Julia Caesar är en vass kritiker av dagens politik och en samhällsdebattör som läses av tiotusentals svenskar. Detta faktum har gjort att gammelmedias debattsidor är stängda för henne och hon har känt sig tvungen att dölja sin identitet av rädsla för repressalier. När hon fick ovälkomna besök av journalister och fotografer både vid sin lägenhet och sommarstuga insåg hon vad som var på väg att hända. Hon bestämde sig för att förekomma media och berättade om trakasserierna i en av sina söndagskrönikor.
Många har noterat att journalisterna inte verkade ha räknat med den folkliga proteststorm som blev resultatet. Från att ha förtigit kritiska debattörer och låtsas som att de inte ens finns, försvarade sig plötsligt mediefolket med att Julia Caesar är en viktig samhällsdebattör och opinionsbildare.
Det dröjde dock inte länge förrän gammelmedia slöt leden och slog tillbaka. Mot Julia Caesar, mot alternativ media och mot en stor del av svenska folket. Expressen anlitade återigen extremvänstern, denna gång i form av Annika Hamrud, researcher på den extremistiska tidskriften Expo, och hängde ut Julia Caesar med namn och bild.
Till Nya Tider säger Julia Caesar att hon kommer att fortsätta skriva under pseudonym.
– Jag hade lika gärna kunnat skriva under mitt eget namn, men att sluta använda Julia Caesar vore på något sätt att säga att de hade rätt att ta den pseudonymen ifrån mig. Det vill jag inte bjuda på.
”Jag vill skydda mina barn och barnbarn”
Det var i en krönika som publicerades natten till söndagen den 30 augusti som Julia Caesar berättade om hur hon förföljts av DN-journalisten Niklas Orrenius och Expo-journalisten Annika Hamrud, båda kända för sin fientlighet mot kritiker av den förda politiken, i synnerhet vad gäller migrationsfrågor. Bland annat ska Orrenius och hans kameraman ha bankat på hennes dörr och ropat hennes namn i flera minuter då de inte blev insläppta. Vid ett andra besök den 24 augusti ska de ha stirrat in genom fönstret, ropat och gestikulerat i en halvtimme innan de till sist gav sig av. Julia, som är 70 år gammal och funktionshindrad, beskriver besöken som en mardröm.
Julias krönika finns i sin helhet på Nya Tiders hemsida för den som vill läsa hela hennes berättelse.
Julia Caesar är själv en gammal journalistveteran och var mellan 1970 och 1992 anställd på DN. Sedan några år tillbaka hör hon till den regimkritiska och invandringskritiska rörelsens skarpaste pennor. Hon häcklar politiker, skriver om lismandet i Almedalen och den politiska korrektheten som lägger en våt filt över all debatt. Inte minst angriper hon gammelmedia för deras förljugenhet.
Hon har velat vara anonym av säkerhetsskäl. ”Jag vill skydda mina barn och barnbarn”, skrev hon bland annat i sin krönika. Hon har ofta skrivit om hur etablissemangets media använder sin dominerande ställning för att svartmåla och baktala regimkritiska debattörer, och hur våldsvänstern tar vid där journalisternas förtal slutar. Tegelstenar genom fönstren, uppbrända bilar och regelrätta attentat med kraftigt våld mot regimkritiker har i tysthet tolererats och ibland till och med uppmuntrats av journalister och etablissemangspolitiker. År 2012 skrev Julia om dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt och hans yttrande om att sverigedemokrater ”inte ska bli förvånade om sådant händer”, angående en brutal misshandel i valrörelsen 2010.
När Hamrud och Orrenius började göra hembesök hos henne förstod hon att de tänkte hänga ut henne.
Journalisterna skakade av läsarstorm
Julia Caesar reagerade kraftigt mot Expressens uthängningar 2013 av anonyma privatpersoner som skrivit för tidningen misshagliga saker i kommentarsfält på nätet. ”Expressen och vänsterextremisterna i Researchgruppen bröt ny mark i december när de åsiktsregistrerade och trängde sig på privatpersoner i deras hem och hängde ut dem på film och med namn för att de skrivit anonyma kommentarer på nätet – alltså använt sig av den enda kanal för yttrandefrihet som existerar för de icke utvalda”, skrev hon bland annat. Nu befann hon sig i samma situation.
– Som jag såg på saken hade jag två alternativ. Det ena var att vänta på nästa ”attack” som jag inte vet när den kommer, och då hade jag gjort mig själv till ett offer. Det ligger inte för mig att vara ett offer. Det andra alternativet var att skriva en rak och enkel berättelse om vad som hänt mig det senaste året och på det viset försöka förekomma Dagens Nyheter, förklarar hon för Nya Tider.
Julias berättelse väckte genast en storm av indignerad vrede mot Niklas Orrenius, Annika Hamrud och hela Dagens Nyheter. Journalisterna, som under många år vant sig vid att de står över kritik, verkade skakade. Orrenius gjorde några halvkvävda försök att rättfärdiga sig innan han ganska snart bytte jobbnummer. Hamrud har rest till USA och har gjort sig oanträffbar.
