Skip to Content

Mikaela Blixt utsattes för ett brutalt våldtäktsförsök i det värmländska samhället Deje, och är chockad över både polisens och medias agerande. Bland annat vägrade man att gå ut med signalement på gärningsmannen. Foto: Nya Tider
INTERVJU

Mikaela efter det grova våldtäktsförsöket: ”Polis och media vägrade gå ut med signalement”

PappersupplaganNya Tider v. 44

Mikaela Blixt utsattes för ett våldtäktsförsök i det lilla värmländska brukssamhället Deje i Forshaga kommun. När hon chockad ringde polisen vägrade de skicka en patrull eftersom brottet inte var pågående. Hon hänvisades istället till 114 14 där hon hamnade i timslånga telefonköer. Både polis och media har vägrat gå ut med signalement på gärningsmannen. När Dejeborna anordnade en stödmanifestation för Mikaela kom 80 personer till torget – men inte en enda lokalpolitiker. Istället blev manifestationen polisanmäld för brott mot ordningslagen. Nya Tider har träffat Mikaela, som berättar om frustrationen över hur polis, media och politiker agerat – men också om det stöd hon fått av lokalbefolkningen som gemensamt slutit upp bakom henne.

Publicerad: 27 oktober, 2018, 19:35

  • Svenska

Läs även

På torget i Deje är det lugnt och stilla. De flesta personer som passerar över torget beger sig till ICA för att handla. Men i den till synes sömniga bruksorten kokar det av vrede hos invånarna, efter att en kvinna överfallits och knivskurits i närheten av Migrationsverkets förläggning för asylsökande.

– Det är förjävligt att det ska hända i ett litet samhälle som Deje, säger en person på väg tillbaka till sin bil efter att ha handlat.

– Polisen försöker tysta ned det inträffade, säger en medelålders man. Klart att folk är förbannade och rädda.

– Vi vågar inte gå ut på kvällen längre, säger två flickor i yngre tonåren som sitter på en bänk utanför affären.

Det var här på torget som 80 personer bara några dagar tidigare hållit en manifestation mot våldet som drabbat deras bygd. Det är mycket människor för lilla Deje. Inte en enda politiker syntes dock i manifestationen. Tvärtom försöker man från kommunens sida lägga munkavle på brottsoffret och har tagit bort berättelse om överfallet från bygdens anslagstavla på Facebook.

På andra sidan torget ligger Centrumhuset, där Migrationsverket hyr lägenheter för asylsökande.

Det var bara ett stenkast från asylboendet, i vad som för många svenskar skulle betraktas som ett idylliskt svenskt naturlandskap, som händelsen inträffade som nu fått befolkningens tålamod att ta slut. Torsdag den 18 oktober, mitt på ljusa dagen, var Mikaela Blixt och promenerade med sin elvaveckorsvalp när plötsligt en man från det närliggande asylboendet började ropa saker på ett främmande språk. Mikaela ignorerade mannen och gick vidare med valpen.

– Han stod och rökte när jag gick förbi. Han sa något på ett annat språk och lät upprörd, men jag vet inte vad han sade. Jag gick iväg med Luna, min hund. Efter en stund går han ner mot oss med bestämda steg. Luna springer nyfiket fram till honom som små valpar gör. Då sparkar han iväg henne i luften så att hon skriker. Jag blev helt chockad och var så rädd över att hon skulle ha gått sönder, berättar Mikaela från vardagsrummet i sitt hem i Deje, inte mer än några hundra meter från brottsplatsen.

Mikaela hade kvar valpen i linan och försökte ta sig upp från tjärnen tillbaka till promenadvägen. Mannen gick då till attack och Mikaela hamnade på rygg, varpå han satte sig gränsle över henne och tog tag om hennes hals.

– Sen får han in händerna under min tröja. Han hade något i handen – en mattkniv eller något liknande – för han skar upp mitt linne och kanten av byxorna och trosorna, så att jag får ett rätt djupt sår i höften, säger hon och visar bilder på skadorna som hon har dokumenterat.

