När Alfred Ander var desperat

Vid tiotiden på förmiddagen den femte januari 1910 var en man ute och gick på Stockholms gator. Han var på väg till Gerells växelkontor på Malmtorgsgatan, men när han var på väg att öppna dörren hejdade han sig när han plötsligt hörde en mycket bestämd mansröst ropa att det var stängt. Han gav sig därför iväg, men undrade säkert en hel del då det inte var en man skötte kontoret, utan en kvinna vid namn Viktoria Hellsten. Jan-Öjvind Swahn, som berättar detta i boken Svenska mord: 23 klassiska fall, noterar att denne man senare berättade om den här besynnerliga händelsen för polisen. Han tycks dessutom ha varit den ende som märkte något ovanligt på växlingskontoret den januaridagen.

I brottmålprotokollet (del 1, bilaga 4), som skrevs av Stockholms Rådhusrätt 1910, får man veta att en stund senare hade kolutköraren Hugo Bernhard Jansson ”kommit in i växelkontoret ifråga för att där aflämna koksen”. I Janssons vittnesmål, som återges i bilaga 13, framgår att han ”hade med kokssäcken gått ett par steg rakt fram i lokalen, men hade han icke förmärkt någon uppehålla sig därstädes. Han hade trott, att biträdet möjligen för ett ögonblick lämnat lokalen för att uträtta något uppdrag i närheten. Han hade, då han kommit in i lokalen ropat ’Hallå, koks’, men ingen hade svarat.” Efter en stunds tystnad hade han, enligt bilaga 13, åter ”ropat ’hallå’, men då icke häller nu någon svarat, hade han vändt sig till höger mot disken och gått ett par steg i riktning mot densamma.” Det var då han såg en kvinna ligga framstupa på golvet bakom disken. Enligt både bilaga 13 och 4 gick Jansson då ut med säcken med koks han haft med sig in innan han återvände med arbetskamraten Karl Vilhelm Vallin. Jansson trodde nämligen först att kvinnan var sjuk då han först inte tittat så noga på kroppen, men nu såg både han och Vallin den stora blodpölen kring kvinnans huvud. Jansson sade då åt Vallin, enligt bilaga 13, ”att springa och söka reda på en polisman” medan han själv ”stannat i dörröppningen till lokalen.” I bilaga 4 framgår att det visade sig att kvinnans huvud krossats av kraftiga slag.

Den svårt misshandlade kvinnan var Viktoria Hellsten. Senare samma dag avled hon av skadorna och jakten på rånmördaren var i full gång.

De två männen

Enligt växelkontorets städerska, Maria Lovisa Johansson, vars vittnesmål återges i tredje person i bilaga 52, hade den femte januari 1910 inte varit en helt vanlig dag. Hon hade, som det står i denna bilaga, kommit till växelkontoret mellan klockan halv åtta och åtta på morgonen för städa och när hon, omkring tio i nio, stod i själva affären och skulle ringa ett telefonsamtal hade en man stigit in. Enligt Johansson hade mannen ”vid inträdet i lokalen icke hälsat och icke tagit af sig hatten” och ”i vänstra armvecket” hade han ”haft ett föremål, som hon trodde var en portfölj.” Hon sade till den tyste mannen att kontoret öppnade först klockan nio. Han hade då, under tystnad, lämnat växelkontoret.