Majoritet i Skottlands parlament för självständighet efter valseger för SNP och de Gröna

Efter några år av dåliga opinionssiffror vann det regerande Skotska nationalistpartiet (SNP) valet torsdagen 6 maj och erhöll 64 platser av 129 i Skottlands parlament. Det är nästan lika bra som förra parlamentsvalet och tillsammans med det Gröna partiet (Scottish Green Party) som innehar 8 ledamöter i det nyvalda parlamentet har alltså frigörelserörelsen en majoritet i parlamentet i Edinburgh.

För SNP:s partiledare och regeringschefen Nicola Sturgeon är den främsta uppgiften nu att tvinga London till att acceptera en ny folkomröstning i Skottland om självständighet. En dålig stämning har infunnit sig hos Boris Jonsson och den oligarkiska klassen i London. Kraven om ny folkomröstning i Skottland om självständighet tillbakavisas kategoriskt, men skottarna vill hellre vara medlemmar av EU än att fortsätta som lillebror i unionen med England från 1707.

För Boris Johnsson hotar nu en kamp med skotska folkets demokratiska önskan förklarade SNP-ledaren och skotska regeringschefen Nicola Sturgeon efter valsegern. Om Londons orubbliga inställning till en ny folkomröstning sade hon ”De kommer inte att ha någon framgång, de enda människor som kan besluta om Skottlands framtid är skottarna” och ”det inte är något beslut som rör varken Boris Johnsson eller någon annan politiker i Westminster”.

Premiärministern Boris Johnson parerade hastigt genom att bjuda in regeringscheferna i Skottland, Wales och Nordirland till framtidssamtal under parollen ”Team United Kingdom in Action”. Ett par veckor senare sade  SNP-företrädare att ”Boris Johnson vill kasta bönder och torpare under Brexitbussen”, så retoriken hårdnar redan.

SNP har en längre historik från 1930-talet när det bildades genom sammanslagning av två mindre partier och dess karaktär av nationalistiskt mittenparti har på senare år förskjutits till att bli ett vanligt PK-anstruket parti med nationell självständighet som huvudfråga. Kulturnationalismen känns igen, men dess invandringsvänlighet och ekonomiska välfärdspolitik gör dem mer lika socialdemokrater än till exempel sverigedemokrater. 1999 hölls den första sammankomsten sedan 1707 med ett skotskt parlament, SNP var då ett 25-procents parti men vann sedan framgångar så att de kunde ta över som regeringsparti.

Eftersom det tillämpas majoritetsval i enmansvalkretsar fick SNP den 6 maj, med 40,3 procent av rösterna, nästan exakt hälften av ledamöterna i parlamentet. SNP tappade egentligen väljarstöd motsvarande 1,4 procentenheter men erhöll trots detta en ytterligare ledamot i parlamentet jämfört med 2016 och innehar nu 64 mandat. Det Gröna partiet gick dock fram starkt och ökade från två till åtta mandat. Tillsammans uppnår de båda självständighetspartierna 72 mandat av 129.

Det skotska Gröna partiet bröt sig ur det brittiska gröna partiet 1990 på grund av oenighet kring decentraliseringsfrågan och därefter har den politiska inriktningen gällande ett helt självständigt Skottland vuxit sig allt starkare. Det Gröna partiet har varit ett obetydligt parti som ofta haft dubbla procentstöd i EU-valen jämfört med de skotska parlamentsvalen, men 2016 växte de åter och uppnådde 6 procent och i detta senaste parlamentsval 8,1 procent.

Scottish Conservative and Unionist Party (en underavdelning till de brittiska konservativa) fick oförändrat 31 mandat men fick faktiskt en liten framgång från 22,9 procent till 23,5 procent i detta val. Partiet Liberaldemokraterna drabbades av demokratins hårda villkor. Trots en så obetydlig förändring som från 5,2 procent till 5,1 förlorade de en av de tidigare fem ledamöterna.

Labourpartiet, som är en delorganisation under det brittiska socialdemokratiska Labour, leds i Skottland av den muslimske pakistaniern Anas Sarwar. Labour tappade två platser och även i procent gick Labour från 19,1 procent år 2016 till endast 17,9 procent i detta val, något som följer ett allmäneuropeiskt mönster för gamla socialdemokratiska partier.