Skip to Content

GUNNAR SANDELIN vill att SVT och SR läggs ned och ersätts av äkta oberoende kanaler. Foto: Nya Tider

I Drömfabriken på SVT

PappersupplaganNya Tider v. 29

Gunnar Sandelin har varit reporter på SVT:s nyhetsprogram Rapport och Aktuellt, och fick där en inblick i hur starkt politiserad verksamheten är. Journalisterna såg sin roll mer i att forma opinionen, inte rapportera opartiskt, eftersom det skulle ”spela rasisterna i händerna”. I dag anser han att SVT helt bör läggas ned. Artikeln utgör ett avsnitt ur antologin Priset som utkommer till jul, där tolv dissidenter berättar om vad deras frispråkighet kostat dem.

Publicerad: 20 juli, 2017, 12:50

  • Svenska

Läs även

Efter åtta år som socialarbetare i Stockholm skolade jag om mig till journalist och kom 1984 in på Sveriges Television (SVT) via en praktikplats som reporter på nyhetsprogrammet Rapport. Det var en tid med ett helt annat medielandskap än dagens:
teve hade fortfarande en enorm genomslagskraft, eftersom allt som fanns var de två licensfinansierade public service-kanalerna TV1 och TV2. Plus då TV3 som provsände i mindre skala från London. Samma år grundades Nordisk Television som 1992 kom att få markkoncession som TV4.

På SVT i Stockholm bestod journalisterna till stor del, liksom på huvudstadens dagstidningar, av människor med solid övre medelklassbakgrund. Givetvis betraktades ”flyktingar” med största välvilja på redaktionerna. (Jag sätter ordet inom citattecken, eftersom journalister regelmässigt och styvnackat aldrig upphör att använda denna definition på alla asylsökande, trots att bara några få procent av dem erhållit flyktingstatus sedan 1980). Det var en tid då invandringen inte var något större problem, och minnena av den lönsamma arbetskraftsinvandringen från föregående decennier gjorde sig fortfarande påmind i samhällskroppen. Och det gick an. År 1984 sökte 12 000 personer asyl i Sverige mot 163 000 under 2015!

Det var först mellan 1989 och 1993 som asylinvandringen satte fart med i snitt 42 000 asylsökande per år för att därefter drastiskt minska igen. 1992 var ett dåvarande rekordår med 84 000 personer som sökte skydd i Sverige. Det forna Jugoslavien upplöstes i ett Balkankrig, och strömmen av asylsökande dirigerades in i provisoriska tältläger. Den borgerliga regeringen med den försåtligt charmerande socialministern Bengt Westerberg upphävde ministären Carlssons famösa ”Luciabeslut” från 1989, som innebar att bara ”FN-flyktingar” (konventions- plus kvotflyktingar) skulle få asyl. Tvärtom proklamerade de att nu skulle ”en generös flyktingpolitik” råda. Dåvarande kulturministern med ansvar för invandringsfrågor, Birgit Friggebo, ville att alla skulle sjunga ”We Shall Overcome” på ett stökigt möte om främlingsfientlighet i Rinkeby. Hon viftade också bort frågan om kostnaderna i en djup ekonomisk svacka med att säga att ”konjunkturer kommer och går, men humaniteten består”. Westerbergs och hennes Folkparti hade fått fria händer av regeringen Bildt för migrationspolitiken, trots att de endast hade fått nio procent av rösterna i valet 1991. Parallellen till Miljöpartiet gör sig påmind. I flera decennier har två små partier med en extremt liberal invandringspolitik på agendan satt sin prägel på denna svenska ödesfråga.

År 1989 gjorde jag ett halvtimmesprogram om invandrare och brottslighet för Norra Magasinet, SVT:s samhällsredaktion i Luleå, efter att SVT i Stockholm hade nobbat idén.

 

SVT

 

I programmet gick jag igenom brottsstatistiken för 1988, som i mångt och mycket är likadan som i dag, fast i mindre skala eftersom detta var före den verkliga massinvandringens tid.