– Under överfallet säger han saker på ett språk jag inte förstår, inte ett ord på svenska.

Mikaela blev knivskuren när våldtäktsmannen skar upp kläderna. Foto: Nya Tider

Mikaela blev knivskuren när våldtäktsmannen skar upp kläderna. Foto: Nya Tider

 

Mikaela menar att invandraren troligen blev förvånad över det motstånd hon bjöd.

– Han kan inte ha vägt så mycket mer än jag. Han var tanig, annars skulle jag inte haft en chans! Som tur är så lutar det en del vid den här tjärnen så jag lyckas få en del styrka i benen och får honom att tappa balansen. Jag rullar bort och kommer på fötter och springer därifrån.

Hon beskriver den panikartade känslan:

– Kroppen var blytung. Det kändes inte som om jag kom framåt. Jag hade sådan extrem puls, hjärtat sköt i höjden, jag blev andfådd av minsta lilla. När jag vänder mig om så ser jag att han fortfarande ligger kvar där nere i backen.

När hon hade kommit hem ringde hon sin pojkvän och berättade vad som hänt. När hon senare skulle göra polisanmälan möttes hon dock av evighetslånga telefonköer.

– Jag ringer 114 14. Sitter i kö timme efter timme. Ringer 112. De frågar om jag är kvar med gärningsmannen. Nej. ”Då får du ringa 114 14”.

Mikaela var vid det här laget utmattad, hade fått feber, svettades och mådde dåligt. Efter flera samtal till 114 14 utan att lyckas komma fram gick hon och lade sig. Dagen efter, på fredagsmorgonen, åkte hon till vårdcentralen och fick stelkrampsspruta och antibiotika av vårdpersonalen för att behandla de smutsiga såren. Vårdpersonalen sade åt Mikaela att hon snarast måste anmäla händelsen. När Mikaela är på väg hem ser hon flera polisbilar som befinner sig i Deje i något helt annat ärende.

Mikaela överfölls med kniv nära Migrationsverkets förläggning för asylsökande. Foto: Nya Tider

 

– Så jag går fram till en av poliserna som står där. Först hade de inte tid, men när jag förklarar vad som hänt så lyssnar ändå en av poliserna och säger åt mig att köra in till Karlstad där en kvinna på polisen tar upp min anmälan. Jag är fortfarande skakad av händelsen och borde egentligen inte köra de tre milen till Karlstad, men det är enda sättet för mig att kunna göra anmälan.

Senare samma dag åkte Mikaela och hennes pojkvän förbi asylboendet. Där såg de samma kamouflagebyxor som gärningsmannen hade på sig, hängandes på tvättstället.

Den misstänktes byxor hängde på tvättställ utanför asylboendet, men trots att Mikaela tipsade polisen om detta åkte de inte för att hämta dem. Foto: Nya Tider

Den misstänktes byxor hängde på tvättställ utanför asylboendet, men trots att Mikaela tipsade polisen om detta åkte de inte för att hämta dem. Foto: Nya Tider

– Jag tänkte att herregud, mitt blod kan ju finnas på byxorna. Jag tog ett foto och tipsade polisen.

Men efter midnatt fick Mikaela beskedet av polisen att de inte hade åkt dit. Det var först på måndagen som polisen åkte dit och gjorde vissa fynd. Några spåravtryck, och en cigarettfimp och något slags aluminiumfolie med narkotika i.

Men Mikaela är skeptisk till polisens arbete.

– Det känns inte som att de bryr sig om att lösa det. De åkte ju inte ens ut för att hämta byxorna jag pekade ut.

