Hur Amerika saboterade för sydafrikanska minoriteter

Det blir allt mer uppenbart att Sydafrika är en misslyckad stat – det är ingen ”regnbågsnation” utan ett exempel på att en etnisk grupp som är i majoritet förtrycker alla andra etniska minoriteter. Allt enligt demokratins spelregler. De som ville ha en konstitution med maktdelning, vilket förordades av både svarta och vita ledare, förpassades till marginalen av USA:s utsända. Ilana Mercer, själv från Sydafrika, berättar hur det gick till och hur liberala tankesmedjor i USA tror att de kan ”fixa” problemet.

Världen har börjat se att ”det sydafrikanska problemet” inte har blivit löst, bara för att man avskaffade det gamla systemet. En före detta amerikansk ambassadör till landet talade nyligen vid en tankesmedja i Washington som antyder att Sydafrika befinner sig vid ett ”vägskäl”.

Ja, det har hänt. Bara 23 år efter 1994 års övergång till rå demokrati och sex år efter publiceringen av en omfattande analys av katastrofen, Into the Cannibal’s Pot: Lessons for America from Post-Apartheid South Africa, (In i kanibalens gryta: Lärdomar för Amerika från post-apartheid Sydafrika) har en libertariansk tankesmedja från Washingtons styrande elit sammankallats för att hantera problemet Sydafrika.

Det handlar om ett ”Policy Forum” som den amerikanska tankesmedjan CATO anordnade i juni 2017, och som med en förskönande omskrivning kallas för ”Sydafrika vid ett vägskäl”.

En av förgrundsgestalterna för detta ”Forum” är Princeton Lyman, som i ett e-brev beskrivs ha ”tjänat som amerikansk ambassadör för sydafrikaner vid tiden då överföringen av makten från den vita minoriteten till den svarta majoriteten ägde rum”. Vid ”Forumet” diskuterade den före detta ambassadören ”Amerikas ursprungliga förhoppningar om ett nytt Sydafrika och i vilken utsträckning USA:s förväntningar har lämnats ouppfyllda. ” (Kursiv tillagt.)

Vilken fräckhet!

CATO-institutets besvikelse över hur Sydafrika blivit, en förvandling som Förenta staterna bidragit till, är ingenting i jämförelse med det plundrande och härjande som drabbat sydafrikaner, på grund av att Amerika insisterade på att deras land skulle övertas av en omättlig och krävande majoritet. Ovisa sydafrikanska ledare fogade sig. Federalism nobbades. Rättigheter för minoritetsgrupperna afrikander, angler och zuluer avvisades.

 

Avbrutna försök att decentralisera Sydafrika

Hur imperiet armbågar sig fram tas upp i det självförklarande kapitlet i Cannibal’s Pot med titeln ”The Anglo-American Axis of Evil” (Anglo-amerikanska ondskans axelmakter), i vilken Lyman skymtar förbi. (Det är inte smickrande.) Från komforten i CATO:s högkvarter år 2017, kommer den förre ambassadören även att fundera på om ”växande motstånd kommer att beröva African National Congress (ANC) makten”. Inställningen hos Washingtons etablissemang, inklusive CATO-libertarianerna, är att ett byte av maktperson – att ersätta en stark man med en annan – kommer att få ordning på Sydafrika, eller vilken annna plats som helst där amerikansk utrikespolitik blandar sig i.

 

Så vad gjorde Princeton Nathan Lyman på uppdrag av USA i Sydafrika? Eller mer exakt, vem agerade han emot?

Ronald Reagan, som föredrog ”konstruktivt engagemang” med Sydafrika, förutsåg kaos och blodbad vid en abrupt maktövergång. Det gjorde även sydafrikanen Fredrick van Zyl Slabbert, RIP (han dog i maj 2010), och zulukungen Dr. Mangosuthu Buthelezi.

Slabbert var ledare för det liberala Progressive Federal Party (PFP), som, tillsammans med den nu avlidna modiga Helen Suzman, blev PFP:s främsta kritiker vad gäller Nationalistpolitiken (Apartheid). Buthelezi var den främste ministern i KwaZulu-hemlandet och ledare för zulufolket och deras Inkatha Freedom Party (IFP). Vid den tiden var Buthelezi den ende svarte ledaren med större skaror av anhängare som kunde tävla med ANC.

Dessa två män var inte ”lunch-pail-liberaler” från Väst, utan inhemska, klassiska liberala afrikaner – en vit och en svart – som förstod och älskade sina förfäders territorier och önskade skydda och bevara dem för sina efterkommande.

