Lögnerna om polisvåldet: Black Lies Matter

Black Lives Matter har fått ett sådant inflytande över samhällsdebatten att frasen ”All Lives Matter” (alla liv räknas) uppfattas som rasistisk i politiskt korrekta kretsar, eftersom den anses ta fokus från det påstått rasistiska polisvåldet mot svarta.

Exempelvis tvingades den demokratiske presidentkandidaten Martin O’Malley be om ursäkt för att ha sagt: ”Svarta liv räknas. Vita liv räknas. Alla liv räknas” när han berörde polisvåldet inför en skara liberala aktivister. Hillary Clinton fick också kritik för att ha sagt att ”alla liv räknas” då hon talade i en svart kyrka i närheten av Ferguson.

Påfallande få empiriska studier har gjorts av polisvåldets eventuella koppling till rasism, och resultatet av dessa studier är blandat. Några dramatiska skillnader i hur polisen behandlar olika rasgrupper har aldrig kunnat påvisas. Det saknas ett enhetligt och detaljerat rapporteringssystem för polisens användande av våld och i synnerhet skjutvapen, ett faktum som i dag får kritik från alla håll eftersom det lämnar fältet öppet för spekulationer.

Washington Posts statistik

Förra året började tidningen Washington Post föra egen statistik över dödsskjutningar. Vad svenska
mediekonsumenter fått höra av denna statistik är att 258 svarta sköts ihjäl av polisen förra året och att si och så många svarta skjutits ihjäl i år. Ibland lägger man till att ”svarta löper 2,5 gånger så stor risk som vita att skjutas ihjäl av polisen”.
Verkligheten är denna:
• Svarta amerikaner utgör 13,2 procent av USA:s befolkning. ”Icke-latinamerikanska vita” (non-Hispanic Whites) utgör 62,2 procent.
• Av dem som greps av polisen 2009-2013 var 33 procent svarta.
• Av de 990 personer som sköts ihjäl av polis i USA förra året var 494 vita, 258 svarta (26%), 172 latinamerikaner, 38 ”övriga” och 28 av okänd härkomst.
Ovanstående siffror innebär att:

• En svart amerikan löper ungefär 2,5 gånger högre risk än en vit amerikan att bli dödad av en polis.
• Men om en svart och en icke-svart amerikan båda blir gripna, är risken 1,4 gånger större att den som inte är svart skjuts ihjäl.
Svarta löper med andra ord större risk att bli skjutna av polis därför att fler svarta än vita är kriminella och därför får med polisen att göra. Som jämförelse var 948 av de 990 personer som sköts ihjäl av polisen förra året män, mot bara 42 kvinnor. Det innebär att män löpte 23 gånger större risk än kvinnor att skjutas ihjäl av polis. Men naturligtvis skulle ingen påstå att detta bevisar att samhället präglas av fördomar och polisvåld mot män. Den största orsaken till skillnaden är förstås att män begår många fler brott än kvinnor, och därför oftare grips av polis varvid ett litet fåtal blir ihjälskjutna.

När väl konservativa debattörer förde detta på tal, fick några journalister på Washington Post den ljusa idén att istället räkna enbart med dem som sköts av polis när de själva var obeväpnade. Vita löpte visserligen större risk än svarta att bli skjutna vid sina interaktioner med polisen − men om man bara räknade dem som skjutits medan de var obeväpnade blev förhållandet exakt det omvända: svarta utgjorde 38 av de 93 obeväpnade som sköts av polis förra året och löpte därför 1,4 gånger större risk att bli dödade av polisen när de var obeväpnade.

På så vis fick man fram en statistik som kunde ge visst stöd åt Black Lives Matter: polisen skjuter minsann bara ihjäl farliga beväpnade vita, men när det gäller svarta struntar man i sådant och skjuter glatt ner obeväpnade.
Detta påstående bygger förstås på ett alldeles för litet urval för att säga något väsentligt, och mönstret är ännu otydligare hittills i år: 18 obeväpnade vita, 12 svarta och 5 latinamerikaner har skjutits ihjäl av polis.

Det innebär en överrisk för obeväpnade svarta på några enstaka procent i relation till antalet som grips av polis – knappast förenligt med BLM-propagandan där oskyldiga svarta svävar i ständig fara att skjutas ihjäl av rasistpoliser. Även i år löper svarta totalt sett mindre risk än andra att skjutas av polis vid gripanden.