Mikaela Blixt med sin hundvalp. Foto: Nya Tider

 

– I dag ringde polisen och sa att jag försvårat hela utredningen genom att jag lagt ut det på Facebook. De hävdar att det försvårar för dem att hitta bevismaterial och att gripa gärningsmannen – men det dröjde ju flera dagar innan de ens själva tog sig till brottsplatsen. Det var ju först när jag lade ut det på Facebook som polisen ens brydde sig om att ta tag i allt. Det känns som att de vill skuldbelägga mig nu.

Uppståndelse på sociala medier

På fredagskvällen, ett dygn efter det inträffade, publicerade Mikaela ett inlägg på två Facebooksidor, brottsplats Forshaga-Deje och anslagstavlan Forshaga Deje, där hon skrev om det hon blivit utsatt för och publicerade bilder på såren.

– Det blev så stort, folk var helt vansinniga. I vanliga fall hör man ju ingenting om våldtäktsförsök men det här blev jättestort. Förra veckan var det ett våldtäktsförsök i Säffle men det blev bara en liten notis i tidningen. Det är ju så de vill ha det, säger hon och åsyftar polis och media.

– Den enda anledningen att jag lade ut det var att försöka få kontakt med en kvinna som blev överfallen här i Deje för två veckor sedan. Jag tänkte att det kanske var samma man som gjorde det. Jag gjorde det inte för att få något medlidande. Jag ser mig inte som ett offer – det är något man väljer att vara, och jag väljer att inte vara det. Det jävla äcklet ska inte få påverka mitt liv. Visst skakar jag och får ångest av situationen, men det är bara nu.

Hon säger att överfallet, i kombination med myndigheternas agerande, har gjort att hon fått upp ögonen för problemen i samhället.

– Allt det som jag har börjat ifrågasätta om samhället blev så bekräftat det första dygnet. Man kommer inte ens fram till 112. Hon jag pratade med fnyste bara och sade till mig ”du får ju sitta i lite telefonkö om du vill göra en anmälan, det är så det går till”.

Efter händelsen har Mikaela bestämt sig för att inte vara tyst längre.

– Det som det här har lett till är att mina åsikter är mer radikala än innan. Jag kommer inte längre att vara rädd för att säga vad jag tycker och tänker, för jag har rätt. Jag har rätt att säga det här.

Spridningen av inläggen blev enorm, med tusentals delningar, och det dröjde inte länge förrän statusen plockades bort av administratörerna på ”Brottsplats Forshaga-Deje”, efter att flera personer anmält inlägget för ”rasism” då gärningsmannen pekades ut som afghan i kommentarsfältet. Sedan valde administratörer att stänga ned hela sidan.

Liknande saker skedde på Facebooksidan ”Anslagstavlan Forshaga/Deje” där aktuella händelser i kommunen publiceras. Sidan kontrolleras av Veronica Oldne, som varit en högt uppsatt socialdemokrat i Forshaga.

En annan administratör på sidan skriver att de tvingats ta bort Mikaelas inlägg om brottet eftersom ”det innehåller ett utpekande av en person som skyldig”, och fortsätter: ”Det är inte legitimt att peka ut en person på det här sättet innan polisen är klar med eventuellt förundersökning. Just nu tas inlägget bort eftersom det pekar ut en person.”

Administratören menar att det i ett litet samhälle som Deje blir utpekande att gå ut med ett signalement.

”Hur stort måste ett samhälle vara för att man skall kunna gå ut med signalement?” frågar sig Dejebon Dick Dahlgren ironiskt under inlägget. Det är han som senare anordnar en stödmanifestationen för Mikaela.

Administratören går så långt som att hävda att Mikaelas inlägg var förtal. Men Mikaela hade inte pekat ut någon: bara skrivit signalement på mannens kläder, inte något om namn eller bakgrund. Det var först i kommentarsfältet som andra pekade ut mannen som boende på Migrationsverkets anläggning.

Nu blev alltså Mikaela, som vid det här laget mådde mycket dåligt över våldtäktsförsöket, själv utpekad för förtal för att ha skrivit om vad som drabbade henne.

