Skip to Content

Slaget om Tammerfors var ett av blodigaste under inbördeskriget. Foto: Wikimedia Commons

Gustaf Mannerheim och Finland

Digital utgåva

Gustaf Mannerheim är kanske mest känd här i Sverige för att ha lett Finland genom två krig mot Sovjetunionen under andra världskriget. Dock hade han även en mycket betydande roll i finska inbördeskriget som utkämpades 1918 och vid statsfästandet av den republikanska regeringsformen år 1919.

Publicerad: 16 februari, 2019, 14:19

  • Svenska

Läs även

I december 1917 återkom generallöjtnant Gustaf Mannerheim (1867-1951) till Finland från Ryssland. Efter att han antagits till Nikolajevska kavalleriskolan i S:t Petersburg år 1887 hade han tjänstgjort i ryska armén i trettio år. Under den tiden hade han tjänstgjort i rysk-japanska kriget och första världskriget samt genomfört två expeditioner i Centralasien. Vändpunkten för hans militära karriär i Ryssland kom 1917 när Finland, som sedan 1809 tillhört detta kejsardöme, förklarade sig självständigt efter tsar Nikolaj II:s abdikation och ryska revolutionens utbrott. Den sjätte december 1917 erkände folkkommissariernas råd, som ersatt tsaren, Finlands självständighet.

Gustaf Mannerheim ledde de vita mot de röda. Foto: Wikimedia Commons

I samband med den finska självständighetsförklaringen hade Mannerheim, enligt Stig Jägerskiölds biografi Gustaf Mannerheim 1918, sänt ”en skrivelse till generalstaben, vari han förklarade att han ansåg sig skild från rysk tjänst.” Anledningen till att han gjorde så var för att han var finsk och det dröjde inte länge förrän han kunde återvända till Finland efter trettio år i utländsk tjänst. Under den tid han varit i rysk tjänst hade han visserligen besökt Finland några gånger, men efter att ha lämnat ryska armén kunde han definitivt återvända till sitt hemland.

Kriget hotar

Folkkommissariernas råd hade visserligen erkänt Finland som en självständig stat, men i sina memoarer berättar Mannerheim följande: ”Trots sitt formella erkännande av Finlands självständighet ignorerade emellertid rådsregeringen i fortsättningen senatens anhållan om borttagandet av de ryska trupperna. Dessas närvaro var uppenbarligen avsedd att utgöra borgen för vårt lands förestående förening med den rådsryska republiken.” Enligt Mannerheim själv skall alltså förklaringen till de ryska truppernas kvardröjande i Finland ha varit att folkkommissarierna haft för avsikt att införliva landet i sin sovjetiska republik. En annan förklaring till de ryska truppernas närvaro finner man i Jaakko Paavolainens bok Röd och vit terror: Finlands nationella tragedi och fånglägren 1918. Enligt Paavolainen hade Lenin motiverat truppernas närvaro ”med att det ännu inte slutits någon slutlig fred med Tyskland.”

Dessutom rådde ekonomiska problem och socialistiska, ryssvänliga garden (de röda) bildades. Om dessa garden skriver Paavolainen följande: ”Det kaos som härskade under krigets inkubationstid blev naturligtvis inte mindre av att det i praktiken var omöjligt att skilja på faran från de röda och faran från ryssarna.” Just när oron var på väg att lägga sig inträffade, berättar Paavolainen, ”plundring av affärer i samband med en milisstrejk i Åbo. Händelserna väckte ett enormt uppseende och var till sin karaktär ’anarkistiska’”.

I januari 1918 valdes Mannerheim till militärkommitténs ordförande och i sina memoarer berättar han att han vid den tiden ”fick veta att inemot 1 800 finska frivilliga befunno sig under utbildning i Tyskland, sammanförda till 27. Jägarbataljonen.” Jägarbataljonen, som även är känd som jägarrörelsen, kom att tillsammans med skyddskåren utgöra stommen för den vita armén. Till följd av kaoset och oroligheterna som de röda ställde till med utsåg den borgerliga senaten Mannerheim till överbefälhavare och gav honom fullmakten att leda de vita och återställa ordningen i Finland. Mannerheim gick med på att bekämpa de röda och bringa ordning i Finland, men avslöjar i sina memoarer att han gjorde det ”på ett bestämt villkor, nämligen att senaten icke anhöll om väpnad intervention av Sverige, ej heller av Tyskland. Frivilliga och vapensändningar voro däremot välkomna.”

