Idiocracy handlar om USA om femhundra år. Den tar sin utgångspunkt i att den mindre smarta delen av befolkningen i varje generation står för majoriteten av barnen. Resten är enkel matematik. Denna observation gjorde att filmen ganska snabbt togs bort från biograferna, det är ju politiskt inkorrekt att påpeka detta.
Greta Thunberg kan kanske mena väl, men hon kan ju absolut ingenting. Det är helt horribelt att hon får mer att säga till om än forskare med åtskilliga publikationer under bältet och åratals av intensiva studier bakom sig. Men det är ju också så världen ser ut i dag. Det är show business. Allt är ett skådespel för massorna och verkligheten är vad man får andra att tro att den är.
I Idiocracy är det en mästare i amerikansk brottning som är USA:s president. Han påminner väldigt mycket om Donald Trump. Brottaren är visserligen svart och Trump är vit, men båda vet att man ska göra en bra show för att vinna ett presidentval.
I dag har vi tillgång till hela världen genom en knapptryckning och för den som är nyfiken finns information om allt. Problemet är att de flesta inte vill veta. Den otroliga bandbredd vi har används mest för att titta på underhållning och spela spel.
Det betyder inte att underhållningen är meningslös nonsens. Det finns en viktig skillnad mellan filmen Idiocracy och dagens samhälle. De som styrde världen i filmen var också idioter, precis som sina undersåtar. Det är de inte i dag, underhållningen är omsorgsfullt genomarbetad för att förmedla en viss värdegrund, nöta ned naturligt motstånd mot onaturliga företeelser och tjäna specifika syften.
Bakom Greta Thunberg, den oskyldiga skolflickan, finns ett helt maskineri av reklamexperter, propagandister och personliga coacher. Självaste George Soros har gett sitt finansiella stöd. Utan en effektiv organisation med skickliga strateger och kanaler in i de stora medierna hade Gretas skolk inte uppmärksammats av någon annan än en irriterad skolledning.
Men inte heller Donald Trump är den kombination av buffel och pajas som han ibland ger sken av att vara. Utspelen är väl genomtänkta för att få maximal medial effekt och för att få ut ett budskap som systemmedia i vanliga fall aldrig skulle släppa igenom. Han lyckas lura dem gång på gång att förmedla precis det som amerikaner i stugorna vill höra; stopp på krigen, stopp på massinvandringen och återgång till traditionella världen. Att göra Amerika bra igen.
Medan de flesta nöjer sig med att lojt följa Paradise Hotel, Stjärnorna på slottet och CNN på TV pågår en intensiv kamp bakom kulisserna med avancerade medel och sluga taktiker. Men det betyder inte att man måste vara ett geni för att påverka.
Just eftersom den absoluta majoriteten av befolkningen är passiv så syns varje insats – om det så bara är att flitigt kommentera på Facebook – desto mer. Det är det som makthavarna i dag är mest rädda för; de aktiva medborgare som vill ta makten över sina egna liv och utnyttja sina demokratiska rättigheter.
