Skip to Content

Slaget om Tammerfors var ett av blodigaste under inbördeskriget. Foto: Wikimedia Commons

Gustaf Mannerheim och Finland

Digital utgåva

Gustaf Mannerheim är kanske mest känd här i Sverige för att ha lett Finland genom två krig mot Sovjetunionen under andra världskriget. Dock hade han även en mycket betydande roll i finska inbördeskriget som utkämpades 1918 och vid statsfästandet av den republikanska regeringsformen år 1919.

Publicerad: 16 februari, 2019, 14:19

  • Svenska

Läs även

I december 1917 återkom generallöjtnant Gustaf Mannerheim (1867-1951) till Finland från Ryssland. Efter att han antagits till Nikolajevska kavalleriskolan i S:t Petersburg år 1887 hade han tjänstgjort i ryska armén i trettio år. Under den tiden hade han tjänstgjort i rysk-japanska kriget och första världskriget samt genomfört två expeditioner i Centralasien. Vändpunkten för hans militära karriär i Ryssland kom 1917 när Finland, som sedan 1809 tillhört detta kejsardöme, förklarade sig självständigt efter tsar Nikolaj II:s abdikation och ryska revolutionens utbrott. Den sjätte december 1917 erkände folkkommissariernas råd, som ersatt tsaren, Finlands självständighet.

Gustaf Mannerheim ledde de vita mot de röda. Foto: Wikimedia Commons

I samband med den finska självständighetsförklaringen hade Mannerheim, enligt Stig Jägerskiölds biografi Gustaf Mannerheim 1918, sänt ”en skrivelse till generalstaben, vari han förklarade att han ansåg sig skild från rysk tjänst.” Anledningen till att han gjorde så var för att han var finsk och det dröjde inte länge förrän han kunde återvända till Finland efter trettio år i utländsk tjänst. Under den tid han varit i rysk tjänst hade han visserligen besökt Finland några gånger, men efter att ha lämnat ryska armén kunde han definitivt återvända till sitt hemland.

Kriget hotar

Folkkommissariernas råd hade visserligen erkänt Finland som en självständig stat, men i sina memoarer berättar Mannerheim följande: ”Trots sitt formella erkännande av Finlands självständighet ignorerade emellertid rådsregeringen i fortsättningen senatens anhållan om borttagandet av de ryska trupperna. Dessas närvaro var uppenbarligen avsedd att utgöra borgen för vårt lands förestående förening med den rådsryska republiken.” Enligt Mannerheim själv skall alltså förklaringen till de ryska truppernas kvardröjande i Finland ha varit att folkkommissarierna haft för avsikt att införliva landet i sin sovjetiska republik. En annan förklaring till de ryska truppernas närvaro finner man i Jaakko Paavolainens bok Röd och vit terror: Finlands nationella tragedi och fånglägren 1918. Enligt Paavolainen hade Lenin motiverat truppernas närvaro ”med att det ännu inte slutits någon slutlig fred med Tyskland.”

Dessutom rådde ekonomiska problem och socialistiska, ryssvänliga garden (de röda) bildades. Om dessa garden skriver Paavolainen följande: ”Det kaos som härskade under krigets inkubationstid blev naturligtvis inte mindre av att det i praktiken var omöjligt att skilja på faran från de röda och faran från ryssarna.” Just när oron var på väg att lägga sig inträffade, berättar Paavolainen, ”plundring av affärer i samband med en milisstrejk i Åbo. Händelserna väckte ett enormt uppseende och var till sin karaktär ’anarkistiska’”.

I januari 1918 valdes Mannerheim till militärkommitténs ordförande och i sina memoarer berättar han att han vid den tiden ”fick veta att inemot 1 800 finska frivilliga befunno sig under utbildning i Tyskland, sammanförda till 27. Jägarbataljonen.” Jägarbataljonen, som även är känd som jägarrörelsen, kom att tillsammans med skyddskåren utgöra stommen för den vita armén. Till följd av kaoset och oroligheterna som de röda ställde till med utsåg den borgerliga senaten Mannerheim till överbefälhavare och gav honom fullmakten att leda de vita och återställa ordningen i Finland. Mannerheim gick med på att bekämpa de röda och bringa ordning i Finland, men avslöjar i sina memoarer att han gjorde det ”på ett bestämt villkor, nämligen att senaten icke anhöll om väpnad intervention av Sverige, ej heller av Tyskland. Frivilliga och vapensändningar voro däremot välkomna.”

Svenska frivilliga anslöt sig snart för att kämpa vid de vitas sida medan vapen både köptes och smugglades in från Tyskland.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • hassebj

    Finland har en för Norden unik historia och mod och klarsyn såväl som klok diplomati kännetecknar Finlands väg
    genom umbäranden på grund av stormaktsöverenskommelser under sista storkriget fram till frihet och varaktig fred !
    Mannerheim var rätt man på exakt rätt plats vid tiden det begav sig! En stor man, en finsk hjälte!

