Skip to Content

Chefredaktör Vávra Suk. Foto: Nya Tider
CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

När den svenska polisen viker sig för våldsamma muslimer

PappersupplaganNya Tider v. 34

När svensk polis säger nej till ett religionskritiskt möte på svensk mark, med hänvisning till att man inte kan garantera säkerheten, innebär det att de i praktiken överlåter lag och ordning till områdets våldsbenägna element. I fallet Rosengård, där gatukonstnären Dan Park och den danske politikern Rasmus Paludan skulle ha genomfört en manifestation, blir följden att yttrandefrihetens gränser inte sätts av svensk lag, utan av islamiska uppfattningar och aktörer.

Publicerad: 18 augusti, 2020, 17:07

  • Svenska

Läs även

Fredagen den 28 augusti skulle Rasmus Paludan, partiledare för det danska invandringskritiska partiet Stram Kurs, tillsammans med gatukonstnären Dan Park genomföra ett möte i den etniska enklaven Rosengård i Malmö. De båda hade planerat att där framföra kritik mot bland annat islam och islamisering, och Paludan hade i förväg låtit veta att han också hade för avsikt att bränna ett exemplar av Koranen.

Den 11 augusti meddelade polisen att sammankomsten inte skulle få mötestillstånd, med hänvisning till den allmänna säkerheten. I klartext betyder motiveringen förstås att områdets invånare förväntas bete sig våldsamt, och att polisen inte förmår eller vill hantera sådana våldsamheter.

Även om det nu handlar om en enskild manifestation på en viss plats, blir de principiella konsekvenserna oroväckande. Till att börja med visar det nekade tillståndet och dess motivering att polismakten i praktiken har överlämnat vissa områden till annan makt. Det innebär i sin tur att det så kal­la­de våldsmonopolet, som traditionellt sett endast ska tillhöra just polisen, i dessa områden tillhör någon annan.

I de etniskt besvärliga områden som numera kantar varje större stad i Sverige, avgörs alltså vad som kan sägas och visas inte av svensk lag, utan av de boendes kulturella tillhörighet. I fallet Paludans stoppade besök i Rosengård sätter islamister, eller åtminstone våldsbenägna muslimer, yttrandefrihetens gränser.

En intressant aspekt av detta fall är också att Paludan har hållit ett stort antal möten i sitt eget land, där han även bränt Koranen, vilket väcker frågan om Sverige är farligare än Danmark. Med vår extrema invandringspolitik är så troligen fallet, men en viktigare faktor är sannolikt att svenska myndigheter är betydligt mer villiga att tillmötesgå kulturella och religiösa krav från våldsbenägna grupper. Ett litet exempel på denna undfallenhet är att den svenska polisen rentav har kompletterat uniformen med en islamisk slöja för den som så önskar, den enda tillåtna anpassningen av denna uniform.

Att många förorter i hög grad styrs av klaner, kriminella gäng och religiösa auktoriteter har varit känt länge, och förefaller allt mer accepteras av svenska makthavare. När dessutom polisen retirerar från sin uppgift, i en mängd områden med en stor utomeuropeisk befolkning, blir det svenska samhällets svaghet än tydligare.

Det finns i närtid för övrigt många fler exempel på denna undfallenhet, som när en kvinnlig polis valde att gå ned på knä och upprepa slagord från Black Lives Matter, i stället för att avhysa en otillåten demonstration. Ett annat exempel, som vi tar upp i veckans nummer, är att poliser behöver eskort för att ta sig till och från arbetet i mångetniska Rinkeby.

Enligt Dan Park ska den polis som meddelade honom om det nekade demonstrationstillståndet ha sagt att brännande av Koranen under vissa omständigheter kan ses som hets mot folkgrupp. Då börjar vi i Sverige närma oss en lag mot hädelse, där religioner och deras uttryck helt ska fredas från eventuell kritik, en inte alls otänkbar utveckling. Europeiska befolkningar i Europa, och svenskar i Sverige, kastas alltså plötsligt tillbaka ett antal århundraden för att nyligen anlända grupper kolonisatörer kräver det.

