Frågar man människor i dag om de vet vem ”den svenska näktergalen” Jenny Lind var, är det många som nickar igenkännande. Ändå var det 150 år sedan hon levde, och hennes aktiva tid som operasångerska varade inte längre än drygt tio år. Inte en enda inspelning från hennes uppträdanden finns dessutom bevarad. Vad var det då som var så speciellt med henne?
Det sägs att hon hade en röst vacker som en näktergal och de som hörde henne skulle aldrig glömma hennes sångröst. Dessutom hade hon en fantastisk utstrålning som till och med den kände kompositören och pianisten Frédérick Chopin vittnade om. Jenny Lind och Chopin blev goda vänner under ett besök i London, och han uttryckte sedan stor beundran för henne. Hon besökte honom senare när han insjuknade i tuberkulos och hennes sång fick honom att känna sig bättre. Det sägs att hon skänkte 25 000 francs till Chopin i juli 1849, tre månader innan han dog.
Ytterligare en kompositör som uttryckte stor beundran för henne var Felix Mendelssohn. I hans berömda verk Elias, skrevs sopranrollen speciellt för Jenny Lind. När verket var halvskrivet, skrev Mendelssohn ett brev till henne: ”Jag hoppar runt i rummet av glädje. Om det bara visar sig vara hälften så bra, som jag tror det är, hur nöjd skall jag inte vara!” Han ansåg att hon var den största artist som han någonsin känt.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