    • ♚Grand Vizier♚✓ᵀʳᵘᵐᵖ ˢᵘᵖᵖᵒʳᵗᵉʳ

      Mannerheim var 73 år när han lärde sig finska. Modersmålet var svenska, men redan från barndomen talade han ryska till vardags. Fram till 73 års ålder kunde han Franska, Engelska, Svenska och Ryska.

      Han hadde et par barn och en fru, men föredrog nog sitt eget kön, eller hästar (når jag läste hans självbiografi i två band på 800 sidar handalde 73 sidor om hästar)

  • ♚Grand Vizier♚✓ᵀʳᵘᵐᵖ ˢᵘᵖᵖᵒʳᵗᵉʳ

    Nej, Finland ansåg sig själv självstandigt med sin deklaration 6 dec 1917, men denna deklaration blev inte godkänd i St Petersburg före 4,januari 1918. Så i verket blev inte Finland självständigt före 4.1 18

Frimurarnas dolde mästare

HISTORIATill följd av den skeva, okritiska historieskrivningen är knappt något om den verklige Gustaf III allmänt känt. Bland det allra minst kända om honom är att han var en av de tre mästarna inom frimurarorden i 1700-talets Stockholm. Han var den mest världslige och kritiske av de tre, men var inte desto mindre en aktiv frimurare tills han fick mäktiga fiender inom orden.

Den svenske lord Byron

HISTORIALöjtnant Gustaf Lorentz Sommelius, som även är känd under sin pseudonym Beppo, hör inte till Sveriges mer kända diktare, men hans intensiva, mörka och dramatiska poesi överlevde honom och är värd att läsas och uppmärksammas. Hans diktarstil gjorde att han kom att betraktas som en svensk lord Byron.

Tre länder – en union

HISTORIAUnder ett politiskt möte i Kalmar i juli år 1397 ingick Sverige, Norge och Danmark i en union som gått till historien som Kalmarunionen. Syftet med denna union var att stabilisera det politiska läget och bevara freden i Norden. Tvärtom blev det början på en av de mest våldsamma och konfliktfyllda tiderna i hela Sveriges historia.

Vattuminskningen

HISTORIA”Vattenminskningsläran väckte anstöt i kyrkliga kretsar eftersom den ansågs strida mot bibeln, och förklarades av prästerskapet vid 1747 års riksdag vara ’en opålitlig sats på vilken inget i historien kunde byggas’. Biskop Johan Browallius i Åbo, teolog och professor i fysik och botanik, […] Enligt honom berodde vattuminskningen på att syndaflodens vatten fortfarande höll på att dra sig tillbaka.” Så såg man tidigare på det vi kal­lar landhöjningen, enligt Wikipedia.

Olof Sköt-konungs dop

HISTORIAAnna smakade på vattnet. Det var friskt och svalkade i värmen. I skuggan under lövträden stod en bänk och hon satte sig ner. Anna var ledare för en grupp glada pensionärer som reste runt Kinnekulle. Nu hade de kommit till Husaby där Olof Eriksson Skötkonung lät döpa sig år 1008. I Husaby källa, i Västergötland, vid foten av den uråldriga slocknade vulkanen, Kinnekulle. En stentrappa leder ner till källan som springer fram ur berget. Att gå nedför dessa trappor och se källan är en resa tillbaka genom historien.

Riksföreståndaren som nästan blev kung

HISTORIASten Sture den yngre var Sveriges riksföreståndare under en våldsam och konfliktfylld tid. Varken han eller hans anhängare ville att Sverige skulle förbli underkastat danskt styre, vilket ledde till att han fick många mäktiga fiender, bannlystes av påven och hamnade i krig med Kristian II. Ändå vägrade Sten Sture ge sig och var den av Sturarna som kom närmast den svenska kungakronan.

Svenskbybornas tragiska historia

HISTORIADet är nog inte så många som känner till historien om gruppen svenskättlingar på Dagö som tvingades ut på en lång resa för att bosätta sig vid floden Dnjeprs strand i Ukraina. Trots många umbäranden i form av svält och sjukdomar överlevde en liten skara som arbetade sig till ett framgångsrikt lantbruk i byn de byggde upp. Där blev de även kända för bland annat sin skicklighet i hästuppfödning. Den ryska revolutionen och världskrigen satte dock stopp för framgångssagan.

Religion, folktro och Selma Lagerlöf

HISTORIASelma Lagerlöf var verksam under realismens stortid inom litteraturen, men i hennes verk möter läsaren spöken, äventyrliga kavaljerer, tomtar och förvandlingar samt kärlek som övervinner hinder. Hon följde med andra ord inte strikt sin tids ideal, vilket ledde till ett blandat bemötande av hennes verk men också till att hennes böcker blev unika mästerverk som är läsvärda än idag.

Gå till arkivet

Send this to a friend