<strong>Ingrid Carlqvist och Lars Hedegaard,</strong> förgrundsgestalterna för tidningen Dispatch International, har samlat valda ledarartiklar i boken Farliga ord. Ett intressant tidsdokument och en inblick i tidningens stormiga historia. Foto: Nya Tider

I huvudet på Lars Hedegaard och Ingrid Carlqvist

Dispatch International har slutat komma ut på papper, men nyligen kom en samlingsvolym med valda ledarartiklar ur tidningen, skrivna av dess två förgrundsgestalter Ingrid Carlqvist och Lars Hedegaard. Farliga ord, som handlar om Dispatchs stormiga historia och dess kärnfrågor som ilsamism, Israel och politisk korrekthet, är trots enstaka brister en engagerande och bitvis upprörande bok.

Farliga ord är titeln på Ingrid Carlqvists och Lars Hedegaards samling av valda ledare från den samhällskritiska veckotidningen Dispatch International, i vilken de två varit drivande krafter sedan starten 2012. Tidningen har främst gjort sig känd för en starkt kritisk hållning till islam, och därmed angripits och förolämpats på det besinningslösa sätt som svenska journalister misstar för politisk diskussion. Islamofobi, rasism, högerradikalism och intolerans är bara ett par av de klichéer som danska och givetvis främst svenska elitjournalister svängt sig med när de diskuterat Hedegaards och Carlqvists tidning. När man läser boken har man svårt att förstå varför.

Femtiotal ledare

Nu är det kanske lite ålderstiget att publicera gamla artiklar i en samlingsvolym – vissa delar av artiklarna blir dessutom upprepningar och språket är ofta åt det bloggiga hållet med många ”jag” – men för den som inte prenumererat på Dispatch International kan det vara en bra sammanfattning över tidningens innehåll och inriktning.

Farliga ord inleds med en fyllig redogörelse för Dispatchs stormiga historia, en historia som med tanke på tidningens relativa ungdom är nästan otrolig. Därefter följer ett femtiotal ledarartiklar, i blandade ämnen och av skiftande kvalitet, men samtliga intressanta. Islam och muslimsk invandring spelar en central roll, förstås, men avstickare görs också åt andra håll. Under den provocerande rubriken ”Feminister krattar manegen för talibaner” granskas bisarra feministiska evenemang på svenska universitet (”fittpyssel” och ”fittaktivism” låter förstås som löjliga och kanske sexistiska skämt för människor utan kontakt med den svenska universitetsvärlden, men är det tyvärr inte).

Lars Hedegaard diskuterar global uppvärmning, eller bristen på densamma. Ingrid Carlqvist skriver ett öppet brev till AFA-veteranen och våldsapologeten Petter Larsson, som av oklara orsaker upplåtits plats på Aftonbladets kultursida. Det är omväxlande och än en gång intressant.

Däremot får man en hel del insyn i Dispatch-gängets egna erfarenheter, och via Hedegaard även glimtar av det danska debattklimatet.

Hijabuppror och feminism

Det svenska etablissemangets märkvärdiga och irrationella hoppande mellan sympatiyttringar för strikt islam och urspårad, sexualiserande nyfeminism skildras träffsäkert på flera ställen. Carlqvist tar i en ledare upp det så kallade hijab-uppropet, föranlett av en incident som vi fortfarande inte vet om den överhuvudtaget ägde rum – något Carlqvist smakfullt avstår från att ta upp. Det handlade i alla fall om en muslimsk kvinna som påstod sig ha blivit angripen och bland annat fått sin slöja avsliten. I respons på detta valde dussintals svenska feminister och vänsteraktivister, i samarbete med Shariaförespråkare som Bilan Osman, att för en hel dag iföra sig hijab, en variant av muslimsk slöja.

Iranskan Queen LaTiva bemötte upproret genom att twittra: ”Efter revolutionen 1979 i Iran infördes hijabtvång. Min mors väninnor blev skrubbade i ansiktet med glaskross och piskade för att de vägrade.” Och sedan: ”Skulle jag ta på mig en hijab idag hade det varit äckligt respektlöst mot mina föräldrars politiska kamp och fängslande i Iran.” LaTivas protester blev, liksom Carlqvist, nära på helt nonchalerade i debatten.