Journalistkåren sluter leden
Snart slöt dock journalistkåren upp som en man bakom sina kollegor. Man vände nu helt på händelsen och gick till motattack: Det var Niklas Orrenius och Annika Hamrud som hade blivit uthängda av Julia Caesar och därför drabbats av en ”hat- och hotkampanj” från ”anonyma näthatare”. Julia Caesar utnämndes nu plötsligt till en viktig opinionsbildare, en person med makt och inflytande som de båda journalisterna måste skyddas mot.
Julia själv finner det märkligt.
– Under de senaste åren har jag skrivit tre böcker och 201 krönikor. Men för gammelmedia existerade jag inte. Mina böcker har tigits ihjäl och inte en enda journalist har på något sätt bemött det jag skrivit i krönikorna. Med väldigt få undantag har jag aldrig nämnts över huvud taget. Och nu utmålas jag plötsligt som en stor politisk opinionsbildare? Är man en sådan om man aldrig någonsin nämns i media? Från att inte ha existerat i fem år finns jag plötsligt överallt och är både otillräknelig och ondsint, säger hon till NyT.
Nu när man återtagit initiativet fortsatte en enig journalistkår att pumpa ut den nya berättelsen om vad som hänt. Det enda de stackars journalisterna gjort var att vilja prata med Julia. Av ren ondska eller paranoida vanföreställningar om att journalisterna tänkte hänga ut henne (vilket de gjorde ett par dagar senare) hade hon hängt ut journalisterna med adress och telefonnummer och hetsat till att hota och hata dem.
”I krönikan publicerade Julia Ceasar också adress och telefonnummer till en av journalisterna, sedan dess har båda journalisterna mottagit en stor mängd hot”, sade exempelvis Kulturnyheternas berättarröst. Flera andra medier upprepade samma lögn. Det enda hon publicerat var numret till Orrenius arbetstelefon som han själv upprepade gånger lagt ut offentligt på nätet. Numret hade även stått skrivet på de lappar Orrenius lämnat efter sig vid hembesöken och som Julia återgav i sin krönika.
Om man skulle påvisa alla lögner och halvsanningar som används i smutskastningskampanjen mot Julia Caesar räcker inte utrymmet i denna artikel till. Nog sagt med att en enig journalistkår rent objektivt kan konstateras ha dels ljugit, dels gjort hönor av fjädrar upprepade gånger.
Expressen och extremvänstern återigen i samarbete
Kulmen på kampanjen mot Julia Caesar blev att Expressen i en starkt vinklad artikel hängde ut henne med namn och bild. I artikeln, skriven av Annika Hamrud, gör man bland annat en stor poäng av att Julia i slutet av 1980-talet engagerade sig mot tandfyllningsmaterialet amalgam och skriver att det ”apokalyptiska tonfallet känns igen”. Expressen utelämnar dock att det i dag råder ett generellt förbud mot tandamalgam i Sverige.
Artikeln visar på att samarbetet mellan Expressen och extremvänstern inte upphört. När man 2013 hängde ut privatpersoner som inte hade gjort något olagligt men som skrivit kommentarer som Expressen inte gillade, var det vänsterextrema ”Researchgruppen” som stod för hackningen av olika kommentarsfält. I denna grupp ingår människor som hyllar och i vissa fall själva dömts för våld mot oliktänkande. Annika Hamrud är aktiv i en annan gren av extremvänstern, nämligen tidskriften Expo, som sysslar med kartläggning av regimkritiker och som startades av den flerfaldigt dömde Tobias Hübinette. Hamrud listas bland Expos medarbetare som ”researcher”.
Nya Tider ringer upp Julia, som i största förtroende lämnat ut sitt nummer till oss. Hon är helt lugn över uthängningen.
– Jag har varit medveten om att detta kunde bli konsekvensen av att jag skrev krönikan, så jag var mentalt förberedd, förklarar hon.
NyT: En del av gammelmedias journalister, inte minst SvD:s chefredaktör Fredrik Karén, har trots allt kritiserat Expressens uthängning av dig med namn och bild. Kritiken är förvisso lågmäld, och de allra flesta tycks stå på samma sida mot dig. Hur kommenterar du det?
– Det jag sett är ett samordnat massdrev från både public service och flera tidningar. Jag är inte alls förvånad. Journalister är flockdjur, de jagar i flock. När drevet går hakar alla på utan att rannsaka sina motiv för en sekund. Det hedrar Svenska Dagbladet att de vågar gå emot flocken.
NyT: Hur kommer det sig att man ibland ser små tecken på anständighet hos delar av gammelmedia? Är det rester av en högre moral före den politiska korrekthetens tidevarv, eller påverkas de av den växande konkurrensen från alternativa medier?
– Jag tror att det är båda motiven, med tyngdpunkten på det andra. De försöker upprätthålla någon form av publicistisk anständighet, men de står alla i en svår konkurrenssituation med alternativmedia. Polariseringen av åsikter bara ökar och alternativmedierna är den sida som blir allt starkare.
Uthängningen av Julia Caesar har skapat svallvågor som i dag är svåra att överblicka. En debattör som gammelmedia velat låtsas om inte fanns på grund av hennes obekväma åsikter finns plötsligt på allas läppar. Och allt på grund av några journalisters misslyckade försök att skrämma henne till tystnad.
