Ministrarna och Doris Hopp

Den 29 juni 1976 dömdes Doris Hopp till två års fängelse för koppleri. Brottet bedömdes, som det står i domen, grovt då ”Doris Hopp främjat otuktigt levnadssätt i större omfattning”. Olof Frånstedt, som på den tiden var ansvarig för Säkerhetspolisens (Säpo) operativa avdelning och chef för det svenska kontraspionaget, berättar i sina memoarer Spionjägaren. D. 2, Säpo, IB och Palme att Hopp inte drev någon bordell ”i ordets egentliga bemärkelse, hon hade ett nät av kvinnor som hon helst enkelt kopplade ihop med intresserade män som ville köpa sex, många av affärerna gjordes via telefon. Kvinnorna hade oftast sex med männen på hotell och ibland hemma hos kunden, men Hopp disponerade också lokaler där mötena kunde äga rum”. Hopp och hennes advokat överklagade dock domen, noterar Frånstedt.

Deanne Rauscher och Janne Mattsson avslöjar i sin bok Makten, männen, mörkläggningen: historien om bordellhärvan 1976 att Doris Hopps koppleriverksamhet uppdagades på följande sätt: ”För Säpo var det en rutininformation, ett sidospår som dykt upp när man spanade mot sina egna huvudmål. I det här fallet handlade det om telefonavlyssning av östblockets ambassader i Stockholm – något som var allmänt förekommande vid den här tiden. Polisen hade upptäckt att de polska diplomaterna sedan flera år hade kontakt med polska prostituerade i Sverige.” En av dessa diplomater, skriver Rauscher och Mattsson, var ”en identifierad spion från polska underrättelsetjänsten Z2. Därför avlyssnades även kvinnornas telefoner. Ett svensk namn återkom hela tiden – Doris Hopp.” Två av de svenska kunderna visade sig vara, enligt Rauscher och Mattsson, ”mycket högt uppsatta militärer i skyddsklass 1, vilket innebar att de arbetade med synnerligen hemligt material.” Doris Hopp kom därför att bevakas av Säpo och en utredning inleddes. Frånstedt berättar att hennes telefon avlyssnades under denna tid. I maj 1976 greps Hopp och den 29 juni samma år dömdes hon till fängelse.