Hjälp barn att finna sig till rätta i sina biologiska kroppar i stället för att skapa en epidemi av ”transsexuella barn”. Foto: Pixabay

Ingen plats för normala människor

Ibland liknar det svenska samhället mest en absurdistisk komedi.

I detta nummer av Nya Tider tar vi en titt på debatten kring könsbyten, ett fenomen som sent omsider börjar problematiseras efter att vi fått en formlig epidemi av ”transsexuella barn”, vilka vissa avarter inom läkarkåren ”hjälper” att ”byta kön”.

Vi citerar läkare som påpekar att det hör till mognadsprocessen att fundera över sin sexualitet och att många tonåringar upplever osäkerhet. Att då helt lättvindigt sätta in hormonbehandling när de för tillfället ”känner sig” på ett visst sätt är rent ut sagt omänskligt. Om man nu över huvud taget ska sätta in mediciner, så vore det självklara valet att i stället ge dem hormoner som får dem att känna sig hemma i sin biologiska kropp. Men samhället går nu åt motsatt håll och bekostar kirurgiska ingrepp som förstör deras kropp för all framtid.

Könsbyten i ”total” bemärkelse – där man dels opererar mannen eller kvinnan till en imitation av det motsatta könet, dels förklarar denne tillhöra det motsatta könet i juridisk bemärkelse – har gjorts i Sverige sedan 1972 och borde ha problematiserats på allvar långt tidigare. Tyvärr görs det inte ens nu, utan kritiken handlar om den ”nya vågen” av könsbytande tonåringar som förmodligen inte ens är transsexuella i medicinsk bemärkelse.

Det som behöver ifrågasättas går längre tillbaka, det har bara varit sällsynt tidigare.

År 2010 sändes en SVT-dokumentär som heter Ångrarna. Den handlar om två transsexuella män som genomgått könsbytesoperationer, levt som kvinnor under en längre tid, men till slut ångrat sig och vill bli män igen. I den mån den orsakat debatt i HBTQ-kretsar handlar det om deras ånger och hur den kan påverka bilden av transsexuella.

Vad som däremot inte debatterats är detta: En av de transsexuella männen berättar om hur han som ”kvinna” gifte sig med en man som inte visste om hans verkliga könstillhörighet. De förblev gifta i elva år (!) innan sanningen kom fram. När det skedde reagerade den svårt chockade mannen genom att misshandla och dödshota sin ”hustru”. ”Hustrun”, som nu alltså återigen vill bli man, uppvisar i dokumentären en viss förståelse för reaktionen och valde att inte anmäla våldet – men försvarar samtidigt sitt långa bedrägeri med att ”jag älskade honom ju”.

Hur sjuk är inte denna situation? Jag känner mig tämligen säker på att de flesta normala män hade reagerat med chock och förskräckelse ifall de plötsligt fått veta att deras ”hustru” är en man, oavsett hur ”lyckat” könsbytet varit med avseende på de anatomiska detaljerna. För de flesta hade förmodligen en tillfällig sexuell relation med en sådan varelse räckt för att ge upphov till svår ångest. Men normala människors känslor räknas tydligen inte.

Man har inte bara på skattebetalarnas bekostnad låtit en man operera sig till något som till förväxling liknar det motsatta könet, man har också låtit honom byta juridiskt kön för att göra bedrägeriet så svårupptäckt som möjligt. Ur samhällets perspektiv var han kvinna. Ur biologisk och moralisk synvinkel lurade den könsförvirrade mannen sin ”make” på ungefär det grymmaste sätt man kan tänka sig – men samhället gav honom ju bekräftelsen att han faktiskt var kvinna. I juridisk bemärkelse är det den så grymt lurade mannen som gjort fel. Problemet är hans. Han ”borde” ha accepterat att mannen verkligen blivit en kvinna och ryckt på axlarna åt att han ”tidigare varit” man.

Det som började med att vi skulle vara toleranta mot homosexuella, vilket då tycktes vara en rimlig begäran (tolerans betyder inte att alla måste gilla det), har nu utvecklats till den punkt där det snart kommer att vara accepterat med ”totalt” könsbyte för femtonåringar. Föräldrar kommer förmodligen att kunna straffas ifall de kallar sin opererade dotter (juridiskt omvandlad till deras son och kirurgiskt omvandlad till något som påminner om en pojke, mot deras vilja) för ”hon” istället för ”han”, eller vice versa. Sådana lagar är redan på gång i andra länder.

Det är där vi nu befinner oss. Det osunda höjs till skyarna och får inte ifrågasättas. Samhället har blivit intolerant mot det normala.

Allt fler normala människor orkar helt enkelt inte med den absurda skrattspegel som är vår verklighet, och blir deprimerade och uppgivna. Det syns i sociala medier och hörs i samtal med vanligt folk – men symptomatiskt nog diskuteras det inte i samhällsdebatten, där normala människors känslor inte betyder något.

Jag tror dock inte att situationen är hopplös, tvärtom. Den tyranniska, politiskt korrekta vänsterliberalism som skapats i västvärlden är så absurd att den förr eller senare kommer att tappa greppet och pendeln svänga tillbaka med full kraft. Frågan är hur många liv den hinner förstöra innan dess – både för de som bekräftas till att byta till något de inte är och för andra som de lurar.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Chefredaktör och ansvarig utgivare

Relaterat

Socialminister Jakob Forssmed ser inga problem med covidvaccinerna, men vad säger Angus Dalgleish, professor i onkologi?

Socialminister Jakob Forssmed ser inga problem med covidvaccinerna, men vad säger Angus Dalgleish, professor i onkologi?