Jag intervjuade bland andra dömda med utrikes bakgrund som satt inne för våldtäkt och narkotikabrott. Stockholmspolisen sade redan då att 80 procent av våldtäktsanmälningarna riktas mot dem som har utländsk bakgrund. En chilensk journalist oroade sig för att det var så många kriminella landsmän som kom hit och att detta förtegs i media. De var ju frihetshjältar! Utredningschefen Jerzy Sarnecki på BRÅ tyckte att det var viktigt att komma till klarhet med gärningsmännens etnicitet. Det är ett svar han knappast skulle leverera i dag. Även om reportaget var ganska snällt i tonen, så ansågs det redan då djärvt att ta upp ämnet. Redaktionen på Norra Magasinet fick 1989 års Vilhelm Mobergstipendium av tidningen Arbetaren, bland annat för den saken.

I det inledande nittiotalets lågkonjunktur, den värsta på 60 år, hade nu invandringen blivit en klar minuspost, och regeringens utredare Jan Ekberg landade i en kostnad på 30 miljarder för 1994 (ekonomen Jan Tullberg beräknade 2013 kostnaderna till 250 årliga miljarder, inklusive undanträngningseffekter). En långvarig finanskris bröt ut, och den 16 september 1992 höjde Riksbanken räntan från 50 till 500 procent fram till den 21 september. Under nittiotalets början skärptes också konflikterna ute i samhället. Ett hundratal attacker genomfördes mot flyktingförläggningar med bland annat brandbomber, främst utförda av unga män från trakten. Den vitmaktorienterade skinheadsrörelsen fick en stor utbredning i Stockholm. Vitt Ariskt Motstånd rånade banker och beväpnade sig. Lasermannen sköt elva mörkhyade personer, varav en avled.

Jag arbetade under denna tid under ett par år på SVT:s andra stora nyhetsredaktion Aktuellt, som allmän- och utrikesreporter, och ägnade mycket tid åt Boforsaffären med dess krut- och vapensmuggling. Diskursen på redaktionen uppfattade jag som klart vänsterorienterad. Genomsnittstittaren kallades för ”Nisse i Hökarängen” med undertexten att Nisse var en något opålitlig och inte alltför intelligent person, som efter några fredagsjärn kunde låta rasisten inom sig få fritt spelrum. Därför gällde det att inte släppa anden ur flaskan utan istället uppfostra honom när han väl satt nedsjunken i sin vardagsrumsfåtölj framför ”burken”. Och vem var bättre lämpade att göra det än det upplysta gardet journalister på Sveriges mäktigaste nyhetsredaktion?

Jag minns särskilt ett uppdrag till en invandrartät Stockholmsförort där det skulle pågå konflikter mellan svenskar och invandrare. Ordern från sändningsansvarige var att jag kunde få bli så lång som fem minuter i sändning (ett genomsnittligt inslag var max hälften), men då ”skulle det vara så synd om invandrarna att folk gråter framför teveapparaterna!” Här var vinkeln redan klar vid skrivbordet. När det sedan visade sig att det var två etniska grupper som låg i luven på varandra utan att någon svensk var inblandad uppstod ett antiklimax, och inslaget kortades ned till en och en halv minut.

Ett annat tillfälle var nog den enda gång som jag verkligen mopsade upp mig och ifrågasatte varför nyhetsankaret hela tiden använde ordet ”flyktingar”. När jag påpekade att de istället är ”asylsökande”, vilket är en helt annan sak, fick jag svaret att ”Det är vi som själva bestämmer vad de ska kallas! Vi behöver inte använda oss av något myndighetsspråk!”

Åren 1989 till 1994 sympatiserade två tredjedelar av journalistkåren med de rödgröna, varav en majoritet med det röda blocket, enligt undersökningar som gjorts av statsvetaren Kent Asp vid Göteborgs Universitet. Senaste mätningen från 2011 visar på en tjurrusning för Miljöpartiet, som vill ha fri invandring, till 41 procent av kårens sympatier, och nästan tre fjärdedelars majoritet för de röd-gröna. Bland public service-journalister på SR och SVT var det ännu tydligare. Där stöddes för bara sex år sedan Miljöpartiet av en majoritet och det röd-gröna blocket fick över 80 procent!

