Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi, ger exempel på svenskar som flyr från Sverige på grund av det mångkulturella haveriet. Foto: Nya Tider

“I den svenska demokraturen”

Professor Karl-Olov Arnstberg skriver exklusivt för Nya Tider om åsiktskorridoren i Sverige. I dag får vissa frågor inte diskuteras offentligt, kritiska tankar får inte yppas. Den som inte håller sig till mallen tystas ned, något som Arnstberg själv fått erfara.

Nya Tider anländer inplastad och med A4-blad som döljer innehållet för såväl brevbäraren som hushållets övriga medlemmar. Jag vet naturligtvis varför det är så. Inte därför att innehållet är skamligt på något sätt. Nya Tider är tvärtom en ytterst anständig tidning, som för mig som samhällsforskare utgör ett viktigt komplement och korrektiv till de stora drakarna. Här lyfts frågor fram, som inte får synas på den offentliga scenen. I Nya Tider får jag namn och nationalitet på dömda brottslingar, vilket är av betydelse när jag söker förklaringar till den stegrande kriminaliteten.

För den som gillar att dela in världen efter en politisk skala från höger till vänster befinner sig Nya Tider tveklöst till höger. Av sina politiska motståndare beskylls den för att vara högerextrem. Det är naturligtvis inte sant, utan bara en av de många beskyllningar som används för att tysta politiska meningsmotståndare. Jag ser Nya Tider som en tidning skriven av dissidenter; modiga journalister och andra skribenter, som inte accepterar Sveriges väg mot en totalitär framtid.

Varför då hemlighetsmakeriet? Förklaringen är att Nya Tider inte rättat in sig i det som på senare tid kallats för åsiktskorridoren, men som med ett rakare begrepp bör kallas för mediernas självpåtagna censur. Om Nya Tiders läsare var lika synliga, som Dagens Nyheters, skulle det minska antalet prenumeranter. Hur många skulle avstå? Det kan man inte veta. Däremot vet vi varför det förhåller sig så. I Sverige är det inte längre tillåtet att kritisera makthavarnas extremt medborgarfientliga politik, lika lite som det är tillåtet att påtala mediernas förakt inför den växande folkrörelse som vill stoppa massinvandringen.

Det strömmar in ”olämpliga mail” till mig. Ett huvudtema är invandringens konsekvenser. Många skriver om sin förtvivlan inför det förfall som detta under så lång tid välskötta land befinner sig i. Det anländer också hjärtslitande berättelser om familjekonflikter. En kvinna berättar att hon, när hon pensionerats, tänker flytta till Portugal. Hon vill inte vara med om det som händer med hennes land. Ännu sämre tål hon att hon inte kan tala med sin familj, sin släkt och sina vänner om sin förtvivlan, om den offentliga debattens alla lögner och förträngningar. De skulle bara klassa henne som rasist och vända henne ryggen. Hon skulle bli ensam. Därför säger hon att hon ska flytta till Portugal på grund av klimatet. Men hade Sverige varit ett mer ”normalt” land hade hon aldrig velat flytta någon annanstans.

Anledningen till att jag får sådana här mail är dels det jag skriver på journalisten Gunnar Sandelins och min blogg Morklaggning.wordpress.com, dels att jag tillsammans med honom skrivit tre böcker om invandringen till Sverige. Huvudtema är mediernas mörkläggning av invandringens kostnader och konsekvenser. Om journalisterna hade varit listiga, skulle vi ha beretts utrymme och hanterats lite förstrött, enligt receptet ”repressiv tolerans”. Men den svenska censuren är av ett mera brutalt slag och kletar ner den som opponerar sig med brunfärg.

Den här förändringen har gått snabbt. För femton-tjugo år sedan hade jag tillgång till den offentliga scenen. Jag skrev i Svenska Dagbladet, jag skrev i Axess. Radion gillade mig ännu för en sex-sju år sedan. Jag blev ofta intervjuad och inbjuden till olika program. I dag är jag lika dödskallestämplad som Cornelis Vreeswijks musik var i början av hans karriär. Vad har jag då gjort? Jag har mycket tydligt markerat att jag varken är aktivist eller har någon ideologisk agenda. Men jag har heller inte accepterat åsiktskorridoren utan skriver fritt, som forskare och debattör. Jag har ansträngt mig att vara saklig, undviker att ”tycka” och redovisar mina källor. Det hjälps inte. I Sverige tillåts man inte längre att kritisera invandringen, Sveriges ödesfråga. Det är inte tillåtet att framföra kritik mot makthavarna på den offentliga scenen. Den som försöker bemöts med tystnad. Alternativet, som gäller mer offentliga personer, är att få löpa ett medialt gatlopp. Det har drabbat författare som Marcus Birro. När den moderata politikern Lena Adelsohn-Liljeroth i en DN-intervju råkade säga att hon ibland går in på den för journalister totalförhatliga sajten Avpixlat, så utlöstes rikslarm inom den svenska makteliten. Vad hade Lena Adelsohn då sagt? Bara att hon emellanåt läste på nätet, något som jag är fullständigt övertygad om att en majoritet bland Sveriges journalister och politiker också gör. Det får bara inte sägas, inte ens så mycket som andas om.