Både Buthelezi och Slabbert förordade en konstitution med ett system för maktfördelning. Bägge ledarna var på det klara med att rå demokrati skulle medföra en katastrof för ett land som var så splittrat som deras; de förstod att ”ett parti för de svarta massorna som erhöll tillräckligt många röster skulle kunna få den effekten att de inte behövde ingå i en koalition, och skulle därmed kunna sopa bort minoriteternas röster”. Således förordade Buthelezi en mångetnisk, decentraliserad federal stat, där ”de olika gruppernas eliter” skulle ”vara överens om att dela på den verkställande makten och följa ett system av ömsesidiga veton och kommunalt självstyre”. Det viktigaste för Buthelezi var ”bevarandet av de olika kulturgrupperna och ett skydd för minoriteter”. Slabbert studerade ett ”nytt system som förankrade individens rättigheter, uppmuntrade maktfördelning genom en stor koalition av vita och svarta partier, och som gav veto-rätt till minoriteter i viktiga frågor”.

Fastän han slutligen med sitt intellekt ställde sig bakom ett enkelt majoritetsstyre, hade Slabbert under de bättre tiderna talat med stor försiktighet om ”obegränsad majoritarianism”, där han uttryckte den eminenta bildade uppfattningen att, om majoritetsstyre skulle bli en oundviklig följd av Sydafrikas politiska system, skulle resultatet bli gravt odemokratiskt. Det är värt att tänka på att till och med Zimbabwe under dess sju första feta år av självständighet, tillät ”vita parlamentsledamöter att bli valda för en särskild roll för att representera vita intressen”.

 

Washington förstörde sydafrikansk federalism innan den började

I sin bok, Partner to History: The US Role in South Africa’s Transition to Democracy (Partner till historien: Förenta staternas roll i Sydafrikas övergång till demokrati) publicerad 2002, berättar Princeton Lyman, Amerikas ambassadör till Sydafrika från 1992 till 1995, om amerikanernas aktiva roll vad gäller övergången till demokrati, speciellt angående ”avrådande sabotörer” – skribentens nedsättande term, angående som det verkar, utmärkta legitima partners i förhandlingarna. En sådan partner, som introducerades ovan, var Buthelezi; en annan var militärhjälten och forne chefen för Försvarsmakten, Constand Viljoen.

General Constand Viljoen. Foto: Wikipedia
General Constand Viljoen. Foto: Wikipedia

Undvik att ”haverera processen”: Detta ultimatum var budskapet som framfördes till den afrikanske generalen och den afrikanske gentlemannen, högt och tydligt.

Förenta staterna, med Lyman i spetsen, satte inte press på African National Congress (Nelson Mandelas hejdukar) att införa en federal struktur. Man lovade bara att påminna en framtida sydafrikansk regering om dess ”vallöften, inklusive maktdelning och skydd för minoriteter”. Fram till dess var den skeptiske Buthelezi ombedd att lita på ANC att avstå från att bruka den makt de skulle få. Rasande, hotade Buthelezi att gå till det amerikanska folket med sitt ärende, och att avslöja det bedrägliga förbundet mellan deras regering och ANC. (På den tiden var som regel Republikanerna för Buthelezi och Demokraterna för ANC. Nu är bägge partierna för ANC). Till skillnad från premiärminister F.W. de Klerk stod Buthelezi rakryggad och föll inte för Västs påtryckningar och lockelser. ”Jag är fruktansvärt less på att få höra hur fel jag har, av en värld där ute”, skrev han till Lyman. Den konstitution som höll på att ta form blev ”ett redskap för KwaZulus utplåning”.

Nya Tider intervjuar zulu-kungen Mangosuthu Buthelezi. Foto: Nya Tider
Nya Tider intervjuar zulu-kungen Mangosuthu Buthelezi. Foto: Nya Tider

 

Viljoen, som representerade de tuffa afrikanderna och säkerhetsstyrkorna, var av uppfattningen att de Klerk svikit de skyldigheter han hade gentemot sina väljare. Han planerade att leda en koalition som skulle avsätta den frilansande de Klerk och förhandla om en afrikandisk etnisk stat. På samma sätt hade Buthelezi, vars kamp för självbestämmande hade skjutits i sank, fått nog av att vara förpassad till marginalen. Han och hans zulu impis (bataljoner) var precis lika oregerliga som Viljoen; de var precis lika villiga att slåss för sin rättmätiga bit av Afrikas Eden. På grund av att hans målsättning var självständighet, blev zulu-kungen och hans anhängare (nästan tjugo procent av befolkningen) fördömda som reaktionärer av Väst (och av CATO:s  huvudperson).

