I åminnelse av Estonias offer

På tjugoårsdagen av passagerarfärjan Estonias förlisning den 28 september 1994 hölls en minnesstund på Djurgården i Stockholm för att hedra de 852 personer som omkom.

Platsen för högtidlighållandet var densamma som för tio år sedan, men något var annorlunda. För första gången blev de anhöriga och överlevande behandlade med respekt. Ett par månader tidigare hade radioprogrammet Kropp och själ skildrat hur sorg kan upplevas olika. En kvinna beskrev sin saknad, och hur hon kommit till ro. Hon gick till graven. En annan kvinna kunde inte försonas med sitt öde. Det som hände hennes anförvant på Estonia höll henne fortfarande kvar i en förlamande sorg.

Jag ringde upp producenten av radioprogrammet och berättade att skillnaden mellan dessa två kvinnors sorg inte var två olika personligheter utan statens vägran att låta en av kvinnorna få en grav. När staten lovade att kropparna skulle bärgas ställde många familjer in sina minnesstunder. Månader av väntan följde. Den 15 december 1994 fick de anhöriga beskedet att inga kroppar skulle bärgas. Hur skulle familj, släkt och vänner ta avsked? Det Etiska råd som fanns teg. Därefter kom jul och nyår. I många familjer har man aldrig kunnat samlas för ett avsked och man har behandlats respektlöst.

Min bror begravdes för en månad sedan. Det var skönt att få träffa änkan, hans son, hans vänner. Jag viskade ett par ord vid kistan. Det fanns en rening inom mig när jag vandrade därifrån. Traumat efter Estonia har däremot aldrig fått ett avslut. Producenten på radion svarade mig att de hade valt bort perspektivet att en av kvinnorna aldrig fått begrava sin nära. I tjugo års tid har media valt bort.

Vid tioårsminnet var jag en av talarna vid de anhörigas egen minnesstund. Inte en enda notis fanns i tidningarna. Så tågade vi till Djurgården. Där stod Styrelsen för psykologiskt försvar som arrangör. Kungen, drottningen, statsministern, talmannen, övriga ministrar och myndighetspersoner satt på första bänk. TV sände direkt. Längst bak stod de anhöriga.

I år skrev de anhöriga till regeringen och frågade hur man tänkte ordna högtidlighållandet. Regeringen svarade att Försvarsdepartementet hade ansvaret. Ointresse och tystnad. Då inbjöd de anhöriga kungen att delta vid minnesceremonin. Han tackade ja.

Solen sken över Djurgården. På kungens högra sida satt ordföranden för Stiftelsen Estoniaoffren och Anhöriga (SEA) Lennart Berglund och jämte honom Henrik S Järrel som är ordförande för riksdagens Estoniagrupp. Försvarsministern Karin Enström fick reda på att man inte lyckats tiga ihjäl minnesdagen och valde att närvara, men nu var det inte hon utan Lennart Berglund som var värd.

Jag hade börjat dagen i Sofia kyrka. Kristina Brandänge, överläkare, präst och psykoanalytiker höll i minnesgudstjänsten. Hon har skapat mötesgrupper där anhöriga och överlevande kunnat träffas. I kyrkan hälsade jag på många anhöriga. Vi hade följe till Djurgården.

Kungen reste sig och gick fram till talarstolen. Han beskrev hur han varit på samma plats tio år tidigare och vilka som då varit där. Det var naturligt för honom, sade han, att han även var närvarande denna dag. För regeringen, Ingvar Carlsson, Carl Bildt, Haverikommissionen och statens myndigheter, var det uppenbarligen inte lika naturligt. De var frånvarande. Kungens tal, som han skrivit själv, var präglat av omtanke.

Under de tjugo år jag har följt denna händelse är det bara Kristina Brandänge och kungen som i sitt ämbete visat takt och stil. Det officiella Sverige valde att inte vara närvarande.

Kungen 2
Kungen höll ett känslosamt tal. Foto: Nya Tider
karin enström 2
Före detta försvarsminister Karin Enström. Foto: Nya Tider
Kungen tillsammans med före detta försvarsminister Karin Enström. Foto: Nya Tider
Kungen tillsammans med före detta försvarsminister Karin Enström. Foto: Nya Tider
anhöriga behandlades för första gången med värdighet. Foto: Nya Tider
Anhöriga behandlades för första gången med värdighet. Foto: Nya Tider
massmedia 28 sep
Massmediaintresset var stort. Foto: Nya Tider
trumpetare 28 sep
En trumpetare fanns på plats under ceremonin. Foto: Nya Tider
Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Presidentvalet i Polen, eller populister kontra globalister

Presidentvalet i Polen, eller populister kontra globalister

🟠 KRÖNIKA Efter den andra valomgången söndagen den 1 juni blev det klart att kandidaten utan partitillhörighet Karol Nawrocki blir republiken Polens näste president. Motkandidaten Rafal Trzaskowski från KO (Medborgarkoalition) och Warszawas borgmästare förlorade med en knapp marginal. Vad som emellertid är av intresse är metoderna för att misskreditera eller gynna kandidaterna. För oss med förflutet i Styrelsen för Psykologiskt Försvar är detta av särskilt intresse.

Läs även:

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Guldbaggegalans förfall

🟠 KULTUR Guldbaggegalan har länge varit något jag har sett fram emot och njutit av, att först se filmstjärnor anlända på röda mattan och sedan följa prisutdelningen med spänning, ledd av en rolig konferencier. Numera är det dessvärre plågsamt att se den, bland annat på grund av vulgärt språk och politisk propaganda. Den första och sista delen leddes i år av okända afrikaner som hade ett vulgärt språk, med uttryck som ”What the fuck!”

Legender: Bakom kulisserna av myterna som styr oss

🟠 KULTUR I en värld mättad med info-fiction – virala inlägg på X, blockbusters eller valkampanjer – är legender inte längre berättelser från förr. De är en industri, en strategisk konst, som Bruno Fuligni avslöjar i sin bok ”Le Bureau des légendes décrypté”, där han utforskar spioners tekniker för att skapa trovärdiga täckmantlar. ”Le Bureau des légendes” är den franska titeln på TV-serien ”Falsk identitet” som sändes i SVT 2016.

Jättevargen ylar igen

🟠 Forskare: Första utrotade djuret återskapat Tre jättevargar påstås vara de första återskapade exemplaren av en utdöd djurart. Företaget bakom kritiseras dock för att presentera genmodifierade hybrider, som bara delvis har de utdöda generna, men samtidigt visar deras tekniska framsteg att det är möjligt att återskapa arter – men även att genmodifiera människor.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Annonser

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.