Folkhälsomyndigheten har kritiserats för en rad grova felbedömningar av läget samt att man hela tiden tonar ner faran. Den 12 mars beslutade Sverige att inte stänga skolorna, samtidigt som både Norge och Danmark går över till hemundervisning på distans. Se separat artikel om detta i veckans nummer.
Man talar om att det finns ”kostnader” förknippade med att hålla barn hemma samt att man alltid måste göra avvägningar. Vad man menar, översatt till vanlig svenska, är att om barn stannar hemma så måste även en förälder utebli från sitt jobb. De ekonomiska aktiviteterna i landet mattas av och samhällsfunktioner kan börja svikta. På sikt kan detta vara allvarligare än epidemin i sig, då människor i värsta fall kan börja dö av svält när maten inte kommer fram.
Men varför säger man då inte som det är? Man ljuger befolkningen rakt ut i ansiktet och säger att det är ingen fara och allt är under kontroll.
Mellan raderna – och ibland explicit – talar man om att det är för sent att stoppa viruset. Eller som Erik Berglund, presschef på Region Stockholm, sade till Expressen nyligen: Nu släpper man ”idén om att fånga in alla” smittade. De bekräftade fallen är bara toppen av ett isberg, det sprids redan i befolkningen utan att hälsomyndigheterna har någon koll alls.
Det betyder i klartext att man beslutat att låta smittan ha sin gång och acceptera de offer den kommer att skörda, eftersom det hade krävts så omfattande ingrepp i samhället. I Kina tog man till drakoniska åtgärder, som att svetsa igen ytterdörrar på hyreshus, för att driva igenom karantänen.
Man kan fråga sig om antalet fall smittade verkligen minskar i Kina, som man påstår. De mycket långtgående åtgärder man vidtagit för att stoppa smittspridningen har haft en enorm ekonomisk kostnad, vilket Nya Tiders skribent Olle Felten berättar om i detta nummer. Industrin står i princip stilla. Man har räddat många liv, men om detta får fortsätta ytterligare ett tag kommer man att få omfattande problem att förse befolkningen med livsviktiga basvaror. Det kan vara en anledning till att man går ut med lugnande besked.
I Sydkorea verkar man också ha kunnat bromsa smittspridningen, men även där till kostnaden av drastiska åtgärder. Hela samhället står still. Det är uppenbart att Sverige valt en helt annan väg, och här har vi sett en exponentiell kurva över det snabbt ökande antalet smittade. Det vill säga tills man bestämde sig för att sluta testa.
Det finns dock en annan aspekt också, förutom att svenska myndigheter lurar befolkningen. Även om det nu är för sent att stoppa smittan från att få fäste i hela samhället, så hade effektiva åtgärder i tid kunnat bromsa spridningen. Det är viktigt, ja livsavgörande i många fall, för att sjukvården ska hinna med. Om man kan dra ut på smittförloppet och platta ut toppen, så ger man sjukvården en chans att hinna med. Som det nu är kommer antalet sjuka att explodera. I Italien har vi redan sett effekterna av detta, där sjukvården nu måste prioritera vem som ska få en intensivplats och vem som inte får det. Alltså i praktiken vem som får leva och vem som får dö.
Med tanke på Sveriges knappa resurser inom den redan ansträngda sjukvården, hade en tidig insats från Hälsomyndigheten kunnat rädda många liv. Även i dag hade till exempel ett beslut att stänga skolorna och i stället ha undervisning på distans, som våra grannländer infört, ha en mycket betydelsefull effekt för att minska trycket på sjukvården. Att detta inte gjorts är bortom kriminellt.