– Jag mådde så dåligt över det. Just att inlägget var offentligt och att alla kunde se det.

På denna plats skedde det brutala våldtäktsförsöket på Mikaela. Foto: Nya Tider

 

Folket anordnar spontan stödmanifestation

Under lördagen den 20 oktober formligen exploderade händelsen efter att det lagts ut på fredagskvällen på sociala medier.

– Manifestationen anordnades av folk jag inte känner. Det gick som en löpeld genom bygden. Vi hade ingen aning om att det var på gång; vi läste det plötsligt på Facebook, berättar Mikaela.

Det var cirka 80 människor som två dagar efter överfallet spontant samlades torget i Deje – människor från alla åldrar. Initiativtagaren, Dick Dahlgren, kallade manifestationen ”Visa att våld inte hör hemma i Deje”. Men nu blev det fart på polisen. Enligt uppgifter till Nya Tider fruktar polisen att lokalbefolkningen i Deje ska bilda medborgargarde och ”ta lagen i egna händer”. Två polispatruller och en civilpolis bevakade den fredliga antivåldsmanifestationen.

Efter manifestationen polisanmäls Dahlgren för brott mot ordningslagen – av polisen själv. Lokalbefolkningen menar att polisen gör allt för att kväsa att lokalbefolkningen själva organiserar sig, men att det bara kommer få motsatt effekt. På stödmanifestationens Facebookgrupp är många upprörda. Några häcklar polisen för att vilja stoppa fredliga stödmanifestationer men inte våldtäktsförsök. En användare skriver: ”Härligt att se att polisen är på plats och beivrar brott mot ordningslagen; det vore ju dumt om de slösade bort sin tid på att gripa en våldtäktsman. Kanske man helt kan avskriva våldtäktsfallet med en kod 291 och frigöra alla resurser inför framtida olagliga protester mot polismakten.”

– Nästa gång någon blir utsatt för en överfallsvåldtäkt så säg att ni ska ha en fredlig demonstration på torget så kommer polisen direkt, skämtar Mikaela.

Polisen skriver på sin hemsida att de 80 personerna ”vill uttrycka missnöje mot polisens hantering av ett specifikt våldtäktsärende”. Man uppger att uppgifterna om den planerade manifestationen kom till polisens kännedom under lördagen och att personal avdelades för att ”hantera den”.

Omkring 80 personer samlades spontant på detta torg i Deje två dagar efter överfallet för att protestera. Foto: Nya Tider

 

Men enligt deltagarna var manifestationens budskap bara att våld inte hör hemma i Deje. Det handlade inte om att visa något missnöje med polisen.

– Ett övergrepp på en är ett övergrepp på hela samhället, sade en av talarna vid manifestationen.

Flera uppgiftslämnare berättar att stödmanifestationen blev den utlösande faktorn för Dejeborna att öppet börja tala om den otrygghet och det våld som massinvandringen fört med sig. En äldre kvinna ska ha trätt fram på torget och berättat att hennes man avlidit i sviterna av en misshandel på öppen gata. Gärningsmannen var asylsökande. Änkan berättade att polisen sagt åt henne att vara tyst om det inträffade. Sedan dess har hon enligt egen uppgift suttit instängd ensam i sin lägenhet och varken vill eller vågar gå ut. Men när kvinnan hörde vad som hänt Mikaela Blixt bestämde hon sig för att delta på stödmanifestationen och själv berätta om sitt livsöde och den munkavle hon belagts med av polisen.

– De vill inte att befolkningen ska veta att sådant händer här i Deje. Vi talar om en dödsmisshandel som det inte ens finns en notis om i någon tidning. säger flera källor till Nya Tider.

Att ett åttiotal personer samlas på torget i ett litet samhälle som Deje hör definitivt inte till vanligheterna. De som Nya Tider talar med säger att de inte kan minnas när det senast hände. Men stödmanifestationen är kontroversiell. Medierna ville tona ned antalet och skrev att det var 50 åhörare, trots att polisens officiella rapport skrev att det var 80.

