Kort före Liberalernas landsdagar den 21–23 november fick partiet sitt sämsta resultat någonsin i en opinionsmätning från DN/Ipsos: Mindre än två procent av väljarna hade röstat på partiet om det hållits val när mätningen gjordes.
Nästan alla borgerliga analytiker pekar på partiets otydliga hållning gentemot SD som den största faktor som skrämt bort väljare: Å ena sidan finns det en falang inom väljarkåren som anser att SD är ett hemskt rasistparti och att L helt ska vägra att samarbeta med dem. Å andra sidan finns en, sannolikt större, falang som anser att den ”röda linjen” ska tas bort och att SD ska kunna ingå i en regering.
– Liberalerna är ett parti i spagat och man har väldigt svårt att resa sig upp, sade Ipsos opinionsanalytiker Nicklas Källebring till DN före landsmötet, med avseende på denna splittring inom partiet.
Vid landsmötet vann den mellanlinje som – enligt närmast samstämmiga bedömningar – har lett partiet till L:s katastrofalt dåliga opinionssiffror: Ja till ett förnyat Tidösamarbete där det långt större SD ”tillåts” agera stödparti – men absolut nej till att regera tillsammans med SD.
”Landsmötesbeslutet innebär i praktiken ett löfte om att fälla en regering ledd av Ulf Kristersson, om hans sida vinner valet. Detta eftersom Sverigedemokraterna – som för närvarande är tio gånger större än L – konsekvent har slagit fast att man inte kommer att rösta ja till en regering som SD inte själva sitter i”, konstaterar Tobias Wikström för Dagens Industri.
Även Nya Wermlands-tidningens (NWT:s) politiska redaktör Henrik L Barvå konstaterar i en ledare att beslutet ”framstår inte som särskilt trovärdigt”, och spekulerar i likhet med Wikström kring att Liberalernas partiledning kanske helt enkelt tänkt kovända i frågan ifall högern vinner valet.
Båda skribenterna pekar emellertid på att problemet inte är aktuellt förrän efter valet, utan att L saboterat sina chanser att komma in i riksdagen till att börja med. Beskedet om att man kommer att fälla den klart mest troliga regeringskonstellationen på högersidan kan antas stöta bort så kallade allmänborgerliga röster, alltså stödröster från de som annars skulle kunna rösta på M.
Barvå pekar på risken att ”väljarna inte köper snälltolkningen”, alltså att partiet vill markera mot SD men inte kommer att vägra regeringssamarbete med dem. Wikström konstaterar att beslutet, tillsammans med att man överger den traditionellt liberala linjen i fråga om friskolor, bidrar ”mest till att förstärka nedgången”.

















