Miljöpartiets Per Bolund talade i Almedalen

”Grönt är inte bara en färg, det är en inställning”

Med hänvisning till en FN-rapport, som hävdar att en miljon arter är på väg att dö ut, satte Bolund tonen i talet. Enligt honom är det ett nödläge och handling är vad som krävs. För den som läst Jonah Goldbergs bok Liberal Fascism känns detta igen, det är så totalitära rörelser opererar. Totalitära rörelser ordnar inte samhället efter individernas behov utan försöker omdana medborgarna till att passa in i det eftersträvade samhället. Mycket riktigt handlade mycket om hur människor måste förändra sig. Det framställdes som något positivt, genom att människor då skulle känna att ”de är del av något större”. Enligt Bolund skulle klimatomställning till och med vara något lustfyllt, vilket omöjligt kan stämma för andra än självplågare. De som inte faller för klimathysterin kallade Bolund för ”klimatfegisar”.

Den som inte känner ett visst obehag av detta bör läsa på om 1900-talets totalitära rörelser. Ett exempel på hur människor skall förändras är att de skall använda sina kläder mer innan de kasseras. Det är ju lovvärt, men när man tänker på hur detta skall genomföras rent praktiskt ligger klädransonering inte långt borta.

Bolund gick till angrepp mot konservativa som han anser saboterar klimat- och miljöpolitiken genom att minska anslagen. Hans misstag är att han tror att det viktiga med miljöpolitik är vad den kostar, inte vad den är värd. Miljöpartiets politik har i praktiken inte lett till några minskade koldioxidutsläpp i Sverige och andra mål som man brinner för, som åtgärder mot enskilda avlopp, kostar enskilda personer miljardbelopp totalt, detta till mycket liten nytta.