I den försvunna bildningens spår

Inom ämnet historia ställer man alltid frågan – varför? Därefter anförs olika teorier med antingen en svagare eller bättre underbyggd bevisföring och akribi. Omskärelsen är en frivillig handling kopplad till två religioner: Judendom och islam. Frivilligheten kan juridiskt tolkas på olika sätt, då det ofta handlar om minderåriga. I delar av Afrika förekommer som bekant en påtvingad kvinnlig omskärelse – ett barbari utan motstycke i den europeiska civilisationen och kultursfären.

Man kan tycka att inom ramen för den personliga friheten får en individ göra vad han eller hon vill med sin egen kropp. Ett exempel är tatueringar som vissa anser tillhöra en prydnad eller en bildsignal, markering till omvärlden. En självklar följd borde vara att vid ett felaktigt eller misslyckat ingrepp bör patienter eller deras familjer stå för medicinska kostnader och betala med beskattade medel. Dock skall personlig frihet vad gäller den egna kroppen respekteras.

Den kristna europeiska civilisationen är i stort sett befriad från den här typen av konfliktsituationer. Idealen från antiken och renässansen lärde oss vad skönheten och harmonin betyder inom bildkonsten, arkitekturen och litteraturen. Således, när Svenska Dagbladet den 4 oktober publicerar en synnerligen intressant text av två docenter i sin nätupplaga, finns det anledning till ett omfattande historiskt och konsthistoriskt resonemang. Karin Hedner Zetterholm, docent i Nya testamentets exegetik, och Magnus Zetterholm, docent i judaistik, båda från Lunds universitet, försvarar det judiska folkets rätt till omskärelse, vilket ju är en självklarhet med tanke på religionens krav. I sammanhanget noterar de att även en annan utomeuropeisk grupp har samma tradition, nämligen islam.