Vad betyder Vilhelm Moberg (1898–1973) för dagens svenskar? Det får sägas att många av de insatser som han stod för under sin levnad, bland annat som stridbar debattör och dramatiker, har lämnat få avtryck i den nutida kulturen. Moberg har blivit en romanförfattare och som sådan en av de mest lästa från sin tid. Det är också tydligt vilka av hans romaner som motiverar denna ställning i dagens kultur. Även om det också finns andra av hans romaner som läses, så intar utvandrarsviten en särställning i hans verk. Genomslaget för serien har blivit så stort att Mobergs litterära skildring av smålänningarnas utvandring till Minnesota för många framstår som den sanna berättelsen om den svenska utvandringen till Amerika; så sent som 2021 filmatiserades romansviten ännu en gång och fick på så sätt en ny, ung publik. Själv, såsom intresserad av estetiskt mer avancerad litteratur, tillhörde jag länge dem som hyste en skepsis mot Moberg, men efter hand har jag också låtit mig övertygas av hans episka berättande.
En ny sida av Moberg presenteras nu av Karneval Förlag – Moberg historikern. Mobergs Min svenska historia: berättad för folket (1970 och 1971) som ursprungligen publicerades i två band har nu utgivits av förlaget inom en och samma pärm. Två efterord, ett av den Mobergkunnige litteraturvetaren Ola Holmgren och ett av historikern Thomas Magnusson, placerar in verket i sitt sammanhang. Verket fick ett i huvudsak gott mottagande av både läsare och kritiker vid publiceringen, men får nu sägas vara ett i hög grad bortglömt verk.
Moberg förråder avsikten med verket i viss mån redan i undertiteln. Det är en historia berättad för folket, men det är mer än så – det är också tänkt att vara en berättelse berättad ur folkets perspektiv. Som motto har han valt ”Sveriges historia är dess allmoges”, en anspelning på Erik Gustaf Geijers bekanta turnyr ”Sveriges historia är dess konungars”. Projektet ansluter sig i viss mån till den i tiden vanliga tendensen bland marxistiska historiker i tiden att uppvärdera det ”vanliga” folkets strävanden och skriva mer om dem än om kungar och andra i landet styrande skikt. Samtidigt skiljer sig Mobergs perspektiv starkt från den gängse marxisten. Moberg identifierade sig inte med arbetaren och han förespråkade inte heller socialistisk revolution. Nej, hans hjältar är de självständiga bönderna som vill leva fritt för sig själva och ständigt hotas av kyrklig och världslig överhet. Bäst är om de bor i Smålands skogar.
I ett kapitel som förefaller programmatiskt, ”Skogen och friheten”, framställer Moberg skogen som förutsättningen för det svenska folkets frihet. Skogen underlättade gerillakrig och var en plats dit makten inte nådde. ”Inte i något land kan den enskilda människan idag göra dylikt utträde ur samhället, hon är vanmäktig mot statsintresset. Men det var hon ingalunda i det gamla bondesamfundet. Om hon kände missnöje och vantrivsel i samfälligheten, hade hon ett alternativ som inte erbjudes i det moderna samhället: Skogen.”, skriver Moberg.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
