I din hand håller du årets julutgåva, ett extra tjock nummer med 24 sidor fulla av viktig information och tänkvärda opinionstexter. Det illustrerar också väl hur året varit: fullt av överraskningar.
”Är det bara jag som tycker att världen blivit galen?” tänker man ibland. Man hinner knappt smälta en nyhet, innan nästa mediala bomb slår ner. Eller kanske rättare sagt vad som borde ha varit en medial bomb, om gammelmedia gjort sitt jobb.
Du som prenumererar på Nya Tider har förmånen att ligga steget före. Vi har flera gånger varit först i Sverige och ett antal gånger även först i världen med viktiga nyheter, men det är främst den bakgrund och det sammanhang som vi kan presentera kring nyheterna som vi verkligen är stolta över. En nyhet i sig, eller kanske flera nyheter som verkar orelaterade, flimrar ofta förbi i nyhetsbruset utan att man egentligen ökar sin förståelse. Det är först när orsakerna, sambanden och krafterna bakom exponeras som nyheten leder till en insikt om hur världen fungerar och varför dessa nyheter dyker upp just nu. Och kanske viktigast: vad det betyder för framtiden.
Detta är också orsaken till att vi beslutat att göra om Nya Tiders format till ett magasin på fint högkvalitativt A4-papper. Det kommer att skapa bättre möjligheter att presentera analyser med fler illustrationer, det kommer att göra våra ofta unika bilder rättvisa med hög tryckkvalitet och inte minst slipper vi att trycka ihop det viktiga materialet på tabloidens begränsade yta. Vi ser verkligen fram emot att sätta tänderna i detta spännande projekt och visa alla våra läsare vad vi kan åstadkomma med bra förutsättningar!
Några av de mest spektakulära kovändningarna vi skriver om i detta nummer har Socialdemokraterna stått för. Dels gäller det frågan om Nato, där partiledningen som bekant vände trots löften om motsatsen på partikongressen kort innan, men sade då att Sverige i alla fall skulle ha förbehåll mot utplaceringen av kärnvapen. Sedan glömdes det också bort när det var dags att rösta i riksdagen. Dels, och klart mest överraskande, är det den förbehållslösa bekännelsen att decennier av socialdemokratisk massinvandringspolitik förstört Sverige. Plötsligt ger man alla invandringskritiker rätt på punkt efter punkt: Massinvandringen har omvandlat Sverige från ett av världens mest homogena och trygga länder till ett mångkulturellt kaosland, kopplingen mellan invandringen och gängkriminaliteten är plötsligt ”uppenbar”, Sverige har inte haft någon beredskap eller plan för den massiva demografiska omvälvningen, och så vidare.
Det är värt att påminna om att exakt sådana redogörelser och faktapåpekanden kostat mången Sverigevän jobbet, förstört karriären, samt lett till rasistanklagelser och stigmatisering, inte minst från Socialdemokraterna. Det har inte heller stannat där, utan sossarnas stödgrupper från våldsvänstern har gett sig på både politiker och debattörer, ibland även deras familjer, och utsatt dessa för politisk terror. Det får vi aldrig glömma och de ansvariga måste ställas inför domstol. Det går inte att bara säga ”ojdå, vi gjorde visst fel”.
Det minsta man kan förvänta sig efter ett sådant erkännande är att sossarna går ut och ber svenska folket om ursäkt, använder hela partikassan till att ekonomiskt kompensera alla mördade, våldtagna och förnedringsrånade svenskar, avvecklar partiet, ledande företrädare byter namn av skam och blandar sig aldrig i offentliga angelägenheter igen. Eller, kanske mera realistiskt, lovar att man nu kommer att dra lärdom av misslyckandet och stoppar massinvandringen, börjar verka för att återställa det homogena Sverige genom att avveckla mångkulturen och starta ett storskaligt återvandringsprogram. Medan detta pågår borde man självklart avbryta alla integrationsprojekt och tvärtom ha fokus på att flytta utomeuropéer bort från svenska områden till rena invandrarområden.
Men sossarna har inget lärt av detta monumentala misslyckande. Efter den långa utläggningen om allt som är fel med det mångkulturella samhället, verkar man dra följande slutsats: Ju högre andel utomeuropeiska invandrare ett område har, desto mera problem blir det. Därför måste alla dessa invandrare spridas ut så jämnt som möjligt över hela Sverige, så att deras andel blir så låg som möjligt överallt. Man vill alltså smeta ut sitt misslyckande även över områden som hittills någorlunda undgått kaoset, och tror att problemet därmed kommer att försvinna. Man tar sig för pannan!
En annan kovändning som drabbar specifikt Nya Tider är det oväntade uppehållet i presstödet. Att dagens presstödssystem skulle försvinna och ersättas av ett mediestödsystem med delvis andra regler har varit känt i cirka ett års tid, även om detaljerna varit oklara och faktiskt fortfarande inte har meddelats. Men vi skulle inte behöva oroa oss, sade regeringen, alla presstödstidningar skulle få ett övergångsstöd för att på ett smidigt sätt klara den stora omställning som detta innebär. Men i slutet av november, vilket jag också direkt meddelade våra läsare här på ledarplats, fick vi beskedet att så blir det inte alls. Istället pausas presstödet helt från december och minst fram till slutet av april.
Vi såg då ingen annan utväg än att vända oss till er, våra läsare, och vädja om hjälp. Vi har förstås varit medvetna om att presstödet en dag kommer att försvinna och förberett oss på detta, men att finansieringen bara skulle utebli utan knappt någon förvarning alls hade ingen räknat med. Detta sätter inte bara hela satsningen på det exklusiva magasinet i fara, det hotar faktiskt hela Nya Tiders överlevnad.
Glädjande nog har redan flera prenumeranter valt att förnya sina prenumerationer med helår från kortare perioder eller meddelat att de kommer att göra det. Det gör att tidningen kan få hela årsavgiften redan nu när resurserna behövs som mest. Många läsare har även valt att stödja utgivningen med en gåva utöver prenumerationsavgiften, vilket vi är mycket tacksamma för. Än är inte faran avblåst, men vi är otroligt glada över det stora stödet och kommer att förnya våra ansträngningar att hitta ytterligare finansiering för att överbrygga denna besvärliga tid.
Något som vi tror är helt avgörande att rapportera om den närmaste tiden är klimatet. Jag vet, nu tänker många säkert att chefredaktören blivit galen och börjat tro på den globala uppvärmningen, men det är faktiskt köld och snö som är problemet. Som utrikesredaktör Christer Ericsson redogör för i nästa nummer så är den ovanliga kylan och de många snörekorden ett tecken på att solen och vårt magnetfält håller på att förändras. Vi har tidigare berättat om att solens förändrade aktivitet först påverkar planeter som är långt ut i solsystemet, och minst en har nyligen uppvisat kraftigt förändrat magnetfält. Nu verkar turen komma till jorden, där magnetfältet snabbt försvagas. Jordens magnetfält skyddar oss från rymdens strålning, och när detta skydd minskar så ger det mer moln och nederbörd. Men det är bara början och är inget mot vad ett magnetiskt polskifte skulle medföra för vår planet.
Detta är något som vi kommer att fördjupa oss i när vi sätter igång med det första numret av magasinet. Så håll utkik! Vi räknar med att detta ska nå läsarna under andra halvan av januari nästa år.
Nu stundar jul och även för redaktionen innebär det välbehövlig vila och återhämtning tillsammans med familj och goda vänner. Vi kommer dock inte att ligga på latsidan, utan räkna med minst ett nummer till av Nya Tider under mellandagarna eller någon dag efter nyåret.
God jul!