På tidigare nämnda Facebooksida, anslagstavlan Forshaga/Deje, som handlar om att tipsa lokalbefolkningen om aktuella händelser, plockades evenemanget ned av den tidigare kommunpolitikern Veronica Oldne. Oldne valdes in på socialdemokratiskt mandat i kommunfullmäktige 2014, där hon sedan också blev ledamot för kommunstyrelsen och ordförande för barn- och utbildningsförvaltningen. Hon skriver i ett privat meddelande till Mikaela att man valt att ta bort all information om stödmanifestationen. Anslagstavlan har 1 600 medlemmar och nu hotar Oldne att till och med stänga av Mikaela från gruppen:

”Evenemanget kunde ha blivit godkänt på anslagstavlan, men på grund av händelseförloppet så kommer allt rörande detta tas bort. Det tar fokus från sidan och skapar debatt vilket sidan inte är till för. Ber att du slutar kommentera på den här sidan om detta, annars kan vi inte ha kvar dig som medlem för det blir fel fokus”, hotar Veronica Oldne i ett meddelande till Mikaela.

Hon skriver också på sin offentliga Facebooksida om sin ilska och frustration över att Mikaela försökte ”förstöra” för henne genom att berätta om överfallet:

– Nu har vi fått ändra gruppen till sluten och hemlig, satt upp tydliga regler, vi kommer måsta godkänna nya medlemmar och jag tror det var det som gjorde mig så arg och ledsen ikväll, känslan av att någon klampade in och förstörde när vi försöker skapa bra saker.

När stödmanifestationen sedan hölls på söndagen dök inte en enda lokalpolitiker upp, varken från Socialdemokraterna eller något annat parti.

Thomas Nilsson, Moderaternas gruppledare i kommunen, fick en personlig inbjudan av arrangören Dick Dahlgren. ”Hälsa Mikaela att hon har kommunens fulla stöd!” hade han sagt till Dahlgren, men valde sedan att inte närvara vid manifestationen av rädsla att bli kallad ”rasist”.

Media vägrade skriva att det var en asylsökande

Sedan händelsen inträffade har Mikaela blivit nedringd av ett flertal medier.

– Värmlands Folkblad och Nya Wermlands Tidning var först. Sen var det SVT lokalt, P4 Värmland.  Även Expressen har skrivit om det. Det är jättemånga som har ringt.

”Den utsatta kvinnan har beskrivit gärningsmannen som en man i 30-35-årsåldern klädd i kamouflagefärgade cargobyxor, bruna slitna kängor och omkring 180 centimeter lång”, står det i Expressens artikel.

– Jag har sagt till alla medier att det var en afghan. Men ingen har skrivit om det, säger Mikaela.

Frustrationen över hur samtliga medier valde att inte skriva ut att gärningsmannen var invandrare och att det skedde i närheten av asylboendet har fått Mikaela att inte ge några fler intervjuer till de etablerade medierna.

– Jag kände efter ett tag att jag vill inte prata med media för de ger inte en rättvis bild av vad som hänt. Kan man inte skriva att killen ser ut att vara från Afghanistan eller åtminstone att han inte är svensk, då är inte det ett riktigt signalement. Jag har sagt det till alla men det är ingen som har skrivit det, inte ens att han kom från Migrationsverkets lägenheter i närheten.

En reporter på Brottscentralen, Expressens tv-satsning, skriver för fullt till Mikaela. De har dagen dessförinnan pratat på telefon. Men Brottscentralen har förklarat till Mikaela att hon inte får säga något om gärningsmannens ursprung.

– Hon talade om för mig vad jag inte skulle säga. Om jag skulle säga något sådant så klipper de bort det. Hon förklarade inte varför, utan sa bara att det var ”irrelevant”.

