Så var den äntligen här igen: julen. Ända sedan barnsben har det varit den högtid jag värderat allra högst. Det är jag nog inte ensam om. Julen med dess dofter, smaker, färger, ljus, musik och traditioner, skapar en alldeles särskild mystik som inte enkelt låter sig beskrivas i ord. De många intryck julen skänker oss som barn, får vi återuppleva även i vuxen ålder.
Vi får ofta höra att julen inte alls är svensk. Det är en internationell högtid. De som annars aldrig bryr sig om kristendomen – kanske rentav föraktar den, och som förmodligen inte sätter sin fot i kyrkan på hela året – tycker nu att det är viktigt att påminna om att julen firas till minne av Jesu födelse, och han var ju faktiskt inte svensk.
Men finns det verkligen inget som är svenskt i vårt julfirande? Nej, inte det heller. För några år sedan lanserade Åhléns en julkampanj med budskapet ”En riktigt svensk jul har tysk gran, holländskt saffransbröd och turkisk tomte”. De är långt ifrån ensamma om att påstå sådant: varje år tävlar organisationer och opinionsbildare i att demontera det svenska julfirandet till beståndsdelar som var och en förkunnas vara fullständigt osvensk. Jag tänker i denna artikel inte ägna särskilt mycket utrymme åt att bemöta det eftersom jag ser det som trams. Låt mig ge ett exempel. Julgranen kom från Tyskland till Sverige för 300 år sedan men är fortfarande tysk. Mohammed kom från Afghanistan till Sverige för 3 år sedan och är redan svensk.
Ingen, särskilt inte nationalister eller konservativa, har några som helst problem med att julen är en högtid som firas av miljarder människor över stora delar av världen. Vi har heller inga som helst problem med att en del jultraditioner i Sverige har ursprung, och förekommer, i andra länder. Den som med utgångspunkt i detta påstår att julen inte är svensk, visar dock en avgrundsdjup ignorans inför att julen, överallt där den firas, också är en nationell högtid. För den svensk som aldrig någonsin firat jul i ett annat land kan det nog vara svårt att föreställa sig. För den svensk som gör det, kommer omedelbart skillnaderna att uppträda. Svensken kommer visserligen notera och uppskatta det som är gemensamt, men också ofrånkomligen tänka på det som saknas.
Jag talar av egen erfarenhet. Min fru är finlandssvensk. Vissa år firar vi jul i Sverige, andra år i Finland. Allmänt anses de två ländernas julfiranden vara mycket lika varandra. Det är inte konstigt eftersom vi var samma land i 700 år och de kulturella banden mellan länderna har varit synnerligen starka även sedan dess. ”Nu tändas tusen juleljus” och många andra rikssvenska julsånger sjungs även i Svenskfinland, Lucia firas som i Sverige.
Men det finns mycket som hör ett rikssvenskt julfirande till, som uppfattas som udda eller otänkbart av både svenskspråkiga och finskspråkiga i vårt östra grannland.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
