Skip to Content

Kägelspelet hos Faggens, från Epistel 55. Målning av Peter Eskilson. Foto: Wikipedia/Erik Cornelius/Nationalmuseum
HISTORIA

Livets, dödens och kungens skald

Digital utgåva

Carl Michael Bellmans sånger och epistlar har sjungits, studerats och älskats länge. Dock har upphovsmannen och hans karriär, samt de verkliga personerna bakom gestalterna Fredman och Movitz, kommit att överskuggas av verken. Bellman blev, tack vare den kulturella guldåldern under Gustaf III:s regeringstid, en allmänt berömd skald redan under sin livstid. Dock dog han utfattig och skuldsatt år 1795.

Publicerad: 23 november, 2020, 11:35

  • Svenska

Läs även

Den fjärde december 1769 berättar skalden Johan Gabriel Oxenstierna i sin dagbok att de två skalderna Olof Kexél och Olof Bergklint ”kommo till mig [Johan Gabriel Oxenstierna] ock förmådde mig att med dem gå till Commissarien Lisander [Anders Lissander] för att där se på Bellmans upptåger [upptåg]. Jag följde med dem, ock har ännu i all min lifstid ej skrattat så mycket som i qväll [kväll]. Bellman har inrättat en Orden till Bacchi ära, hvaruti ingen får bli intagen som ej till det minsta två gångor [gånger], för allas åsyn legat i rännstenen. Han håller detta Capitel ibland, dubbar Riddare, alt efter som förtjänta ämnen framkomma, ock i kväll höll han en Parentation [biografiskt minnestal] öfver en död Riddare; alt på vers satt efter Operastycken. Han sjunger sjelf [själv] och spelar på Cittra. Hans gester, hans röst, hans spelning som äro oförlikneliga föröka ännu mera det nöjet man har af sjelfva versen som är al[l]tid vacker, ock som innehåller tankar, ömsom löjliga, ömsom sublime, men al[t]id nya, al[l]tid starka, al[l]tid oväntade, öfver hvilka man ej kan undgå att häpna, ock antingen komma utom sig af förundran eller af skratt.”

Den kanske mest kända bilden av Carl Michael Bellman.
Målning av Per Krafft d.ä. (1724-93). Foto: Wikimedia Commons

Oxenstierna blev så imponerad och road av Carl Michael Bellmans upptåg och påhitt att han gick för att lyssna på skalden en gång till två dagar senare. Efteråt konstaterar han i sin dagbok att Bellman var ”ett värkeligt [verkligt] snille”.

Vid den här tiden var Carl Michael Bellman tjugonio år och stod under kommerserådet Anders Lissanders beskydd. Han hade flyttat in hos Lissander efter att hans föräldrar dött fyra år tidigare.

Bellmans tidiga liv och karriär

Carl Michael Bellman föddes den fjärde februari 1740. Han var son till ämbetsmannen Johan Arndt Bellman och Catharina Hermonia. Han utbildades i hemmet av informatorer och i Bellman. Biografin noterar Carina Burman att Bellman i december år 1757 ansökte ”om att antas som tjänsteman vid Riksbanken”. Trots hans svaga kunskaper när det gällde matematik och räkenskaper anställdes Bellman vid Riksbanken, som på den här tiden hette Rikets ständers bank, och arbetade där fram till år 1763. Burman konstaterar att anställningen av Bellman ”måste betraktas som ett svårt fall av svågerpolitik, och kanske till och med korruption”. Fram till genomdrivandet av Förenings- och säkerhetsakten år 1789 var det dock inte ovanligt att kontakter spelade större roll än meriter vid ansökan till ämbeten. Detta arbete var däremot inte avlönat och Bellman bodde därför, enligt Burman, hos sina föräldrar.

Hos familjen Bellman var dock pengar, som Burman skriver, ”ett bekymmer” då familjefadern hade finansiella problem, vilket ledde till huset fick säljas. Även Carl Michael Bellman själv blev högt skuldsatt och i ett brev till kung Adolf Fredrik, daterat i september 1763, nämner han att han måste fly till Fredrikshald i Norge på grund av skulderna. Det råder dock stora oklarheter om Bellman faktiskt gjorde verklighet av sina tankar att fly till Norge. Vad man däremot vet är att han 1763 beviljades avsked från banken samt att hans skulder betalades.

