Skip to Content

Slaget om Tammerfors var ett av blodigaste under inbördeskriget. Foto: Wikimedia Commons

Gustaf Mannerheim och Finland

Digital utgåva

Gustaf Mannerheim är kanske mest känd här i Sverige för att ha lett Finland genom två krig mot Sovjetunionen under andra världskriget. Dock hade han även en mycket betydande roll i finska inbördeskriget som utkämpades 1918 och vid statsfästandet av den republikanska regeringsformen år 1919.

Publicerad: 16 februari, 2019, 14:19

  • Svenska

Läs även

I december 1917 återkom generallöjtnant Gustaf Mannerheim (1867-1951) till Finland från Ryssland. Efter att han antagits till Nikolajevska kavalleriskolan i S:t Petersburg år 1887 hade han tjänstgjort i ryska armén i trettio år. Under den tiden hade han tjänstgjort i rysk-japanska kriget och första världskriget samt genomfört två expeditioner i Centralasien. Vändpunkten för hans militära karriär i Ryssland kom 1917 när Finland, som sedan 1809 tillhört detta kejsardöme, förklarade sig självständigt efter tsar Nikolaj II:s abdikation och ryska revolutionens utbrott. Den sjätte december 1917 erkände folkkommissariernas råd, som ersatt tsaren, Finlands självständighet.

Gustaf Mannerheim ledde de vita mot de röda. Foto: Wikimedia Commons

I samband med den finska självständighetsförklaringen hade Mannerheim, enligt Stig Jägerskiölds biografi Gustaf Mannerheim 1918, sänt ”en skrivelse till generalstaben, vari han förklarade att han ansåg sig skild från rysk tjänst.” Anledningen till att han gjorde så var för att han var finsk och det dröjde inte länge förrän han kunde återvända till Finland efter trettio år i utländsk tjänst. Under den tid han varit i rysk tjänst hade han visserligen besökt Finland några gånger, men efter att ha lämnat ryska armén kunde han definitivt återvända till sitt hemland.

Kriget hotar

Folkkommissariernas råd hade visserligen erkänt Finland som en självständig stat, men i sina memoarer berättar Mannerheim följande: ”Trots sitt formella erkännande av Finlands självständighet ignorerade emellertid rådsregeringen i fortsättningen senatens anhållan om borttagandet av de ryska trupperna. Dessas närvaro var uppenbarligen avsedd att utgöra borgen för vårt lands förestående förening med den rådsryska republiken.” Enligt Mannerheim själv skall alltså förklaringen till de ryska truppernas kvardröjande i Finland ha varit att folkkommissarierna haft för avsikt att införliva landet i sin sovjetiska republik. En annan förklaring till de ryska truppernas närvaro finner man i Jaakko Paavolainens bok Röd och vit terror: Finlands nationella tragedi och fånglägren 1918. Enligt Paavolainen hade Lenin motiverat truppernas närvaro ”med att det ännu inte slutits någon slutlig fred med Tyskland.”

Dessutom rådde ekonomiska problem och socialistiska, ryssvänliga garden (de röda) bildades. Om dessa garden skriver Paavolainen följande: ”Det kaos som härskade under krigets inkubationstid blev naturligtvis inte mindre av att det i praktiken var omöjligt att skilja på faran från de röda och faran från ryssarna.” Just när oron var på väg att lägga sig inträffade, berättar Paavolainen, ”plundring av affärer i samband med en milisstrejk i Åbo. Händelserna väckte ett enormt uppseende och var till sin karaktär ’anarkistiska’”.

I januari 1918 valdes Mannerheim till militärkommitténs ordförande och i sina memoarer berättar han att han vid den tiden ”fick veta att inemot 1 800 finska frivilliga befunno sig under utbildning i Tyskland, sammanförda till 27. Jägarbataljonen.” Jägarbataljonen, som även är känd som jägarrörelsen, kom att tillsammans med skyddskåren utgöra stommen för den vita armén. Till följd av kaoset och oroligheterna som de röda ställde till med utsåg den borgerliga senaten Mannerheim till överbefälhavare och gav honom fullmakten att leda de vita och återställa ordningen i Finland. Mannerheim gick med på att bekämpa de röda och bringa ordning i Finland, men avslöjar i sina memoarer att han gjorde det ”på ett bestämt villkor, nämligen att senaten icke anhöll om väpnad intervention av Sverige, ej heller av Tyskland. Frivilliga och vapensändningar voro däremot välkomna.”