Tung svart forskare brädar PK-eliten

Den 11 juli i år stöttes en rejäl käpp in i BLM-propagandans hjul − åtminstone bland människor som bryr sig om fakta. Den som höll i käppen var professor Roland Fryer Jr på Harvarduniversitetet − en av världens mest framstående afroamerikanska ekonomer. Intressant nog har Fryer själv en bakgrund som kriminell tonåring och hade då ofta med polisen att göra.

Fryers data bygger på miljontals interaktioner mellan polis och allmänhet, bland annat från stopp av misstänkta fordon och personer (så kallad ”stop and frisk”, stoppa och visitera). Studien är inte fri från potentiella felkällor (även Fryer instämmer i kritiken mot att det saknas rikstäckande och pålitliga data om polisskjutningar) men är likväl den tyngsta studie som hittills publicerats i ämnet.

Fryer hade själv varit övertygad om att han skulle finna att svarta behandlades illa av polisen på alla områden. Vad han istället kom fram till, efter att i möjligaste mån ha sållat bort andra variabler än ras, är följande:
• Svarta löper en överrisk på mellan 16 och 25 procent att utsättas för någon form av icke-dödligt polisvåld − allt från en bestämd hand på axeln till att bli pepparsprejad, slagen med batong eller skjuten med elchocksvapen.
• Svarta misstänkta löper däremot mindre risk än icke-svarta − en underrisk på 21,6 procent − att bli skjutna med eldvapen av polisen.
• Svarta poliser är både mindre samvetsgranna och mer rasistiska än sina vita kollegor. ”Den enda statistiskt signifikanta skillnaden beträffande ras [när det gäller skjutningar] visar att svarta polismän är mer sannolika att skjuta obeväpnade vita, i jämförelse med vita polismän”, skriver Fryer.
• Närmare bestämt visar studien att vita poliser uppvisar relativt små fördomar vad gäller att skjuta obeväpnade: 14,9 procent av de vita och 19 procent av de svarta misstänkta som blev skjutna av vita poliser var obeväpnade. Men av dem som sköts av svarta poliser var 26 procent av de svarta obeväpnade − och hela 37,5 procent av de vita.

Det kan nämnas att kriminologiprofessorn Greg Ridgeway, i en studie tidigare i år, visade att svarta poliser i New York överlag var betydligt mer skjutglada än sina vita kollegor − svarta poliser var 3,3 gånger mer benägna att avfyra sina vapen än vita poliser, även då de befann sig på samma brottsplats.

En studie av polisvåld i Philadelphia från USA:s justitiedepartement i mars 2015 räknade på antalet fall där poliser skjutit obeväpnade misstänkta på grund av en ”missuppfattad hotbild”. Det visade sig att svarta misstänkta oftare drabbades av dylika missuppfattningar än vita, men också att svarta poliser missuppfattade hotbilden och sköt obeväpnade svarta 1,7 gånger så ofta som vita poliser.

Intressant nog beskriver Fryer det som ett allvarligt samhällsproblem att svarta löper 16-25 procents överrisk att utsättas för polisvåld − men säger ingenting om att vita löper en mycket större överrisk att bli skjutna av svarta poliser än tvärtom.

Annan påstådd rasism

Men slipper inte poliser åtminstone lättare undan med att ha ihjäl svarta, i jämförelse med att ha ihjäl vita? Tvärtom. Washington Post konstaterar att av de tusentals polisskjutningar som skett sedan 2005 har endast 54 poliser åtalats för 49 dödsfall. Av dessa 49 var 33 svarta. Bara 14 vita offer för polisvåld ledde däremot till åtal, trots att vita utgör hälften av dem som skjuts ihjäl av polis.

Denna skillnad är så pass stor att den väcker frågan om rasdiskriminering till vitas nackdel. Advokaten Doug Friesen, som utan framgång försvarade en av de vita polismännen, menar att det beror på att vita inte utövar påtryckningar på rättsväsendet i form av upplopp eller anklagelser om rasism.

− Närhelst du har politiker som ska fatta beslut om åtal, ingår det realistiskt sett i deras beslutsprocess. De frågar sig, ”kommer det att bli upplopp på gatorna?”, säger Friesen till Washington Post.
Men chansen att domstolen friar dig då, är inte den större ifall du dödar en svart människa? Tvärtom. Av de elva poliser som fällts i domstol hade åtta dödat svarta, två dödat vita och en dödat en latinamerikan.
Är inte chansen att slippa undan större för vita poliser? Tvärtom. Samtliga de nio fällda poliser vars etniska tillhörighet framgår är vita.

Washington Post gör ingen stor sak av dessa siffror. Läsaren får själv fundera över hur det sett ut ifall siffrorna varit de omvända.