För européer är det självklart att tankar, åsikter, ideologier och religioner kan kritiseras, men uppenbarligen räcker det numera med ett antal aggressiva förortsbor för att svenska myndigheter snabbt ska tumma på grundläggande rättigheter.

Också många svenskar lär tycka att koranbränning är en onödig och föga konstruktiv provokation, men även sådana ska skyddas av svensk lagstiftning. Rättigheter som vunnits genom historien ska vi inte lättvindigt kasta över bord, framför allt inte som en eftergift till människor som inte hör hemma i vårt land.

Vávra Suk

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Motsatta läger

OPINION: KARL-OLOV ARNSTBERGMotsättningar i samhället har i olika tider gått efter olika skilje­linjer, och det är sällan som båda sidor varit överens om vilka dessa skiljelinjer varit. Idag är uppdelningen mellan vänster och höger meningslös, menar debattören professor Karl-Olov Arnstberg, och tittar i stället på andra förklaringsmodeller. Vad är det som splittrar vårt samhälle, skär genom politiken och till och med sargar våra familjeband?

Jodå, det går utmärkt att ha en helvit redaktion

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETMan kan inte ha en helvit redaktion, utropar tidskriften Journalisten på framsidan till sitt senaste nummer. Nya Tider har faktakollat påståendet och kan konstatera att det är fejknyheter – det går visst att ha en helvit redaktion, vilket såväl Nya Tider som Aftonbladet kan intyga – liksom Journalisten själv.

Sveriges Televisions strålande tolkning av påskens traditioner och påskharen

KRÖNIKAI påskaftonens digitala sändning presenterade SVT en egen ny tolkning av påskens huvudgestalter. Det blev en hare eller kanin. Det skall tilläggas att inom bildtolkning i religionshistoria görs väldigt liten åtskillnad mellan en hare och en kanin. Den av SVT framförda presentationen förvånade dock och kanske till och med sårade många kristna. Det uppenbara och pinsamma är framför allt de många faktafelen.

Tvärvändningar i retoriken

OPINION: JAN TULLBERGDet är märkligt hur snabbt det kan svänga angående vilka ord och uttryck som är politiskt korrekta och inte. I ena ögonblicket menar statsministern att kriminalitet inte har med invandring att göra, i nästa är invandrade kriminella klaner ett stort problem. Systemmedia anpassar sig som en kameleont efter hur vinden blåser, men allt är bara kosmetika. Någon verklig förändring i politiken syns inte, menar veckans debattör, docent Jan Tullberg, oavsett hur många gånger statsministern säger ”vi har varit naiva”. För att förändringen ska bli politisk och inte bara retorisk, måste många beslutsfattare bytas ut.

Nya Tider fick rätt mot ”fact-checkers”, Vaccinpass blir inte obligatoriskt för resor i EU

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETNya Tider fick rätt, EU föreslår att vaccinpassen inte ska vara tvingande, precis som Europarådet slog fast i en resolution som vi rapporterade om. Så kallade ”fact-checkers” har angripit Nya Tider och menat att uppgiften inte stämde, eftersom Europarådets resolutioner inte är tvingande – något vi också tog upp i vår ledartext.

Aborträttens demografiska konsekvens

KRÖNIKAFör en tid sedan var jag på begravning i Överkalix. Min moster, född 1932, hade avlidit som den sista av nio syskon. Hennes föräldrar, som varit mina morföräldrar, byggde sitt hus på en tomt med egen skog och fiskevatten. Hon stannade kvar i föräldrahemmet för att ta hand om de gamla till det jordiska livets slut. Så hon gifte sig aldrig och fick inte heller några barn.

Jakten på ett förlorat folkhem

KRÖNIKANär nya händelser ständigt dyker upp i nyhetsflödena är det lätt att glömma var vi kommer ifrån. När gick saker och ting snett? Och varför? Nittiotalets finanskris var en mycket omvälvande händelse i Sverige som också kom att påverka den politiska riktningen i landet. Snedsteg som lett fram till dagens situation. Folkmusikern Karl Mikael Larson debatterar frågan.

Gretas mardröm

KRÖNIKA

Gå till arkivet

Send this to a friend