Svenska frivilliga anslöt sig snart för att kämpa vid de vitas sida medan vapen både köptes och smugglades in från Tyskland.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • hassebj

    Finland har en för Norden unik historia och mod och klarsyn såväl som klok diplomati kännetecknar Finlands väg
    genom umbäranden på grund av stormaktsöverenskommelser under sista storkriget fram till frihet och varaktig fred !
    Mannerheim var rätt man på exakt rätt plats vid tiden det begav sig! En stor man, en finsk hjälte!

Hertig Karls hämnd i Linköping

Den 20 mars 1600 lät hertig Karl avrätta fem rådsherrar i Linköping. Denna händelse, som idag är känd som Linköpings blodbad, kom att markera slutet på den blodiga maktkampen mellan Karl och hans brorson, kung Sigismund. Kungen avsattes medan Karl blev först riksföreståndare och sedan kung av Sverige.

Svensken som intog Moskva

Karl XII misslyckades helt med att inta Moskva. Det gjorde även Adolf Hitler och Napoleon Bonapartes korta försök att hålla staden gick illa för honom. Däremot lyckades den tjugosexårige svenske fältherren Jakob De la Gardie göra det den 12 mars 1610 i samband med det De la Gardieska fälttåget mot Moskva som inletts året innan.

Hudfärgs­kontroversen

HISTORIA

Natos och CIA:s armé

Vad alla svenskar kanske inte känner till är att i den svenska statsapparaten finns ett hemligt nätverk djupt inbäddat. Detta nätverk som är känt som Stay-Behind grundades på initiativ av CIA och NATO på 1940-talet i syfte att motarbeta kommunismen och Sovjetunionen och här i Sverige finns en koppling mellan det här nätverket och mordet på Olof Palme den 28 februari 1986.

Ett annorlunda krigsbyte

HISTORIAEfter att ha plundrat staden Prag på alla dess konstskatter och värdefulla böcker år 1648 förde svenska armén sitt krigsbyte med sig tillbaka till Sverige. Bland dessa beslagtagna målningar, statyer och böcker fanns dock även en levande varelse, nämligen ett lejon som de hittat i kejsarens zoologiska trädgård. När svenskarna återkom till Stockholm i maj 1649 skänkte de kattdjuret som gåva till drottning Kristina.

Varulven i svensk folktro

En vanlig föreställning om varulven är att detta väsen är en man som förvandlats vid fullmåne, vanligtvis efter att han själv blivit biten av en varulv. Inom den svenska folktron, däremot, är föreställningen om varulven helt annorlunda. I de svenska folksägnerna förvandlas mannen nämligen antingen vid nattetid eller blir förtrollad av någon trollkunnig. Han påverkas inte av månen, utan är istället underkastad Djävulen.

Ragnar Lodbroks första fru

Hon var en orädd krigarkvinna, blev Ragnar Lodbroks första fru och mördade sig till makt. Hennes namn var Lagertha. Att många känner till denna sköldmö idag beror sannolikt främst på serien Vikings som visats sedan 2013, men redan på 1100-talet berättades hennes historia av historikern Saxo Grammaticus i dennes verk Gesta Danorum.

Dödsfallen i Mayerling

Den 30 januari 1889 hittades den österrikiske kronprinsen Rudolf och hans älskarinna, baronessan Mary Vetsera, döda under oklara omständigheter på kronprinsens jaktslott Mayerling i Österrike. Frånvaron av vittnen, rykten som inte dementerades av den kejserliga familjen och det faktum att Marys kvarlevor genast förts undan i djupaste hemlighet har gjort detta fall till ett av de mest gåtfulla i europeisk historia och än idag spekuleras det över vad som egentligen hände.

Gå till arkivet