Ytterligare ett exempel från den svenska demokraturen: I går fick jag ett mail med en inbjudan att delta i en paneldebatt om yttrandefriheten. Den förening som bjöd in mig, och ett antal andra möjliga debattörer, kallade sig Yttrandefrihetsrörelsen. Jag kände inte till dem och gick därför in på deras hemsida. Där kunde jag läsa ”Vi driver bara en fråga: Bevarandet av yttrandefriheten. Denna fråga är av största vikt för oss alla, den blir mer och mer aktuell då den är under kraftig attack från starka grupper och intressen i Sverige och världen.”

Det lät minst sagt angeläget. Min vana trogen fortsatte jag med att googla dem och hamnade på den unga feministen och genusforskaren Fanny Åströms hemsida. Där läser jag ”Ett ord som internet lärt mig att hata är ’yttrandefrihet’. Fan vad folk drillar om den jävla yttrandefriheten! Jag tänker att yttrandefriheten nog är den frihet som är absolut minst hotad, i alla fall inte på det sätt som yttrandefrihetstjatarna hävdar. /…/ Ordet yttrandefrihet, som förut var något väldigt positivt laddat för mig, får mig numera att rygga tillbaka och fly diskussionen.”

Begreppet ”demokratur” är nog främst uppmärksammat, därför att det användes av Vilhelm Moberg i en DN-artikel i mitten på 1960-talet. Under rubriken ”Skenbar demokrati” ger Wikipedia en beskrivning som för Sveriges del passar som hand i handske: ”Demokratur betecknar ett samhälle som till ytan är en demokrati, men som i praktiken saknar en reell och vidare omfattande yttrandefrihet, som saknar en möjlighet för dissiderande politiska grupper att föra sin talan på lika villkor …”.

 

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Rasismen blir allt mer öppen

Rasismen blir allt mer öppen

🟠 Det blir allt vanligare att rasismen tillåts eller till och med uppmuntras. Och utvecklingen går fort. Har man ”fel” hudfärg, så saknar man tydligen rättigheter. Man kan bli sparkad bara för att lämna plats åt en person med ”rätt” hudfärg. Att diskriminera vita är numera inte bara accepterat, utan till och med påbjudet.

Läs även:

Rasismen blir allt mer öppen

Rasismen blir allt mer öppen

🟠 Det blir allt vanligare att rasismen tillåts eller till och med uppmuntras. Och utvecklingen går fort. Har man ”fel” hudfärg, så saknar man tydligen rättigheter. Man kan bli sparkad bara för att lämna plats åt en person med ”rätt” hudfärg. Att diskriminera vita är numera inte bara accepterat, utan till och med påbjudet.

En dekadensteori – därför tillåts Sverige förfalla

En dekadensteori – därför tillåts Sverige förfalla

🟠 Sveriges styrande politiker ser sig som upplysta visionärer, redo att ta språnget in i den nationslösa framtiden. Att kulturkrockar snarare tilltar med den ökande mångkulturen skyler de över med att prata om utmaningar istället för att erkänna att det finns riktiga problem. Det skriver veckans debattör, docent Jan Tullberg, som pekar på att fakta har fått stå tillbaka för godhetssignalering och meningslösa mantran som ”allas lika värde”.

Fria val, ett fritt rättsväsende och en fri press

Fria val, ett fritt rättsväsende och en fri press

🟠 Vad är det första som dyker upp i ditt huvud när du hör om ett land där journalister förföljs och misshandlas, där oppositionella inte får samlas och protestera och där regimkritisk media ska förbjudas genom lagstiftning? Stämmer det in med något du kanske hört om Ryssland, eller Eritrea, eller rent av Nordkorea? Nej, det här handlar faktiskt om ett land i norra Europa, om Sverige.

Nazismen kommer från Amerika

Nazismen kommer från Amerika

🟠 KRÖNIKA Bundesamt für Verfassungsschutz, den politiska myndighet som skyddar demokratin i Tyskland rapporterar ständigt om nya våldsgrupper med högerideologier eller amerikansk nazism. Det är den amerikanska belägringsideologin, siege culture, som inspirerar radikala grupper till attentatsplaner mot politiker eller misshagliga statstjänstemän. Även vänsterextremism och islamism ökar.

