”Min dotter erbjöd sin spargris för att rädda våra liv”: Mariandra Heunis miste sin make i en farmattack i Sydafrika

Sydafrikas farmattacker är ett växande hot mot den vita minoritetsbefolkningen, inte minst för att morden varken erkänns av regeringen eller får någon internationell uppmärksamhet att tala om.

Mariandra Heunis talar öppet men sammanbitet om det trauma som hon och hennes familj fick utstå den ödesdigra dagen för snart två år sedan.

– Vi somnade i vardagsrummet som låg på övervåningen. Vi hade tre små flickor, varav den äldsta var sex och den yngsta var två. Jag vaknade av att jag hörde ett ljud och när jag öppnade ögonen stod två män vid fotändan med en pistol riktad mot oss och började skrika. De ville ha pengar, men jag sade att vi inte har pengar i huset men att de kunde ta våra värdesaker.

Mariandra minns att en av de svarta männen skrek att de var här för att döda dem. Sekunderna efter började mannen skjuta, och de fem skotten träffade maken Johann.

– De drog upp mig ur soffan och sade åt mig att komma ned med dem. Jag drog mig tillbaka eftersom jag vet att det ofta är då som de våldtar en. Min dotter vaknade och sprang fram och tillbaka hysteriskt, och då sköt de mot henne. Lyckligt­vis missade de.

Mariandra var gravid i åttonde månaden vid attacken.

– När de drog upp mig ur soffan sade min dotter att hon hade en spargris som förövarna kunde få, bara de lämnade hennes mamma ifred. Det var då min man reste sig upp för sista gången. Han gick några steg framåt för att vädja till männen att inte göra familjen illa, men då sade den ena mannen ”bara skjut” och han sköts i huduvdet. Då insåg jag att han verkligen var död, att han aldrig skulle vakna upp igen.

Mariandra berättar att männen frågade henne var de andra barnen var, och att hon vädjade att de skulle lämna huset. ”Ni har redan gjort så mycket skada”.

Som ett under valde männen att lämna huset, och de tog endast familjens mobiltelefoner med sig så att Mariandra inte skulle kunna ringa efter hjälp.

– Det är vanligt när det kommer till dessa attacker. Det handlar egentligen inte om rån, de är ute efter att åsamka så mycket skada som möjligt. Att ta mobilerna gör att farmare ofta får gå många, många kilometer för att få någon hjälp, särskilt om de tar bilen också, vilket de ofta gör.

Ett par dagar efter begravningen föddes parets första son. Till dags datum har ingen gripits för mordet på Johann, och Mariandra tror inte att förövarna någonsin kommer att straffas för vad de gjorde mot hennes familj.

Rasligt motiverade attacker

Att hävda att det förekommer riktade attacker mot vita endast på grund av deras hudfärg är ett kontroversiellt ämne, inte bara i Sydafrika utan även i Europa. Mariandra säger dock att man måste våga beröra ämnet.

– Vi vet att dessa attacker är mycket välkoordinerade. Ofta handlar det om sex till åtta personer som är involverade i en attack. Någon väljer huset, en annan skaffar information från insidan, någon skaffar vapen och andra utför själva attacken.

Mariandra säger att det är svårt att veta hur husen och familjerna väljs ut, men det handlar inte om attacker mot de som har mest pengar.

– För mig och många andra känns det som rasligt motiverade attacker. Detta förnekar dock våra styrande, och nu kämpar vi för att få dessa brott stämplade som ett särskilt sådant – farmattacker mot vita.

Mariandra och hennes familj lever i dag med traumat av vad som hände. Hennes äldsta dotter går på starka antidepressiva, och de yngsta barnen har återkommande mardrömmar och har svårt att lita på människor.

Fyrabarnsmamman säger dock att familjen ändå kom lindrigt utan om man jämför med andra fall i Sydafrika. Det är nämligen vanligt att förövarna torterar och våldtar offren innan de mördas. Det har bland annat handlat om äldre personer som binds fast och sparkas och om småbarn som har sänkts ned i skållhett vatten.

Föreläste i Sverige

Mariandra var en av fyra föreläsare på en konferens i Stockholm i mitten av augusti, och säger att svenskarna bör lyssna på vad den vita minoriteten i Sydafrika har att säga eftersom Sverige strävar efter att bli ett fullskaligt, mångkulturellt samhälle med allt vad det innebär.