Knappast någon av de amerikanska kommentatorerna missade tillfället att spy galla över Buthelezi, när han gjorde gemensam sak med afrikandiska decentralister och mot ANC. ”Sabotörer” är hur amerikanska tidningars grå eminens – The New York Times, även kallad ”Pravda vid Hudsonfloden” – kallade de två ledarna och de miljoner människor de representerade. De två, påstod The Times i en ledare 1994, hade ingått en ”skrupellös allians för att störa det första valet i Sydafrika där alla raser har rätt att rösta”. Utifrån den starkes rätt och med ett ”god dag yxskaft”-argument krävde The Times ledarskribenter att ledarna för dessa afrikanska och afrikandiska etniska minoriteter skulle överge sina krav på självständighet, därför att deras politiska inflytande var som bäst ”anemisk” (blodfattig). Samtidigt avfärdade The Times Buthelezi som en marionett i Pretorias svarta varietégrupp.

Detta var dravel. Buthelezi, en driven ledare som hade förkastat ”den tarvliga självständighet som beviljats andra hemländer” inom apartheids system, var aldrig någon medlöpare. Det är viktigt att förstå: I två århundraden har afrikaner och afrikander omväxlande drabbat samman och samarbetat på kontinenten. Shaka (1787-1828), Dingane (1795-1840), Mpande (1798-1872), Cetshwayo (1826-1884). Buthelezi var arvinge till dessa zulukungar som har nött och stött och krigat med boer långt innan The New York Times begynnelse.

ANC, mästare på massmobilisering, utnyttjade den politiska krutdurken som antändes i stridens hetta under upptakten till de första demokratiska valen med stor effekt för att misskreditera säkerhetsstyrkorna, och få det till att apartheidregeringen underblåste det etniska våldet mellan Inkatha (zulu) och ANC (xhosa). Men medan ANC anklagade säkerhetsstyrkorna för att beväpna Inkatha, så beskyllde den senare gruppen säkerhetsstyrkorna för att alliera sig med ANC, speciellt när de gav efter för ANC:s påtryckningar och gjorde räder mot zulus hostel och slumområden. För Nationalistregeringen var de pågående etniska konflikterna bara negativa.

Men inte för det förslagna ANC.

Nelson Mandela utnyttjade situationen genom att anklaga premiärminister de Klerk för att ”antingen vara medskyldig till eller inte bry sig om att svarta dödades” och därför inte stoppade våldet svarta emellan. Den utländska pressen hjälpte till med att blanda fakta med fiktion genom att de förmedlade dessa påståenden. Dessa anklagelser blev senare avfärdade av Truth and Reconciliation Comission. (Organet fann slutligen att det fanns ”få bevis för en centralt styrd, samordnad och formellt instiftad tredje kraft”.) Hur som helst innebar detta att en rad ofördelaktiga omständigheter tornade upp sig mot Buthelezi, som till sist kapitulerade.

Buthelezi var det kommunistiska ANC:s  intellektuella bête noire (hatobjekt) – och en av få ledare i Sydafrika som läst på om Västs grunder både brett och klokt, för vad det lär om frihet och faran med att centralisera politisk makt. Han citerade med karaktäristisk passion och skärpa, i juli 2009, en dikt (”The second coming”) som W.B. Yeats skrev i januari 1919:

Things fall apart; the center cannot hold;
Mere anarchy is loosed upon the world,
The blood-dimmed tide is loosed, and everywhere
The ceremony of innocence is drowned…

Saker faller isär; centrum kan ej hålla;
Blott anarki släpps lös på världen;
Den bloddränkta flodvågen släpps lös, och överallt
Dränks oskuldens ceremoni

(NyT:s översättning)

Som kontrast till hur Sydafrika blev, är Förenta staterna ett land där konstitutionen förmodades förhindra majoritetens tyranni. Ett sådant förhindrande var menat att ske med hjälp av en federal struktur, där makten är delad och utspridd mellan – och inom – en central regering och konstituerande stater. Ändå ställer sig amerikaner på ANC:s sida – konsekvensen man kan se av mobbens råa, fullt utvecklade styre och dess dominanta, smorda parti.

