Hundratusentals kinesiska fiskebåtar tjuvfiskar runt hela världen

Fiskebåtar som ett geopolitiskt maktmedel? Det låter osannolikt, men är precis vad Kina använder en gigantisk och växande fiskeflotta till, förutom att föda sin befolkning på 1,4 miljarder invånare. En fiskeflotta på hundratusentals fartyg som tömmer haven på fisk och förstör andra nationers ekosystem. För över tre miljarder människor, vars primära proteinkällor kommer från haven och med snabbt kollapsande fiskebestånd över hela jorden, är överfiske ett allvarligt hot, och än mer så när det används som ett strategiskt vapen.

Förutom att förstöra för lokala ekonomier används den kinesiska fiskearmadan för att lägga beslag på strategiskt och ekonomiskt viktiga områden långt från det kinesiska fastlandet. Det senaste målet som utsätts för den kalkylerade metodiken är öar och rev som Filipinerna anser tillhör dem. Där har Kina inlett en process de redan upprepat flera gånger, där man använder sig av sina aggressiva fiskemetoder under beskydd av stridsskepp och kustbevakning för att sedan bygga baser och på så vis lägga beslag på gigantiska områden av resursrikt hav. Nya Tider tittar närmare på ett av de största och i stort sett okontrollerade hoten mot världens fiskenäring, vilket samtidigt är ett illa dolt vapen för en expansionistisk politik: Kinas gigantiska fiskeflotta.

Tjuvfiske på industriell skala

Problemet har funnits i många år, men dess omfattning började först få en större internationell uppmärksamhet 2017 när ett krigsfartyg från Ecuador beslagtog ett kinesiskt fartyg, Fu Yuan Yu Leng 999, långt inne i ett av världens viktigaste naturreservat: Galapagosöarnas marina skyddszon.

I dess industriella fryscontainrar hittade man över 6 000 hajar, inklusive fridlysta hajarter som hammarhaj och valhaj tillsammans med hundratals ton andra fridlysta och hotade arter. Fartyget man beslagtagit var bara ett av de runt 250 fartyg som tillhör Kina och som fiskade precis kring gränsen av Galapagosöarna, som redan i 1978 hamnade på Unescos världsarvslista, områden som menas vara av extremt stor vikt och som skyddas från exploatering. Det hissade en varningsflagga och uppmärksammades i flera internationella massmedier som ett hot mot Galapagosöarnas unika djurliv. Men Fu Yuan Yu Leng 999 var bara ett av ett större antal fartyg som agerade i en koordinerad insats för att maximera fångsterna, utan hänsyn till djurlivet.

Flottan bestod av ett större antal stora fiskefartyg, men även gigantiska fraktfartyg med kapacitet att kyla ner tiotusentals ton med fångad fisk. Enligt internationell sjöfartslag är det förbjudet att föra över fraktvaror mellan fartyg, men kineserna brydde sig inte om detta. En av de mest talande aspekterna runt problemet är att fartyg ”försvann” från satellitkartorna när de närmade sig gränsen till den så kallade ekonomiska zonen, som sträcker sig som längst 200 sjömil utanför den territoriella gränsen av Galapagos, vilka tillhör Ecuador. Fartygen dök sedan upp igen på nytt utanför zonen ibland först efter några dagar, vilket av samtliga experter tyder på att man i direkt brott mot internationell sjöfartslag stänger av sin transponder, tjuvfiskar, och sedan sätter igång sin transponder igen när man åter är på internationellt vatten.

Ecuador satte ner foten och skickade sin flotta och började borda kinesiska fartyg samtidigt som man krävde ett svar av Kina. Svaret blev att man givetvis skulle respektera internationell lag och stoppa ”alla illegala aktiviteter” – vilket man skyllde på privatpersoner och företag. Men flera år senare har antalet fartyg som härjar i området nu ökat till runt 350. Ändå representerar detta bara en liten del av den gigantiska och växande fiskeflotta som Kina har och som agerar över hela världen.