Den här berättelsen utspelar sig julen 1949. Redan nu hör jag många som undrar hur någon som har upplevt jular i slutet av 1940-talet fortfarande kan leva och minnas? Men vi är faktiskt ett par miljoner svenskar som föddes på 1940-talet, eller ännu tidigare, och har tydliga minnen av det gamla Sverige. 1949 har ingen hört talas om mångkultur eller HBTQ. Ingen vet någonting om genus, källsortering, bilbränder eller gängskjutningar. Julen 1949 bor min familj och jag i Östersund. Jag har nyss fyllt fem år. Min lillasyster ska snart fylla två.
Mormor och hennes nye man Jonas ska komma och fira julen hos oss i Östersund. Mamma städar, fejar och gnor. Det ska bli den första julen i vårt första egna hem. Pappa har köpt ett hus som vi inte alls har råd med, räknat utifrån den låga lön han har som brevbärare vid Posten. Men någonstans måste vi ju bo, mamma och pappa, min lillasyster och jag.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
