länder med snabbt växande ekonomier. De sju nationella aktörer som köpt mest guld de senaste åren är, enligt WGC, centralbankerna i Kina, Indien, Ryssland, Polen, Turkiet, Singapore och Libyen.
WGC konstaterar också att när priset ökat kraftigt har också efterfrågan på guld i smyckesindustrin minskat. Under det tredje kvartalet i år minskade det med hela 19 procent.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