🟠 OPINION: ELSA WIDDING Socialminister Jakob Forssmed påstår att vaccinationerna mot Covid-19 är säkra och effektiva. Detsamma påstår hälsominister Acko Ankarberg Johansson som dessutom tillägger att vaccinerna mot Covid-19 är bra för folkhälsan. Samtidigt blir allt fler svenskar smärtsamt medvetna om att så inte alls är fallet när nu plötsligt allt fler nära och kära drabbas av accelererande cancerförlopp, som idag går under benämningen ”turbocancer”.

Läs även:

Socialminister Jakob Forssmed ser inga problem med covidvaccinerna, men vad säger Angus Dalgleish, professor i onkologi?

Socialminister Jakob Forssmed ser inga problem med covidvaccinerna, men vad säger Angus Dalgleish, professor i onkologi?

🟠 OPINION: ELSA WIDDING Socialminister Jakob Forssmed påstår att vaccinationerna mot Covid-19 är säkra och effektiva. Detsamma påstår hälsominister Acko Ankarberg Johansson som dessutom tillägger att vaccinerna mot Covid-19 är bra för folkhälsan. Samtidigt blir allt fler svenskar smärtsamt medvetna om att så inte alls är fallet när nu plötsligt allt fler nära och kära drabbas av accelererande cancerförlopp, som idag går under benämningen ”turbocancer”.

Två år sedan Korankravallerna

Två år sedan Korankravallerna

🟠 OPINION: BITTE ASSARMO De muslimer som attackerade polis under korankravallerna 2022 är inget annat än terrorister. Det menar debattören Bitte Assarmo, som skriver att fler poliser borde ha skjutit verkanseld – det var bevisligen det enda som hade effekt. Istället lät polisen pöbeln härja, varpå politiker liksom systemmedia var snabba med att urskulda och förringa muslimernas hat mot den svenska yttrandefriheten och vårt samhälle.

Skyhöga förluster beseglar Ukrainas öde

Skyhöga förluster beseglar Ukrainas öde

🟠 ANALYS Vid det här laget har det börjat gå upp för de flesta att Ukraina är i en hopplös belägenhet. Men västetablissemanget kämpar tappert för att upprätthålla bilden av en lovande kamp så länge Ukraina får trogen hjälp från Väst. En viktig del av detta är att låta påskina att Ryssland lider större förluster än Ukraina. Manskap är en dyrbar och ändlig resurs. Om den ena parten åderlåts allt för mycket blir kriget svårt eller omöjligt att upprätthålla. Sålunda rapporterade New York Times i augusti att Ryssland enligt anonyma amerikanska tjänstemän skulle ha 120 000 döda och 170 000–180 000 sårade, medan siffrorna för Ukraina skulle vara 70 000 respektive 100 000. Men är detta sanningen? Joakim Förars har gjort egna beräkningar utifrån allmänt tillgänglig information och resonerar kring vad de faktiska förlustsiffrorna skulle kunna vara. Nya Tider har inte kontrollräknat uppgifterna.

Nytt rekord i hyckleriet om politiskt våld

Nytt rekord i hyckleriet om politiskt våld

🟠 CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET Nu äntligen går Sveriges politiker man ur huse och fördömer våldet! Är det upploppen i invandrarförorterna, bombdåd mot bostadshus eller rent av korankravaller man reagerar emot? Nej, demokratin verkar hotas först när ett vänsterextremistiskt möte avbryts av en rökfackla som gör att lokalen får utrymmas.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Varför är det tabu att tala om Swexit?

🟠 BOKRECENSION Varför var vänstern på 1990-talet skeptisk till EU:s föregångare EG medan de borgerliga var entusiastiska, och varför är det främst högermänniskor som idag ifrågasätter EU? Carl Albinsson, själv tidigare moderat och öppen anhängare av EU, granskar i sin bok Varning för Swexit! Högerväljarnas kluvna syn på EU opinionens svängningar och ger de borgerliga råd för hur de ska undvika den Swexitdebatt som deras väljare vill ha.

Jan Guillou sätts under lupp

🟠 RECENSION Det är nog många som stört sig på Jan Guillou. En ny bok av litteraturprofessorn Ola Holmgren har dock tagit det hela ett steg längre. Den låter Guillou bli utgångspunkten för en kritik av en hel tidstendens. Guillou blir till en symbol för ”journalismen”, ett slags ideologi som bygger på att gestaltningen är oväsentlig, utan det enda som räknas är spännande och sensationella uppgifter. Förutom att vara en fiende till konsten döljer journalismen också på ett förrädiskt sätt en stark politisk tendens, i Jan Guillous fall bland annat en okritisk inställning till islam. Även den som inte är intresserad av litteratur kan njuta av det underhållande angreppet på den pompöse Guillou.

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Att förvalta ett kulturarv

🟠 HISTORIA Folkdräkter är en del av vårt svenska kulturarv. De ser inte exakt likadana ut då de har en lokal prägel. Varje bygd och härad har en egen, specifik dräkt, vilket är orsaken till att folkdräkt även kommit att benämnas som bygdedräkt eller häradsdräkt. Folkdräkten var mycket populär bland allmogen medan andra förvaltade detta kulturarv med hjälp av den folkliga modedräkten.

Inte alltid en klänning i vitt

🟠 HISTORIA Idag är det självklarhet att bära en vit klänning när man gifter sig, men så har det inte alltid varit. Faktum är att det var först på 1800-talet som vit färg på brudklänningen började bli vanligt. Här i Sverige dröjde det dock till sekelskiftet 1900 innan den vita brudklänningen överhuvudtaget började konkurrera ut den svarta bland vanligt folk.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.