ZDF TV:s redaktör, Christian Sievers, intervjuade gruppledaren för det europeiska folkpartiet (EPP), av vissa benämnda som kristdemokrater. Det är intressant hur Manfred Weber från det tyska partiet CSU ser på Viktor Orbáns nederlag och Péter Magyars seger.
Manfred Weber befann sig i New Delhi, antagligen på grund av det stora avtalet mellan Indien och Europeiska unionen. Men hans intresse för Ungern och Viktor Orbán hade fortfarande prioritet. Christian Sievers lät sitt intervjuobjekt tala fritt. Formuleringar och ordval avslöjade en sedan länge uppdämd aversion riktad mot den förre ungerske ledaren. Men det intressanta är att Manfred Weber även klämde in dagens polska situation. Detta bör betraktas som en varning inför nästa års val till den polska riksdagen.
Péter Magyar klargjorde själv i sitt första anförande efter segern att det inte bara handlar om ett regeringsbyte utan om ett systemskifte. Manfred Weber uttryckte glädje över att en nationalistisk symbolfigur för högernationalister i Europa, det vill säga Viktor Orbán, är borta.
”Jag är glad över att det Europeiska Folkpartiet med Péter Magyar i spetsen gjorde det möjligt att stoppa högerpopulister i Europa”, sade Manfred Weber. ”Ungern gehört zu Europa!”, utropade Manfred Weber i sitt anförande. Undertecknad, i rollen som historiker och konsthistoriker, har gjort flera resor till Ungern såväl i tjänst som privat och har aldrig betvivlat Ungerns tillhörighet till den äkta, europeiska, kristna kultursfären. Dock torde EU:s tolkning innebära något helt annat.
Men Manfred Weber åberopar även en annan ledare i sin oratoriska framställning, nämligen den polske regeringschefen Donald Tusk. Denne är också bunden till det europeiska folkpartiet. På hemmaplan leder han partiet Medborgarkoalitionen. Det är således dessa två symbolfigurer: Péter Magyar och Donald Tusk, KO (Koalicja Obywatelska), som skall besegra högerpopulisterna. Polen har ju problem med den nuvarande presidenten tillhörande ett konkurrerande parti (PiS). Dock, enligt Weber, kommer konstruktiva reformer och rättsstatliga ändringar i landets juridiska system att leda till seger.
Hans flöde av svavelos rörde dock mest Viktor Orbán, som – enligt Weber – hållit Europa som gisslan under de senaste åren. Dessutom introducerade Orbán något som Weber kallar för ”der Nationalegoismus”. Detta får väl tolkas som ”Mitt land först”, alltså raka motsatsen till den av EU lanserade socialistiska solidariteten. I marginalen bör nämnas förekomsten av en märklig version av socialistisk solidaritet med Ylva Johansson (ursprungligen kommunist, senare socialdemokrat) som upphovsman, den så kallade ”tvingande solidaritet”. Dessutom är ett av namnen ingraverade i Europeiska unionens huvudbyggnad Antonio Gramsci (1891–1937) , en ledande italiensk kommunist och marxist.
Christian Sievers lyssnade artigt på Manfred Webers utläggningar för att till slut ställa en nyckelfråga: ”Är det möjligen så att Ukrainakrediten på 90 miljarder euro är kärnfrågan som driver detta enorma engagemang med alla involverade parter?” Manfred Webers svar var att ett land eller flera kan inte blockera ett majoritetsbeslut. Följaktligen kan man nu förvänta sig en ändring av Europeiska parlamentets omröstningssystem, det vill säga att avskaffa det rådande systemet med liberum veto. Alternativet är att alla medlemsländer skall tuktas och uppfostras så som man gjorde i sovjetiska COMECON – alla blir alltid överens om allting.