 

Ilana Mercer

Mercer är en frekvent debattör i amerikansk och kanadensisk press. Hon är född i Sydafrika men uppvuxen i Israel, har numera kanadensiskt medborgarskap och är bosatt i USA. Hon är författare till bland annat boken Into the Cannibal’s Pot: Lessons for America from Post-Apartheid South Africa.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.nu) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

På väg mot en dystopi: IT-bolag vill söka igenom dina privata filer

På väg mot en dystopi: IT-bolag vill söka igenom dina privata filer

🟠 Apple har fått backa och meddelar att man avvaktar med att söka igenom användarnas filer och krypterade chattar i jakt på barnporr. Kritikstormen som blåst upp mot företaget blev för stor och Apples argument för genomskinligt. Det är dock tydligt att tanken på att snoka i användarnas privata bilder finns kvar. Det är viktigt att inte tillåta kontrollsamhället ta detta kliv framåt. Den som tror att det skulle sluta där begår ett stort misstag.

(S)taten omyndigförklarar föräldrar alltmer – för att föräldrar tillåtit det i årtionden

(S)taten omyndigförklarar föräldrar alltmer – för att föräldrar tillåtit det i årtionden

🟠 OPINION: Susanne Nyman Furugård Många har reagerat emot att Folkhälsomyndigheten nu tillåter att barn från tolv års ålder injiceras med de experimentella covidsprutorna utan föräldrarnas samtycke. Men få har upprörts över det nya S-förslaget om att barn från två års ålder automatiskt ska skrivas in i förskolan utan föräldrarnas samtycke. Tystnaden i det senare fallet beror på att de flesta föräldrar sedan länge har accepterat en familjepolitik som går ut på att de ska lämna ifrån sig makten över och ansvaret för sina barn från cirka ett års ålder. Detta har banat väg för de senaste två framryckningarna mot ett totalt omyndigförklarande av alla föräldrar.

Ej redaktionellt material

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Tänk på att du är juridiskt
ansvarig för dina kommentarer

Läs även:

På väg mot en dystopi: IT-bolag vill söka igenom dina privata filer

På väg mot en dystopi: IT-bolag vill söka igenom dina privata filer

🟠 Apple har fått backa och meddelar att man avvaktar med att söka igenom användarnas filer och krypterade chattar i jakt på barnporr. Kritikstormen som blåst upp mot företaget blev för stor och Apples argument för genomskinligt. Det är dock tydligt att tanken på att snoka i användarnas privata bilder finns kvar. Det är viktigt att inte tillåta kontrollsamhället ta detta kliv framåt. Den som tror att det skulle sluta där begår ett stort misstag.

(S)taten omyndigförklarar föräldrar alltmer – för att föräldrar tillåtit det i årtionden

(S)taten omyndigförklarar föräldrar alltmer – för att föräldrar tillåtit det i årtionden

🟠 OPINION: Susanne Nyman Furugård Många har reagerat emot att Folkhälsomyndigheten nu tillåter att barn från tolv års ålder injiceras med de experimentella covidsprutorna utan föräldrarnas samtycke. Men få har upprörts över det nya S-förslaget om att barn från två års ålder automatiskt ska skrivas in i förskolan utan föräldrarnas samtycke. Tystnaden i det senare fallet beror på att de flesta föräldrar sedan länge har accepterat en familjepolitik som går ut på att de ska lämna ifrån sig makten över och ansvaret för sina barn från cirka ett års ålder. Detta har banat väg för de senaste två framryckningarna mot ett totalt omyndigförklarande av alla föräldrar.

Europa i dag – Frankrike, Polen och Österrike i fokus

Europa i dag – Frankrike, Polen och Österrike i fokus

🟠 KRÖNIKA Europeiska kommissionens gigantiska byggnad i Bryssel frontar med en lika gigantisk bild föreställande en ung kvinna på språng. Texten lyder Next generation EU. Det är den nya, plausibelt nog gröna generationen som ska ta över. Politiska debatter och demonstrationer avlöser varandra och ministerrockader äger förvånansvärt rum samtidigt.

Nyhetsdygnet

Jihadistarmén landstiger i Göteborg

🟠 Recension av böckerna Perfekt storm och Landet som ingen ägde av Arne Weinz Många uppskattar romaner med textlig lättillgänglighet inklusive eventuellt förekommande undertoner, psykologiska dimensioner och mångfacetterade orsakssamband. Alla författare har inte förmågan att skriva med dessa kvaliteter men det har Arne Weinz. När jag började läsa Perfekt storm visste jag inte särskilt mycket om författaren men blev glatt överraskad och imponerad.