Svenska frivilliga anslöt sig snart för att kämpa vid de vitas sida medan vapen både köptes och smugglades in från Tyskland.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Den mångsidiga Hildegard

HISTORIADe som ägnar sig åt örter, kryddväxter och odling har säkert stött på Hildegard av Bingen. Denna mångfacetterade kvinna som levde på 1100-talet är lätt att bli intresserad av. Men örterna utgjorde bara en liten del av hennes omfattande verksamhet. Hennes världsbild grundades i övertygelsen att Gud och skapelsen samverkade i allt, från odling till politik.

Reuterholm mot Armfelt

HISTORIAGustaf Mauritz Armfelt hade lämnat Sverige i juli 1792, men trots det kunde inte Gustaf Adolf Reuterholm känna sig helt lugn och säker. Efter en tid upptäckte han att Armfelt och Magdalena Rudenschöld planerade att, med stöd från Ryssland, avsätta Sveriges förmyndarregering. Detta blev början på en lång process mot rojalisterna.

Reuterholm träder fram

HISTORIAUnder åren 1792-96 styrdes Sverige av en förmyndarregering som leddes av hertig Carl, som var farbror till den omyndige kungen Gustaf IV Adolf. I praktiken var det dock Gustaf Adolf Reuterholm som hade makten. Denna tid i Sveriges historia, som blivit känd som den reuterholmska tiden, kom att till stor del präglas av förföljelser och utrensningarna inleddes kort efter att Reuterholm återkommit Sverige.

Skydd mot djävulen

KULTURDet finns en gammal tradition och föreställning från medeltiden, att det är bra att sätta en hästsko ovanför ytterdörren. Många tror idag att hästskon bringar lycka till hemmet, men på den tiden var syftet att hålla djävulen borta från huset och familjen. Detta går tillbaka till en berättelse i England, där smeden Dunstan från Baltonsborough i mitten på niohundratalet fick ett löfte från djävulen själv.

Ingegerd – Storfurstinna och helgon från Sigtuna

UTRIKESEva har valt blommor med omsorg. Blåklint och gula ringblommor, de svenska färgerna. Andaktsfull går hon in i Sofiakatedralen i Kiev. Detta är en helig plats. Hon niger och gör korstecknet. Sedan går hon fram till den stora sarkofagen i grå marmor. Där vilar helgonet som skall få hennes blommor. Det är Ingegerd Olofsdotter och hennes man Jaroslav den Vise. Hon lägger ner blommorna, ber en bön och går ut i solen igen. Hon sätter sig på en bänk för att vänta på sin man, och där på bänken färdas hon tillbaka i tiden.

Vasakungens skräck

HISTORIANär år 1542 gick mot sitt slut var Gustaf Vasa djupt skakad. Den småländske bondehövdingen Nils Dacke hade vid den tiden nämligen tagit över sydöstra Sverige. Tidigare det året hade det mest omfattande bondeupproret i Sveriges historia utbrutit. Detta uppror är känt som Dackefejden.

Cajsa Warg och hennes hjelpreda

HISTORIALandskamrerdottern och hushållerskan Cajsa Warg trädde i tjänst hos rika familjer i Stockholm. Hennes erfarenheter i kök och hushåll kom sannerligen väl till pass. År 1755 gavs nämligen den första upplagan av hennes kokbok Hjelpreda i Hushållningen För Unga Fruentimber ut. Denna kokbok blev mycket populär redan under Wargs livstid och översattes till tyska, danska och estniska.

Stormaktstidens hovmålare, Om hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl

INRIKESDavid Klöcker Ehrenstrahl var en av den svenska stormaktstidens mest betydelsefulla och framstående målare. Han lyckades med hjälp av färg och penslar fånga allt från kungafamiljens prakt till hundars lekfullhet. Genom sitt måleri kom han att representera barocken i svensk konst och flera av hans verk är berömda och uppskattade än i dag.

Gå till arkivet

Send this to a friend