När Mikaela fick höra villkoren för reportaget sade hon att hon inte var intresserad av att medverka.

– Jag har inte sett samhället på det här sättet tidigare, ska jag ärligt säga. Men nu har jag verkligen börjat sett hur illa det är, hur korrupt det är – media, sociala myndigheter, polis. Om man inte har upplevt det själv så tycker man kanske fortfarande att samhället fungerar.

Stöd från lokalbefolkningen

Trots den misstro Mikaela känner inför polisens, lokalpolitikernas och medias hantering av händelsen, är hon märkbart rörd när hon berättar om det stöd hon känner från de vanliga invånarna i Deje.

– Trots att det är ett litet brukssamhälle har det varit en otrolig uppslutning bland de som bor här. Det finns trots allt civilkurage i vårt samhälle. Det märks vad folk tycker i den här bygden om afghaner och andra som vi har haft en uppsjö av. Det här har varit ett jättelugnt och fint samhälle, det låter lite klyschigt, men det har verkligen varit idylliskt i Deje tidigare.

Att politiker valde att bojkotta manifestationen bryr hon sig inte det minsta om. Hon beskriver det som att folket är så mycket större än ”PK-människorna”:

– Det känns som att PK-människorna som grupp är så mycket mindre än de som ser verkligheten. Politikerna är tillbakatryckta just nu. Det är massor med folk som lämnat deras grupper, folk är vansinniga.

På frågan om vilka som har stått upp för Mikaela svarar hon:

– Invånare i samhället. Vanliga svenskar.

NyT: Är det en folkvrede som riktar sig mot både asylsökande och politiker som vill tysta ned det?

– Absolut är det så.

NyT: Går det att tysta ned det?

– Inte nu.

NyT:
Kvinnor som drabbats av våldtäkter. Vad säger du till dem?

– En fullbordad våldtäkt … jag tror inte att det finns någonting som kan tvätta bort det, det finns inga läkmöjligheter. Livet är förstört. Hur ska man någonsin kunna bli hel efter en sådan sak? Jag fattar inte det. Det finns ju där för alltid.

Anklagelserna om ”rasism” avfärdar hon helt.

– Det handlar inte om det! Det blir kulturkrockar och det är vi kvinnor som får ta den smällen. Och här har vi i alla år slagits för kvinnans rätt i samhället, att vi ska vara lika värda, med jämlikhet och så vidare. Men det gäller inte om det är en utlänning som gör något, för de har ”rätt” att göra så här – de har ju PTSD och mår dåligt och vi ska ta hand om dem. Och då ska vi säga att det är okej?

Mikaela berättar att hon tidigare höll på att ge upp hoppet för Deje och Forshaga men att det stöd hon fått nu har lett till att hon känner en kärlek till bygden och till lokalbefolkningen.

– Jag har fått upp ögonen för hur starkt och fint Deje är. Det är ett litet samhälle och jag känner hur folk ställer upp för varandra.

– Jag har ju tyckt att Deje och Forshaga är ett jävligt snett samhälle på grund av sossarna här. Har haft en negativ syn. Jag har funderat på att flytta men nu känner jag snarare tvärtom efter manifestationen och allt folk har skrivit, hur de har tagit min rygg. Jag har inte behövt slåss för mig själv utan andra har tagit fighten för mig. Det känns verkligen jättebra. En stor tumme upp för hela den här bygden ärligt talat, säger hon med tårar i ögonen.

 

Gillade du artikeln?

Stöd tidningens arbete genom att teckna en prenumeration och att donera till verksamheten.

123 037 97 35

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Ales stenar – ett solur från bronsåldern

KULTURArkeoastronomen Bob G Lind har i över 25 år noga observerat och dokumenterat solens upp- och nedgångar vid Ales stenar. Det är enligt honom uppenbart att dagens historiker har helt fel när de hävdar att detta är en skeppssättning från järnåldern. I stället menar han att de strategiskt utplacerade stenarna är en solkalender från bronsåldern – vilket sätter de forna nordbornas astronomiska kunskaper för 2 700 år sedan i nivå med den tidens egyptier och mayaindianer.