The Great Reset – en ”konspirationsteori” skriven av World Economic Forum

🟠 Begreppet ”The Great Reset” lanserades under förra årets nedstängningar av samhället och en bok med samma titel var mystiskt nog färdig att tryckas redan i juli 2020, knappt fyra månader efter att hela Europa förvandlades till ett ödelandskap, där folk fick sitta inlåsta i sina hem. Då BBC så sent som den 22 november 2020 kal­la­de begreppet ”The Great Reset” för en ”konspirationsteori” – trots att boken fysiskt finns och går att köpa – så är det värt att titta närmare på vad som planeras för framtiden av mer eller mind­re dolda personer som samverkar med världens mäktigaste globalister. Ett litet axplock av alla deras planer redovisas i denna recension.

Underhållande om Leninbesatt hotellägare

🟠 Kapitalister som hyllar Lenin? Ja, i Sverige finns en hotellägare som gjort sig känd för att vara ett stort fan av Lenin, som instiftade Leninpriset och som ekonomiskt stöttat Jan Myrdalsällskapet – Lasse Diding. Journalisten Per Nygren har skrivit underhållande om Diding och hittar många bisarra detaljer, men enligt Nya Tiders recensent missar Nygren, trots ett gediget grävande arbete, viktiga frågor som hade gjort boken mer relevant för allmänheten.

Studier av asteroid bekräftar – värd ofantliga 88 triljoner kronor

🟠 VETENSKAP Asteroiden 16 Psyche har enligt nya studier och värmemätningar konstaterats innehålla ofattbara mängder dyrbara metaller vars samlade värde vida överstiger jordens samlade BNP. Bara asteroidens järninnehåll skulle med dagens värde motsvara 88 triljoner kronor, en summa som skrivs med 18 nollor. NASA planerar att skicka sonder för att studera asteroiden år 2026 och upptäckten öppnar upp för framtida gruvdrift av asteroider för att täcka jordens samtliga mineralbehov – för all överskådlig framtid.

Vetenskapliga Nobelpris i klimatkampens tecken

🟠 Syukuro Manabe, Klaus Hasselmann och Giorgio Parisi delar på fysikpriset för sitt arbete med komplexa system – bland annat för att kunna modellera jordens klimat och den globala uppvärmningen. Samtidigt delar David Julius och Ardem Patapoutian medicinpriset för att ha identifierat receptorer som gör det möjligt för kroppens celler att känna temperatur och beröring. Kemipriset går till två forskare som utvecklat tekniker för att påskynda och kontrollera kemiska reaktioner. Benjamin List och David MacMillan delar priset för att ha utvecklat billiga, miljövänliga organiska katalysatorer.

”Spermageddon”: Kommer västvärldens människor att kunna fortplanta sig år 2050? – Hormonstörande ämnen pekas ut som ansvariga för drastisk nedgång i spermie- och äggkvalitet

🟠 För några år sedan kom en chockerande rapport om att spermiekvaliteten hos västerländska män sjunkit med nästan 60 procent mellan 1973 och 2011. Även testosteronnivåerna har visat sig vara minskande. Nu har forskaren bakom studien, doktor Shanna Swan, gett ut en bok om orsakerna, och pekar ut de hormonstörande ämnen som finns i allas vår vardag. Medan den uppmärksammats av internationella medier är det helt tyst om den i Sverige.

Nils Bejerot

🟠 Han startade kriget mot knarket. I år skulle psykiatern och forskaren Nils Bejerot ha fyllt 100 år. Han grundade Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) och kom att bli känd som den ”svenska narkotikapolitikens fader”. Hans nolltolerans mot narkotika på 1960-talet väckte dock vänsterns vrede och media vände honom ryggen.

Senaste numret

Nya Tider är den enda papperstidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Från april 2017 utkommer Nya Tider även med en nätupplaga varje vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

123 037 97 35

Kundtjänst
Tel: 08-410 677 70
kund[snabel-a]nyatider.nu
Box 454, 191 24 Sollentuna

Redaktion
redaktion[snabel-a]nyatider.nu
Box 454, 191 24 Sollentuna

Artiklar (RSS)
© 2021 Nya Tider. Med ensamrätt. Nya Tider ges ut av AlternaMedia AB.

Ansvarig utgivare: Vávra Suk. Bankgiro: 108-0357.

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.