Är man insatt i de frågeställningar som diskuteras, och har följt både vad författarna kallar ”mainstream-media” och alternativa svenska medier, möts man inte av överdrivet många nyheter när det kommer till uppmärksammade händelser i Sverige. Däremot får man en hel del insyn i Dispatch-gängets egna erfarenheter, och via Hedegaard även glimtar av det danska debattklimatet. Där finns samma typ av oresonliga, kulturellt vänstervridna typer som i Sverige, men de har inte monopol på samtalet.

Tveksamt om Iran

Det är långt ifrån alltid författarna träffar rätt. En krönika av Hedegaard ställer upp ett fiktivt framtidsscenario där Iran (!) använder kärnvapen för att utpressa västerländska nationer till att fatta olika islamiserande politiska beslut. Han anför Irans stöd till Assad i Syrien, och till Hizbollah och Hamas, som exempel på Irans illvilja. Detta trots att samtliga dessa exempel rör sig i närområdet, och knappast har mycket med internationell terrorism eller massinvandring att göra. Att kriget i Syrien tvärtom kan pågå endast tack vare amerikanskt och inte minst saudiskt stöd till allehanda extrema islamistmiliser och ”rebeller” mot det sekulära regeringen i Damaskus nonchaleras. Iran må vara en strikt islamistisk republik, men detta försök att knyta Iran till global terrorism och islams frammarsch i Europa är väl magstarkt.

De wahabistiska/salafistiska terroristorganisationerna har som bekant sina rötter i sunni-islam, och både radikala och förment moderata moskéer i Sverige och Europa finansieras betydligt oftare av Saudiarabien och andra sunnitiska diktaturer än Iran. Resonemanget är sannolikt en produkt av Dispatchs något olyckliga koppling till amerikansk-israelisk neokonservatism, och får sägas skada den samlade trovärdigheten något. I utrikespolitiska frågor, det vill säga.

Bortom islam

Dessutom finns det anledning att ifrågasätta det intensiva intresset för ytterlighetsislam. Medan problemet med extrem islamism, liksom med moderatare former av islam, är tilltagande i Europa, är det bara ett av många. Stadsdelar dominerade av kristna invandrargrupper, som svenska Södertälje, har visserligen inga problem med militanta inbördeskrigsturister eller intoleranta predikningar i moskéer, men de sociala problemen, kriminaliteten och spänningarna som orsakas av mångkulturen är lika illa där som i muslimska områden.

Carlqvist och Hedegaard är också snabba med att slänga sig med termer som ”antisemitism”, ett begrepp som i grunden är lika ohederligt som det tal om ”islamofobi” de gör sig lustiga över. Det finns naturligtvis mängder av illasinnade och felaktiga föreställningar om judar (och muslimer), men de ska i sådana fall bemötas på samma sätt som andra felaktiga föreställningar, inte genom att klistra etiketter på dem som företräder dem. Nu används begreppet här främst vid beskrivningen av ganska aparta personer och solklart, aggressivt hat mot enskilda judar av den typ som förekommer i arabvärlden (och Malmö). Det handlar alltså inte om ett särskilt ohederligt bruk av etiketten, men det är ändå viktigt att vara försiktig med att själv göra sig skyldig till den sortens dumheter man vill att andra ska avstå ifrån.

Nu hör det till saken att Dispatch International även har fått antisemit-stämpeln slängd efter sig, detta trots att Hedegaard själv konverterade till judendomen 1969 i samband med att han gifte sig med en judisk kvinna från USA. Kapitlet X handlar om judar i USA, där judars inverkan på det amerikanska samhället höjs till skyarna. Detta, liksom Dispatchs starka ställningstagande för Israel, har fått svenska Kommittén mot antisemitism att stämpla Dispatch som ”filosemiter” som samtidigt är antisemiter genom att ge pekpinnar till världens judar om faran i islam.

Trakasserier

Den kanske viktigaste delen av Farliga ord är ändå de inledande kapitlen, som beskriver hur Dispatch International behandlats, och tillåtits att behandlas, av etablerade medieaktörer i Sverige och i viss mån Danmark. Ingrid Carlqvist har en bakgrund inom journalistkåren, och hennes avfall från den svenska ankdammen har lett till ett ofta besinningslöst hat mot henne och hennes tidning. Man tar sig för pannan när man läser om kollegor som ”tar bort henne som vän” på Facebook, eller hävdar att hon har blivit galen. Åsiktsregistrerande Expo etablerade tidigt att svenska medier var skyldiga att beskriva tidningen som ”islamfientlig” eller ”anti-muslimsk”, något samtliga tidningar sedan dess lydigt gjort.

