Avtalet mellan EU och Mercosur är ett omfattande avtal i två delar. Det handlar om dels ett ”partnerskapsavtal” (EMPA), dels ett interimistiskt handelsavtal (iTA). Det godkändes i Ministerrådet den 9 januari med 21 röster för och 5 röster emot, där Frankrike, Österrike, Ungern, Irland och Polen röstade emot avtalet, medan Belgien avstod från att rösta.
Hela paketet måste ratificeras av samtliga Mercosurländer, EU-parlamentet och samtliga EU-länder för att kunna träda i kraft. Den processen stoppades den 21 januari, om än tillfälligt, av EU-parlamentet genom att man krävde att EU-domstolen skall granska dess laglighet. Nya Tider skrev om avtalet och dess innebörd i nummer 3/2026.
EU-kommissionen har dock valt att kringgå den ordinarie demokratiska beslutsprocessen för att kunna få i gång avtalets handelsvillkor så snabbt som möjligt. Man utnyttjar en regel om beslutsprocesser som rör rena handelsrelationer med tredje land, som finns i EUF-fördraget §218. Den ger ministerrådet, den ena lagstiftande institutionen i EU som består av medlemsländernas ministrar, i detta fall främst handels- eller utrikesministrar, rätt att besluta om ett provisoriskt godkännande. Det räcker med kvalificerad majoritet för att det ska gå igenom. Därefter skall parlamentet informeras om förfarandet och beslutet publiceras i EU:s officiella tidning, innan det kan träda i kraft, vilket för iTA blir den 1 maj 2026.
Om domstolsgranskningen av EMPA-avtalets laglighet skulle resultera i att det inte uppfyller de krav som satts upp i EUF-fördraget för EU:s samverkansformer med andra länder, måste avtalet i sin helhet förhandlas om eller skrotas.
Det innebär att ett handelsavtal kan träda i kraft provisoriskt, utan att ha nagelfarits och ratificerats av de nationella parlamenten i unionen, vilket egentligen krävs för att det skall bli juridiskt korrekt. Medlemsländernas parlament och EU-parlamentet har i ett sådant fall ingen talan, utan det är Ministerrådet som bestämmer. I princip kan det provisoriska beslutet att tillämpa själva handelsavtalet, iTA, gälla tills vidare. Det finns ingen formell bortre gräns i EUF-fördraget.
Om något av de nationella parlamenten säger nej till hela EMPA-avtalet, eller om EU-domstolen kommer fram till att det inte ligger i linje med EUF-fördragets krav på samverkans- eller associationsavtal med tredje part, kan iTA-delen ändå fortsätta. Här finns det en konflikt inbyggd i systemet, där länder kan tvingas att acceptera villkor i ett handelsavtal som man egentligen har röstat emot. Det riskerar därmed att skapa en politisk konflikt inom unionen, om inte rådet och kommissionen avbryter eller omförhandlar avtalet så att alla medlemsländerna kan acceptera innehållet.
Det finns flera exempel på sådana provisoriska handelsavtal som har hållits aktiva under lång tid, trots sådana motsättningar. Avtalet med Kanada, CETA-avtalet, har varit kvar i den provisoriska fållan och tillämpas fortfarande provisoriskt, efter nio år. I det fallet har flera länder haft långtgående dubier kring avtalets konsekvenser när det gäller vissa delar av avtalets risker.
Man har försökt att kompromissa kring viktiga frågor, till exempel möjligheten för företag att stämma stater efter krav på miljöåtgärder. Det har dock inte resulterat i att man kunnat enas, varför det fortfarande inte har trätt i kraft fullt ut. Farhågor har i stället rests om att avtalet riskerar att slå undan benen för vissa nationella regler kring livsmedelssäkerhet och jordbrukets villkor. Så här långt har 22 länder ratificerat avtalet, däribland Sverige (2021), medan fem länder fortsatt har valt att inte skriva under. De som kvarstår är Irland, Cypern, Grekland, Ungern och Italien.
EMPA-avtalet kan mycket väl komma att bli en ny variant av CETA-processens långbänk, eftersom flera länder är mycket kritiska till stora delar av EMPA-avtalet, som man menar riskerar att få kraftigt negativa effekter på lönsamheten för EU-ländernas lantbrukare. Inte minst har protester mot avtalet tagit sig starka uttryck i Frankrike, där man vid flera tillfällen, senast under vintern 2025/2026, haft omfattande protester med traditionell dyngspridning inne i Paris och mot EU:s olika institutioner.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
