Det är viktigt att komma ihåg att hela den otydliga informationsbilden runt frimureri, Illuminatorden, och andra liknande organisationer är något som de själva är helt ansvariga för. När någon skriver en bok eller artikel om dem, och dessa hävdar att det som står där inte stämmer, så faller ju det argumentet helt platt. Det enda sättet att hävda en ståndpunkt om vem man är, är ju att vara öppen, och gå med på granskning, vilket de ju aldrig gör.
Ursprung och grundande
Boken är någorlunda kronologisk. I kapitlet ”Ursprunget” ger sig Jim Marrs ut på en omfattande resa genom tid och rum, för att hitta ursprunget till vår tids ockulta och esoteriska organisationer. Ockult betyder dold, så ockultism är att på ett systematiskt sätt söka kontakt med till exempel fördold kunskap. ”Esoterisk” betyder att det rör sig om idéer som inte är öppna för alla, utan tillhör en begränsad krets människor inom ett samhälle.
Marrs tar oss till det gamla Sumer, till Egypten, det antika Grekland, genom bibliska berättelser, och mycket mer. Han kommer in på gnostiker, kabbala, mysterieskolor och annat. Ett genomgående tema är kunskap om hur man, genom ritualer, kan komma i kontakt med andevärlden. När kristendomen formerades upptogs mycket gammalt material i denna och fördes vidare. Marrs kommer sedan fram till tempelherreorden och tyska orden, två medeltida organisationer som var mycket mäktiga företag, med militär förmåga, eget bankväsende och egna andliga system. Marrs skriver att frimurarna, som blir stora på 1700-talet, är tydligt inspirerade av dessa ordenssällskap.
År 1776 grundar den 28-årige juridikprofessorn Adam Weishaupt i Ingolstadt i Bayern ett sällskap som får namnet Illuminatorden. Illuminerad betyder upplyst. Han är mycket energisk och orden växer snabbt. Det centrala syftet sägs vara att bekämpa den katolska kyrkans makt, men snart verkar den egna ordens makt bli ett egensyfte. Bayern var ju strängt katolskt, och påvens hantlangare, jesuitorden, hade grundat många av universiteten och försökte stoppa alla nya tankar som dök upp i 1700-talets Europa. Bland annat fanns det ett stort intresse för ockultism och ickekristet tänkande, tydligt exemplifierat i frimurarnas ritualer. Weishaupt konstruerade ordens egna ritualer och gradsystem, och förstod snart att det bästa sättet att kunna vinna inflytande var att illuminaterna även var frimurare. Det tog bara något årtionde innan orden hade några tusen medlemmar spridda över Centraleuropa. Detta är alltså delar av den europeiska överklassen, som vill totalomstörta de rådande maktsystemen och själva bygga ett världsherravälde. När man läser om de många ordnar som fanns på 1700-talet, så slås man av den bisarra motsättningen att de å ena sidan säger sig arbeta för upplysningsidéer och förnuftstänkande, och å andra sidan ger sig djupt in i en märklig ockultism. Det är ju tydligt att de ockulta ritualerna tjänar en sammanhållande funktion i sådana här organisationer.
Förbud, men fortsatt verksamhet
Ungefär samtidigt som Illuminatorden kommer i gång, så växer familjen Rothschilds europeiska bankimperium fram, med start i Frankfurt am Main. Marrs skriver att dessa arbetade åt adelsmän som var frimurare, och familjen Rothschild fick snabbt ett kontaktnät in i frimurarvärlden där många även tillhörde Illuminatorden.
De gamla maktsystemen förstod att de var hotade, och 1784 förbjöd Karl Teodor, kurfurste av Bayern, både Illuminatorden och frimurarna, men detta var de förstås förberedda på. Weishaupt lämnade Bayern och kunde fortsätta verka till sin död 1830. År 1785 inträffade det bisarra att en hög illuminat, när han var ute och red, blev träffad i huvudet av blixten och dog. I hans kläder, enligt en annan källa i sadelväskorna, hittade bayerska polisen massor av interna ordensdokument.
Frimurarna blev alltmer oroade över vad de hade blivit angripna av, vad det var för mörk vilja som ville ta makten över deras loger. Hertigen Ferdinand av Braunschweig-Wolfenbüttel, skrev 1794 i ett brev till sina frimurarkollegor:
”Jag har blivit övertygad om att vi inom frimureriet, som en orden, har hamnat i någon mycket ondskefull ockult ordens våld, vilken har djupa vetenskapliga kunskaper, både ockulta och andra, och vars metoder, även om de inte är ofelbara, är baserade på svart magi …”
Det intressanta var att han också var illuminat. Hade han upptäckt något som oroade honom, när han stigit i graderna?
