Magdalena Andersson, ein Mädchen für Alle

Det gick en stor elefant genom Almedalen denna afton, men partiföreträdarna ville inte låtsas om den. Borta var alla invandringsrelaterade problem, ja, knappt ens några utmaningar kunde skönjas i finansministerns tal. Istället följde talet statsministerns linje som inleddes i Skärhamn i söndags med mer resurser åt allt och alla. Genomgående tema för talet var också felöversättningen ”alla människors lika värde” som sades vara definitionen av demokrati.

Efter att inledningsvis ha berättat att världens bästa stridsvagnar nu rullar på Gotland, utan att berätta vilka som låg bakom att det länge inte rullade några alls, gick hon över till att berätta om sina upplevelser i DDR. Där skall Magdalena Andersson enligt egen utsago ha varit en av pionjärerna i den rörelse som ledde fram till murens fall den 9 november 1989. Därefter berättade hon att ”kampen för demokrati är inte över”. Det var en bisarr upplevelse att höra henne prata om att nu skulle det kämpas mot precis den form av förföljelse, som de som ser den gigantiska elefanten länge har utsatts för. Här kom hon också in på att splittring av samhället och extremism skulle bekämpas, den enda antydan till problem som nämndes i talet.

Därefter gick hon över till att skälla på tidigare borgerliga regeringar och berätta personliga anekdoter från hemtjänsten, det senare som ett preludium till slutklämmen. Oavsett sanningshalten i hennes beskrivning av de borgerliga regeringarnas tillkortakommanden tycks dessa dock inte ha haft några långvariga konsekvenser. Nu är tydligen ladorna fulla igen, eftersom det finns resurser till allehanda satsningar. ”Det kommer att stå byggkranar överallt”, hävdade hon.