Karriären avslutades 1973, och Bardot ägnade sig resten av livet åt att kämpa mot djurplågeri och för djurens rättigheter. Redan 1962 medverkade hon i TV för att uttala sig om bedövning vid slakt. 1977 reste hon till Newfoundland för att protestera mot den brutala sälslakten, som trots enormt mycket protester har fortsatt. År 2006 protesterade Bardot, och en annan berömd vegetarian, Beatles-legenden Paul McCartney, mot att 325 000 sälar skulle slaktas under tre veckor.
Fondation Brigitte Bardot, en stiftelse som Bardot grundade 1986, har drivit många kampanjer mot djurplågeri, är verksam i 70 länder och har cirka 70 000 gåvogivare.
Våren 1995 åkte undertecknad med andra motståndare mot djurplågeri till Bryssel för att protestera mot plågsamma djurtransporter i EU, en fråga som fick mycket utrymme i media i mitten av 90-talet. Jag blev väldigt exalterad över att få se min idol Bardot medverka i demonstrationen, ett oförglömligt minne. Då fick också jordbruksminister Margareta Winberg träffa henne, och nu har Winberg lagt upp en bild från mötet på Facebook. Bardot brukade säga till köttätare: ”Djuren är mina vänner och jag äter inte mina vänner.”
Till sin 80-årsdag skrev hon ett öppet brev som publicerades i flera dagstidningar, i vilket hon vädjar till regeringen om att slakterier för hästar och ritualslakt ska upphöra. Vid jultid år 2018 skrev hon i ett öppet brev som publicerades i franska medier att djurrättsfrågorna fullkomligt blåst bort under Macrons regeringstid. ”Detta är en skam för Frankrike”, konstaterar hon, och vill att alla ska kunna se vad som sker i slakterier under ”skamligt barbariska och skräckfyllda omständigheter”. Bardot hade då flera gånger vänt sig till presidenten för att få honom att inse allvaret med djurens lidande.
Även år 2023 riktade hon skarp kritik mot presidenten, och skrev bland annat: ”Jag är upprörd över Er passivitet, Er feghet, Ert förakt för det franska folket /…/ Ni är en sorglig marionett, en skurtrasa för att torka upp blodet och döden i detta land vars ljus har slocknat.”
Brigitte Bardot kritiserade halalslakt, särskilt under högtiden Eid al-adha. I sin bok Le Carré de pluton från 1999 skriver hon att ”mitt land Frankrike, mitt hemland, har återigen invaderats av en överbefolkning av utlänningar, i synnerhet muslimer”. För den kommentaren blev hon i juni år 2000 dömd att betala ett skadestånd på 30 000 franc. Hon valde att publicera boken trots att hon år 1997 blivit dömd till böter för den ursprungliga publiceringen av detta i Le Figaro, och även 1998 för uttalanden om islamiseringen av Frankrike. Hon kallade muslimerna ”inkräktare” och krävde ett stopp för byggande av moskéer. I sin bok Un cri dans le silence från år 2003 varnar hon för islamiseringen av Frankrike, och kallar utvecklingen ”en nationell tragedi”.
I juni år 2008 var det åter dags, denna gång dömdes hon till 15 000 euro i böter. I ett öppet brev till president Nicolas Sarkozy hade Bardot skrivit om halalslakt av får och att ”muslimer förstör Frankrike” – något som fick ”antirasistgruppen” MRAP att lämna in en stämningsansökan. Förutom bötesbeloppet dömdes hon även till 1 000 euro i skadestånd till MRAP och andra ”antirasistiska” organisationer. Bardot kommenterade detta med att hon har rätt att uttala sig om djurskydd.
Brigitte Bardot har också kritiserat ”me too”-rörelsen. Hon menade att många skådespelerskor som protesterade mot sexuella trakasserier är hycklare och löjliga eftersom många av dem flirtat med producenter för att få roller. Hon sade sig aldrig ha råkat ut för detta, och hade absolut inget emot att bli kallad ”vacker”. I sin sista TV-intervju i våras tog hon avstånd från feminism. Bardots fjärde make, Bernard d’Ormale, var rådgivare för dåvarande Front National.
Även nu efter sin död väcker Bardot debatt: Éric Ciotti, tidigare partiledare för Republikanerna, och andra franska politiker på högerkanten begär att Bardot ska få en nationell hyllning, något som presidenten beslutar om.
Marine Le Pen hyllar förstås filmstjärnan:
”Brigittes bortgång är en djup förlust. Frankrike har förlorat en exceptionell kvinna, anmärkningsvärd för sin talang, sitt mod, sin uppriktighet och sin skönhet. En kvinna som valde att avsluta en otrolig karriär för att ägna sig åt djuren som hon försvarade till sitt sista andetag med gränslös energi och kärlek. Hon var oerhört fransk, fri, okuvlig, helhjärtad. Vi kommer att sakna henne oerhört.”
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