Ungefär vid samma tid skrev Weishaupt:
”Vår ordens stora styrka ligger i dess fördoldhet. Låt den aldrig förekomma någonstans med sitt eget namn, utan alltid vara dold av ett annat namn och en annan verksamhet.”
Så Illuminatordens metod är alltså att vara dold inuti andra organisationer. Så låt dig inte förvirras av maktens många olika varumärken, de kan liknas vid en person, ett ansikte, som har många masker.
Frimureriets hemlighetsfulla sektsystem
Boken fördjupar sig också i frimurarna och hur dessa arbetar. Medlemmarna status bestäms av deras grad. Ingen ska veta för mycket, och alla ska spionera på varandra och rapportera uppåt.
Jag reflekterar: Hur kan någon vara så dum att den går med i en sådan här organisation, där det dröjer många år innan medlemmen möjligtvis kan få veta organisationens sanna syften? Visst, man får snabbt olika fördelar, karriären går spikrakt uppåt, kontrakt går i lås, utbildningar öppnar sig, men att sälja sin själ för detta? Principen är att alla ska bli medskyldiga i lögnerna och falskspelet, alla ska blir organisationens slavar. Nya medlemmar utsätts för en hjärntvätt där deras integritet upplöses. De ska uppge en massa personlig information, inte längre vara lojala mot sin familj, och tränas in i lydnad. Detta är alltså en typisk sekt.
När man tittar på dessa organisationer på 1700-talet så är syftena ganska oklara, det finns mycket om att bekämpa kyrkomakt och även staten. Om syftena är onda eller goda är en ganska svår definitionsfråga, men klart är att metodiken är sjuk, vilket inte kastar något vackert ljus över frågan om syftena.
Revolutioner och kommunism
Kapitlet ”Revolution” handlar om de amerikanska, franska och ryska revolutionerna. Det har talats mycket om illuminaters påverkan på dessa historiska skeenden, men det boken lyckas klarlägga är den enorma påverkan från frimurarna på de två förstnämnda revolutionerna. Endast en person av de 56 som skrev under den amerikanska oavhängighetsdeklarationen var inte frimurare. Amerikanska revolutionen stöddes ju mycket av franska kronan, men på plats i Amerika var den ett frimurarprojekt.
Runt sidan 300 ger sig boken in på att gräva i sambandet mellan kommunism och illuminism. Det nämns att både Marx och Engels var frimurare av 33:e graden.
Marrs citerar olika författare som hävdar att kommunismen, sådan den kommer fram med bildandet av det kommunistiska partiet i Paris 1847, var en ren skapelse av Illuminatorden. Syftet var att sätta klasser mot varandra, störta kungahusen, och att härska genom att söndra.
Vår tid: illuminism i nya skepnader
I kapitlet ”Den moderna Illuminatorden” tas det upp olika teorier och vittnesmål om hur de nutida dolda styrsystemen är utformade. En del hävdar att det gamla varumärket Illuminatorden ännu är levande, medan andra som skrivit om dessa frågor, som Marrs citerar, hävdar att det är en grupp av extremt rika familjer, bland dessa märks Rockefeller och Rothschild, som försöker styra världen, bland annat genom kontroll över finanssystemen och olika länders säkerhetstjänster. Dessa maktsystem har grundat maktverktyg som Council on Foreign Relations, Trilaterala kommissionen, Bilderberggruppen och många, många fler.
En omtalad orden är ju Skull and Bones, som grundades vid Yale university 1832. Deras ritualer med mera ”är identiska med frimurarloger i Tyskland som är knutna till Illuminatorden”, skriver Marrs. Marrs går sedan igenom massor av personer som varit eller är medlemmar i Skull and Bones, och sedan hamnat på höga samhällspositioner inom CIA och regeringen. President Franklin D. Roosevelt, båda presidenterna Bush, och många ministrar är eller har varit ”Bonesmen”, som medlemmarna kallas. Marrs drar följande slutsats om illuminismens maktposition idag:
”Målet och arbetsmetoderna finns definitivt kvar. Huruvida namnet Illuminatorden fortfarande existerar eller inte är egentligen irrelevant”.
Denna bok är perfekt för dig som vill veta mer om hemliga ordenssällskap och deras tankevärldar. Den är, så vitt jag vet, den mest utförliga boken om detta som finns tillgänglig på svenska. Den är lite rörigt disponerad, och sammanfattningarna i slutet av varje kapitel kunde ha tagits bort, men det är randanmärkningar. Det här är en bok som får mig att vilja forska vidare, att läsa några av de många verk som författaren har haft som grund. Bokens källförteckning är mycket omfattande, det har skrivits om dessa ämnen under mycket lång tid. Utöver böcker finns det förstås mycket information i arkiv av olika slag.
Köp boken här: Illuminatorden
