John Calhoun började sina vetenskapliga studier år 1947, en verksamhet som skulle pågå till hans död 1995. Han hade sett att populationer av råttor i vilt tillstånd ytterst sällan överstiger en täthet av 200 individer per 1 000 kvadratmeter. Detta trots att de lätt skulle kunna föda 50 000 ungar på kort tid. Han såg att de i stället levde i tolv grupper med cirka tolv individer i varje, en situation som tenderade att bestå över tid.
Men vad händer om man erbjuder optimala levnadsförhållanden? I sitt laboratorium skapade han ett trivsamt utrymme där han ordnade kvalitetsfoder, färskt vatten, veterinärtillsyn och eliminerade alla tänkbara stressfaktorer. Det var nog för att föda 3 000 möss.
Där placerade han fyra friska och aktiva par möss och började studera deras beteende. Han upprepade detta experiment flera gånger och kunde konstatera att det alltid följde samma mönster: Uppgången och fallet av mössens paradis hade fyra faser.
Från paradis till helvete
Den första fasen kallade han för Den flitiga fasen. I denna fas undersökte mössen sin nya omgivning, de anpassade den och delade upp territoriet mellan sig. Sedan hittade de lämpligt ställe för att bygga bo.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
