1963 hittade matematikern Roy Kerr en lösning på Einsteins ekvationer som exakt beskrev rumtiden utanför det vi nu kallar ett roterande svart hål. (Begreppet skulle inte myntas förrän några år senare.) Under de nästan sex decennier som gått sedan hans bedrift har forskare försökt visa att dessa så kallade ”Kerr-svarta-hål” är stabila. ”Vad det betyder”, förklarar Jérémie Szeftel, matematiker vid Sorbonneuniversitetet för Qanta Magazine, ”är att om jag börjar med något som ser ut som ett Kerr-svart-hål och ger det en liten knuff” – genom att utsätta det för gravitationsvågor, till exempel – ”vad man förväntar sig, långt in i framtiden, är att allt kommer att återgå till vad det var, och det kommer återigen att följa Kerrmetrik.”
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