Tidningens hemsida har utsatts för dussintals hackerattacker, bland annat har man försökt komma över prenumerantregistret. Det kompakta motståndet satte slutligen stopp för möjligheten att få presstöd till pappersutgåvan. Den fick inställas helt, efter att trakasserierna gått för långt.

Mordförsök och mediala vidrigheter

Slutligen försökte en man med utomeuropeisk bakgrund, utklädd till brevbärare, pistolmörda Lars Hedegaard i hans hem i Köpenhamn i början av förra året. Hedegaard, 70 år fyllda, lyckades freda sig genom att bland annat slå mördaren på käften, och överlevde. Dock inte förrän en kula fastnat i taket, och pistolen en gång klickat efter att gärningsmannen riktat den mot hans huvud.

Responsen i svensk media blev. Även med svenska mått mätt var detta osedvanligt vidrig. Tidningarnas Telegrambyrå (TT) gjorde i sin artikel om mordförsöket en stor sak av att Hedegaard en gång ”haft papper på att han är rasist”, efter att ha dömts för den danska motsvarigheten till hets mot folkgrupp. Att han senare friats i högre instans påverkade inte beslutet att ta med det, vilket väl får ses som ett föga subtilt sätt att visa sympati för attentatsmannen. Författaren Katarina Mazetti gick ett steg längre: hon hävdade att Hedegaard ”fejkat” det hela, och tyckte att svenska journalister skulle ”gräva” i saken. Sedan dess har som bekant gärningsmannen identifierats och begärts utlämnad till Danmark, men några ursäkter från den svenska medienomenklaturan har Hedegaard förstås inte fått. Något grävande lär vi också få vänta länge på.

Till yttrandefrihetens försvar

Människor som en gång genomskådat den politiska korrektheten och dess tabun har sedan länge lärt sig att normalisera den svenska situationen. Man tar för givet att massmedier ljuger, använder fula invektiv mot politiska fiender och arbetar aktivt för att få människor socialt utfrysta och avskedade från sina arbeten. Därför är det en värdefull påminnelse att läsa den indignerade skildringen av Dispatchs turbulenta historia, där människor som inte snöat in i den här resignerade inställningen utsatts för massmedias och vänsterns trakasserier. Det är nämligen inte OK. Det är inte, eller ska inte vara, någon självklarhet att obildade ideologiska fanatiker får leka antifascistisk gatukamp på nyhetsbyråer och ledarsidor. Yttrandefrihet är inte rätten att säga bara det som bedöms som acceptabelt av hackers, våldsverkare eller välbetalda opinionsbildare på DN. En demokrati som inte skyddar människors rätt att uttrycka sina tankar, eller bara gör det om tankarna inte stör eller provocerar, saknar helt och hållet värde.

Om man inte har vett att uppskatta det övriga innehållet i Farliga ord, borde man åtminstone kunna ta till sig den, en gång självklara, lärdomen.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Diplomatisk kris mellan Frankrike och Marocko

Diplomatisk kris mellan Frankrike och Marocko

🟠 UTRIKES På måndagen den 11 september, några dagar efter jordbävningen som skakade landet, bokstavligt och bildligt, accepterade Marocko ett erbjudande om hjälp från fyra nationer, nämligen Spanien, Storbritannien, Förenade Arabemiraten och Qatar. Men trots att Frankrike var ett av de första länderna som erbjöd hjälp lyser det med sin frånvaro från denna lista.

Utrensningar i Kina?

Utrensningar i Kina?

🟠 UTRIKES Det plötsliga försvinnandet av Kinas försvarsminister Li Shangfu, som tros vara under utredning för korruption, är det senaste fallet där en inflytelserik person i president Xi Jinpings omgivning oförklarligt har försvunnit. Men även andra tunga namn har försvunnit från offentligheten.

Läs även:

Sofia Karlssons “Sånger från broccolifälten”

Sofia Karlssons “Sånger från broccolifälten”

🟠 Balsam för själen, förpackad i CD-format. Musik för den nordiska själen. Sofia Karlsson låter tonerna och orden växa fram och fyllas med en eftertänksam, naturnära harmoni. Hennes sånger handlar ofta om att fly stadens brus och stress till den glada och hoppfulla landsbygden. ”Jag har börjat förstå marken, jorden och kraften Naturen har”, säger hon, samtidigt som hon i sin musik uttrycker sorg ”över eländet i Väst”.