Här kan vi sannerligen tala om en politisering av en yrkeskår som befinner sig långt ifrån den allmänhet i vilkens tjänst de ska verka. Och en stor del av allmänheten reagerar: Inte i något annat ämne är förtroendet för journalistiken så lågt som när det gäller rapporteringen om invandringsfrågorna. 54 procent av de tillfrågade gör tummen ned, bara 27 procent har förtroendet kvar. Det visar en undersökning SOM-institutet har gjort 2017. Ändå skriver facktidningen Journalistens chefredaktör Helena Giertta (nr 8-9 2017) i en ledare under rubriken ”Håll huvudet högt”: ”Förtroendet för medier och journalistik är stort. /…/ Hur ska man värna alla människors lika värde, hur ska man beskriva ett skeende utan att spela rasister i händerna?”.

Hennes uttalanden är dels en intressant beskrivning av kårens tilltufsade självbild, men också ett kvitto på den rådande åsikten att inom journalistiken ska värdegrunden vara överordnad konsekvensneutraliteten (undantagen har varit få). Emellertid, antingen berättar man sanningen eller så döljer man den på olika sätt. Publish and be damned!

I dag ser jag det som nödvändigt att både det genompolitiserade SR och SVT läggs ned och ersätts av nya public serviceföretag, som anställer medarbetare som klarar av att leverera opartisk och allsidig information istället för att bedriva propaganda. Eller så kanske hela public servicebegreppet är färdigt för skrotning och bör ersättas av etermedier som är tydliga i sin politiska profil, som exempelvis liberala CNN och konservativa Fox News i USA. Då vet i alla fall ”Nisse i Hökarängen” vad han får.

 

Gunnar Sandelin

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Överdrivna klimatlarm hämmar samhället

DEBATT

Volodymyr Zelenskyj

Ukrainas nya mysterier

Den begåvade skådespelaren Volodymyr Zelenskyj har nu varit Ukrainas president i mer än två år. Ingen skulle gissa att komikern, som tidigare spelade Ukrainas president i komediserier, kommer att bli Ukrainas president i verkligheten. Showen runt honom har dock snabbt förändrats, från komedi till tragedi, mot skräckfilm och mysterium.

Grönvänstern breder ut sig

Vem är dummare, Lööf eller Löfven?

Kyösti Tarvainen, filosofie doktor och docent emeritus i systemanalys vid Aalto universitet i Finland. Foto: Nya Tider

Docent Kyösti Tarvainen: Demografiska utvecklingen i Sverige samt Danmark och hur man kan begränsa invandringen

DEBATTKyösti Tarvainen, filosofie doktor och docent emeritus i systemanalys vid Aalto universitet i Finland, presenterar här en jämförelse mellan de extrema demografiska fallen Danmark respektive Sverige. Kan länderna räddas undan en demografisk katastrof? Skulle Sverigedemokraternas politik räcka för att vända utvecklingen? Vad händer om svenskarna blir en minoritet i sitt eget land?

IT-jättarnas globala åsiktsdiktatur måste stoppas

Med hänsyn till den tunga roll som sociala medier och sökmotorer har för nyhets- och informationsförmedling, kultur, åsiktsbildning och attityder, och även för valutgångar, måste yttrandefriheten och den fria informationsdelningen skyddas. Vad som istället har skett nu är att vänstern har gjort många till andra klassens medborgare och håller på att stjäla demokratin, skriver Dan Ahlmark, ekon lic och jur kand.

Att straffa förrädare: Räcker skadestånd?

DEBATTI en artikel i Nya Tider vecka 34 argumenterar Carl Lundström mot min artikel i frågan om hur man straffar politiker, vilka uppenbart bortsett från risken för ytterst allvarliga faror för svenska folket, när de beslöt om massinvandringen till Sverige (1).

Torbjörn Sassersson svarar revolvermännens uppgörelse i ”NewsVoice City”

Den pensionerade ”NSA-konsulten” Jan Norberg och Öystein Rönne har skrivit en mycket bra och tänkvärd artikel i Nya Tider om hur regeringen, grindvaktande nätaktivister med statligt stöd och diverse myndigheter utövar förtryck mot svenska nätmedier. Debattörerna nämner samhällsanalytikern Mats Sederholm och undertecknad, som är redaktör för NewsVoice. Min replik fokuserar på en uppgörelse mellan revolvermännen Norberg, Rönne och Sederholm i ”NewsVoice City”.

Gå till arkivet

Send this to a friend