I samband med att han sökte tjänst vid banken började Bellman skriva. År 1757 publicerades hans översättning av David von Schweinitz’ verk Evangeliska dödstankar, vars innehåll utgjordes av religiösa dikter, och året därpå debuterade Bellman med egen satiriska skrift Tankar om Flickors Ostadighet i vilken han kritiserade unga 1700-talsflickors flirtande och koketteri och som, enligt Burman, ledde till debatt. Den 14 maj 1759 skrev han en födelsedagsdikt till kung Adolf Fredrik, vilket tycks vara den första hyllningsdikten till en medlem av kungafamiljen.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Karl XV som konstnär och samlare

HISTORIAEn del kungligheter i Sverige har varit konstnärligt intresserade och några har till och med tecknat och målat. En av de mer kända av Sveriges kungliga konstnärer är Karl XV som både samlade på konst och var en mycket hängiven målare med landskapsmotiv som specialitet.

Den mystiske mannen från Bocksten

HISTORIAPå Varbergs fästning kan man se kvarlevorna efter en man som dött och blivit pålspetsad under medeltiden. Kvarlevorna hittades i Bockstens mosse på midsommaraftonen 1936 och därför har den döde fått namnet Bockstensmannen. Han är internationellt känd och fortfarande ett mysterium trots många undersökningar. Den 22 juni i år öppnade en ny utställning om honom på Varbergs fästning.

Skymning för Reuterholm

HISTORIAÅr 1794 pågick rättegångsförhandlingarna mot de gustavianer som varit delaktiga i den Armfeltska konspirationen. Dessa rättegångsförhandlingar väckte starkt missnöje bland folket och kom att bli början på nedgången för Gustaf Adolf Reuterholm.

Den mångsidiga Hildegard

HISTORIADe som ägnar sig åt örter, kryddväxter och odling har säkert stött på Hildegard av Bingen. Denna mångfacetterade kvinna som levde på 1100-talet är lätt att bli intresserad av. Men örterna utgjorde bara en liten del av hennes omfattande verksamhet. Hennes världsbild grundades i övertygelsen att Gud och skapelsen samverkade i allt, från odling till politik.

Reuterholm mot Armfelt

HISTORIAGustaf Mauritz Armfelt hade lämnat Sverige i juli 1792, men trots det kunde inte Gustaf Adolf Reuterholm känna sig helt lugn och säker. Efter en tid upptäckte han att Armfelt och Magdalena Rudenschöld planerade att, med stöd från Ryssland, avsätta Sveriges förmyndarregering. Detta blev början på en lång process mot rojalisterna.

Reuterholm träder fram

HISTORIAUnder åren 1792-96 styrdes Sverige av en förmyndarregering som leddes av hertig Carl, som var farbror till den omyndige kungen Gustaf IV Adolf. I praktiken var det dock Gustaf Adolf Reuterholm som hade makten. Denna tid i Sveriges historia, som blivit känd som den reuterholmska tiden, kom att till stor del präglas av förföljelser och utrensningarna inleddes kort efter att Reuterholm återkommit Sverige.

Skydd mot djävulen

KULTURDet finns en gammal tradition och föreställning från medeltiden, att det är bra att sätta en hästsko ovanför ytterdörren. Många tror idag att hästskon bringar lycka till hemmet, men på den tiden var syftet att hålla djävulen borta från huset och familjen. Detta går tillbaka till en berättelse i England, där smeden Dunstan från Baltonsborough i mitten på niohundratalet fick ett löfte från djävulen själv.

Ingegerd – Storfurstinna och helgon från Sigtuna

UTRIKESEva har valt blommor med omsorg. Blåklint och gula ringblommor, de svenska färgerna. Andaktsfull går hon in i Sofiakatedralen i Kiev. Detta är en helig plats. Hon niger och gör korstecknet. Sedan går hon fram till den stora sarkofagen i grå marmor. Där vilar helgonet som skall få hennes blommor. Det är Ingegerd Olofsdotter och hennes man Jaroslav den Vise. Hon lägger ner blommorna, ber en bön och går ut i solen igen. Hon sätter sig på en bänk för att vänta på sin man, och där på bänken färdas hon tillbaka i tiden.

Gå till arkivet

Send this to a friend