Seriekriminell barnvåldtäktsman slipper utvisning

BROTT OCH STRAFFDen 21-årige ”flyktingen” Dlovan Jamal har dömts av Lunds tingsrätt till två års fängelse för att ha våldtagit en 14-årig flicka på en bänk i centrala Lund. Men tack vare att Migrationsverket ännu inte utrett en anmälan om att han ljugit vid sin asylansökan – trots att de haft ett helt år på sig – slipper han dock undan den utvisning som åklagaren yrkade på.

Vänsterjournalisten som planerade väpnad revolution släppt på fri fot

INRIKESVänsterextremisten och journalisten Jonas Linde, 34, blev frigiven från anstalten Hall den 24 mars. När han greps av polisen i juli 2018 hade Linde långtgående planer på en vänsterextrem revolution och hade börjat samla på sig vapen och smått spektakulär utrustning som förklädnader för det ändamålet, men hovrätten sänkte ändå hans straff till fyra år, som nu är avtjänade. Under sin tid bakom galler ska han ha betett sig ”udda och obehagligt”, enligt fängelsepersonalen.

Musikern Klas Qvist får upprättelse

INRIKESDen blinde musikern Klas Qvist tvingades bort från det skivbolag han drev med några kompanjoner efter att ha skrivit debattinlägg på en invandringskritisk nätsida, något som uppmärksammades av en lokaltidning. Kompanjonerna fortsatte dock att använda Klas musik, och efter flera turer får han nu ett skadestånd på 40 000 kronor. Till Nya Tider säger han att pengarna kanske inte betyder så mycket, men att han är glad att den kompanjon som varit mest drivande i drevet åtminstone är 40 000 kronor fattigare.

Kända skådespelaren dömd till långt fängelsestraff

BROTT OCH STRAFFDen kända skådespelaren som varit med i TV-serier och arbetat på Dramaten, Joaquin Rustan Nabi Olsson, 46, har nu dömts till fängelse i 15 år och åtta månader för att ha groomat och övertygat en minderårig flicka att ha sex med honom i USA. Svenska medier döljer fortfarande identiteten på pedofilen – trots att han erkänt sina brott.

Före detta bankchef om EU:s återhämtningsfond: ”Ett desperat försök att rädda ett ohållbart tillväxtsystem”

INTERVJUJohan Sandwall är före detta chef inom Swedbank samt den medlemsägda banken JAK. Allt eftersom har han dock kommit att kritisera dagens ekonomiska system där bankerna kan skapa pengar ”ur luften” och har engagerat sig inom omställningsrörelsen, en strömning som menar att det inte går att ha evig tillväxt.

Elin från Höör bekräftad död – 25-årig man anhållen misstänkt för mord

INRIKESTidigt på kvällen den 31 mars kom det tragiska beskedet att Elin, 18 år gammal, hade påträffats mördad. Samtidigt kom nyheten att en 25-årig man anhållits på sannolika skäl, misstänkt för mord. Elin och 25-årigen skall enligt uppgifter ha haft någon form av bekantskap.

Lisas mamma brändes levande i barndomshemmet: ”Trygghet har kommit att bli en klassfråga i dagens Sverige”

REPORTAGEEn äldre kvinna i Nässjö ringer polisen efter att ungdomar upprepade gånger trakasserat henne genom att kasta sten mot hennes bostadshus. Omkring tio minuter senare stod hennes hus i lågor, och hennes kropp hittades strax innanför ytterdörren. Den äldre damen hade dött av rök- och brännskador. Nättidningen Exakt24 fick en intervju med mordoffrets dotter Lisa, som är ledsen över hur samhället har utvecklats sedan hon själv var barn.

Gå till arkivet

Send this to a friend