Siden och porträtt

Siden och porträtt

🟠 Om Alexander Roslins konstnärskap. Den svenske 1700-talskonstnären Alexander Roslin är än idag känd och uppskattad för sin förmåga att fånga hur siden och sammet kan skimra och glänsa i ljus. Han valdes in i franska konstakademin och har målat flera berömda porträtt.

Prinsessornas kokbok

Prinsessornas kokbok

🟠 En klassiker med kunglig glans. Det låter nog som en dröm för många att äta som en prinsessa. En som visste besked om detta var Jenny Åkerström som hade varit lärarinna åt flera prinsessor och gav ut klassikern Prinsessornas kokbok. Dess kungliga glans bidrog till kokbokens succé.

Nyhetsdygnet

En förbannad fransman undersöker folkviljan

🟠 Bokrecension. Det här är ganska rolig bok, som försöker ge ett franskt perspektiv på globaliseringens och liberaliseringens effekter. Christophe Guilluy är geograf, och har skrivit en rad uppmärksammade debattböcker de senaste 20 åren. Boken är väldigt välskriven, full av slagkraftiga formuleringar. Det är lätt att böcker som försöker reda ut sociala förhållanden och samhällstillstånd blir akademiska tegelstenar, men inte denna. Språket är som en lätt berusad hockeymatch, fullt av hårda puckar och snabba passningar.

Barbie – Tråkigt och tillrättalagt när ikoniska dockan blir spelfilm

🟠 Filmen Barbie marknadsförs som en film för hela familjen och miljoner har redan sett den. Många går dock från biograferna med en känsla av besvikelse eller rent av i vredesmod. Filmen tolkas av många kritiska röster som en attack på familjen där både Barbie och Ken sviker sina naturliga könsroller och inte tar sitt ansvar. Speciellt många kvinnor som uppskattat Barbie som barn har blivit bestörta.

Sofia Karlssons “Sånger från broccolifälten”

🟠 Balsam för själen, förpackad i CD-format. Musik för den nordiska själen. Sofia Karlsson låter tonerna och orden växa fram och fyllas med en eftertänksam, naturnära harmoni. Hennes sånger handlar ofta om att fly stadens brus och stress till den glada och hoppfulla landsbygden. ”Jag har börjat förstå marken, jorden och kraften Naturen har”, säger hon, samtidigt som hon i sin musik uttrycker sorg ”över eländet i Väst”.

Vad vill World Economic Forum?

🟠 11 exempel på konkreta framtidsplaner för planeten. World Economic Forum (WEF) är en av de mest inflytelserika globalistiska privata organisationerna som finns i världen. De ingår samarbete med FN och skryter öppet med att deras lärjungar ”infiltrerar” världens regeringar. Men vad döljer sig egentligen bakom allt prat om ”hållbarhet”, ”resiliens” och ”Den stora återställningen”? Nya Tider listar elva av de mest förryckta idéer som WEF verkar för.

Inblickar i den tidiga kristendomen

🟠 HISTORIA Nya testamentets kanon utgörs av 27 skrifter: fyra evangelier, Uppenbarelseboken samt brev. Denna kanon sammanställdes under 300-talet, men dessa 27 skrifter är inte de enda kristna skrifter som finns. Ett mycket stort antal evangelier, böcker, sånger och apokalypser skrevs under 100-300-talen och några enstaka skrifter kom även till långt senare. Dessa kom inte med i Bibeln utan utgör Nya testamentets apokryfer. Även om dessa skrifter inte är kanon har de varit betydande och ger intressanta inblickar i den tidiga kristendomen.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Annonser

Hitta många olika casinon på casino-utan-svensk-licens.net
Vill du spela på ett casino utan licens? Spelacasino informerar dig om allt du behöver veta.
Jämför casinon utan licens med snabba uttag hos nätcasinoutanlicens.com.
Onlinecasinos.se hjälper dig att välja bäst online casino
uudetkasinot.com/ listar Finska casinon online

Senaste numret

NyT38web-thumbnail
Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Från april 2017 utkommer Nya Tider även med en nätupplaga varje vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör
Prenumerera på
Nya Tiders nyhetsbrev!

123 037 97 35

A Minska textstorlek". A+ Öka textstorlek. A++ Stor text.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.