Nyhetsdygnet

Bilden av det överhängande ”klimathotet” skärskådas

🟠 BOKRECENSION I boken Borde man oroa sig för klimathotet? konfronterar filosofiläraren Staffan Mörner de påståenden om ett förestående ”klimathot” som konstant förmedlas som absoluta sanningar. Mörner har varit engagerad i miljöfrågor under större delen av sitt liv och skriver sedan flera år om just klimatfrågan i olika nätpublikationer. Bokens utgångspunkt är ett ifrågasättande av det dominerande narrativet, vilket gör att läsaren får en gedigen grundkurs i klimatfrågans olika delar, skriver recensenten Tobias Svensson.

Siknäsfortet – den viktigaste befästningen i Kalixlinjen

🟠 ”Man byggde skyddsrum i alla storlekar, från tremansskyddrum till 48-mans, och de var utspridda hela vägen mellan Torne och Kalix älvdalar. Totalt vid hela Kalixlinjen fanns plats för cirka 18 000 man i skyddsrum mot grov artillerield. Man talade om ett ’fördröjningssystem’, det vill säga vi kommer inte kunna stoppa en rysk invasion, men vi kan fördröja framdragandet” – Sten Ekman, författare.

Van Morrison – What’s it gonna take?

🟠 Förra årets hjärnskakningspanik bland musikkritiker handlade om att en av deras gunstlingar, den ofta geniförklarade Van Morrison, levererat ”felaktiga” svar på frågor som etablissemanget redan avgjort åt oss. På skivan sjöng han om att Covid-19 var en bluff och att media ägs av några som inte vill oss väl. Nu har Van Morrison återkommit med ännu en låtsamling och han backar inte en millimeter.

Hylte: från bruksort till mångkultur

🟠 REPORTAGE Nya Tider har under en tid fått rapporter om att kommunen Hylte i Hallands län alltmer domineras av islamister och ökande otrygghet. Eftersom centralorten Hyltebruk är en liten bruksort på landet blev vi överraskade, så vi åkte dit och fann ett samhälle där mycket hade fått en muslimsk prägel, men där en tystnadskultur gjorde det svårt att hitta någon som ville uttala sig.

Containerbrist förvärrar begynnande matkris – Nya Tider i Wuhan: Inga spår av viruskatastrof

🟠 Covid-restriktioner förvandlar hamnar till flaskhalsar. Överfulla hamnar och försenade varutransporter ger förstörd mat. Kina har ett stort handelsöverskott då deras industriproduktion går för fullt medan stora delar av väst går på halvfart på grund av snart årslånga nedstängningar. Nya Tider besökte Wuhan och kunde förvånat konstatera att livet där är normalt medan omvärlden fortfarande efter ett år lever med varierande grad av nedstängningar.

Mord i Östervåla

🟠 HISTORIA Den 19 februari 1896 hittades postmästaren och klockaren Johan Åkerlund svårt skadad i huvudet på postkontoret i Östervåla. Han avled några timmar senare. Undersökningen tydde på att han blivit huggen med en yxa. Brottet bedömdes vara ett rånmord trots att mördaren inte rört värdepapperna som legat framme, fullt synliga. Detta är första delen om Östervålamordet som är både ett olöst brott och en komplex gåta.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Annonser

Jämför casinon utan licens med snabba uttag hos Spelpressen
Allt du behöver veta om casino utan spelpaus
Svenskaonlinecasinon – Din jämförelsesida för svenska casino online
Jämför casino utan svensk licens hos Nya-Casinon.online
Hitta många olika casinon på casino-utan-svensk-licens.net
Viktig information om casino utan licens finns på casinoutanlicens.net
Bra sportbonusar hittar du på betting utan svensk licens
Finlands största sajt gällande nya casinon uudetkasinot.com
En sammanställning av information om utländska casino hittar du på Casinofrog.com.
Info om casino utan spelpaus hittar du på Starwarscasinos.com
Läs allt om Jalla Casino bonus här – vi har all info om sidan och guidar dig igenom alla steg så du kan motta din bonus.

Senaste numret

Nya Tider är den enda papperstidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Från april 2017 utkommer Nya Tider även med en nätupplaga varje vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör
Prenumerera på
Nya Tiders nyhetsbrev!

123 037 97 35

A Minska textstorlek". A+ Öka textstorlek. A++ Stor text.

Kundtjänst
Tel: 08-410 677 70
kund[snabel-a]nyatider.nu
Box 454, 191 24 Sollentuna

Redaktion
redaktion[snabel-a]nyatider.nu
Box 454, 191 24 Sollentuna

Annonser och SEO
salj[snabel-a]nyatider.nu

Artiklar (RSS)
© 2022 Nya Tider. Med ensamrätt. Nya Tider ges ut av AlternaMedia AB.

Ansvarig utgivare: Vávra Suk. Bankgiro: 108-0357.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.