När svenska armén svek Sverige

För 210 år sedan, i maj 1808, lät viceamiral Carl Olof Cronstedt den ryska armén få den för Sverige viktiga sjöfästningen Sveaborg. Denna händelse kom att bli betydande för utgången av det finska kriget som utkämpades mellan Sverige och Ryssland 1808-09 efter att tsar Alexander I brutit freden med Sverige genom att sända beväpnade trupper in i Finland. Gustaf IV Adolf hade då tvingats försvara sitt rike, men mötte många svåra motgångar inte minst inom sin egen armé som var mer ryssvänlig än svenskvänlig. Förlusten av Sveaborg ledde till att Sverige förlorade den östra rikshalvan 1808.

Sjöfästningen Sveaborg i Finska viken, som även är känt som ”Nordens Gibraltar”, började byggas 1748, fem år efter Hattarnas ryska krig, som utkämpades 1741-43. Hattarna (Hattpartiet) var ett av de två partier som styrde Sverige under den så kallade ”frihetstiden”, som varade mellan 1718-72. Det andra partiet var mössorna (Mösspartiet). Hattarna startade krig mot Ryssland 1741 för att försöka återta de landområden som Sverige förlorat under det stora nordiska kriget. Sverige var dock dåligt förberett för krig och led ett svårt nederlag. Följden av detta krig blev att Sverige tvingas avstå delar av både Nyslotts och Kymmenegårds län samt att de två svenska befälhavarna, Charles Emil Lewenhaupt och Henrik Magnus von Buddenbrock, avrättades.

Förlusten som svenskarna lidit, den illa förberedda armén och det faktum att den ryska huvudstaden S:t Petersburg hade byggts upp vid Finska viken, mycket nära Sveriges dåvarande gräns ledde till att beslutet att bygga upp en försvarsfästning mot Ryssland. Byggarbetet inleddes 1748 under ledning av överstelöjtnant Augustin Ehrensvärd och general Fabian Casimir Wrede, men upphörde 1757 när Sverige deltog i Pommerska kriget, som var en del av sjuårskriget (1756-63). 1762 återupptogs byggarbetet och omkring 1791 stod fästningen klar, men den kom inte att utgöra platsen för någon svensk seger.

Sveaborg som började byggas 1748 var Sveriges värn mot Ryssland. Foto: Wikimedia Commons (Anneli Salo)

Vägen till finska kriget och Sveaborgs fall

För att förstå varför Alexander I alls gick in i Finland, och därmed startade finska kriget, samt varför Cronstedt gav Sveaborg till ryssarna måste man gå några år tillbaka i tiden – närmare bestämt till franska revolutionen som bröt ut vid stormningen av Bastiljen 14 juli 1789. Denna revolution som utbröt till följd av det växande missnöjet mot det franska kungaparet, i synnerhet mot drottning Marie-Antoinette. Hungersnöden, svälten och den utbredda arbetslösheten i 1780-talets Frankrike var också viktiga faktorer till revolutionen utbröt. Ludvig XVI och Marie-Antoinette avrättades, den absoluta monarkin i Frankrike avskaffades och den första franska republiken utropades den 22 september 1792.

Franska revolutionen ledde dock inte bara till inrättandet av en republik utan även till av relationen mellan Frankrike och Sverige, som fram till dess varit mycket god, försämrades. Den avlidne Gustaf III:s svägerska Hedvig Elisabeth Charlotta inledde 1793 års dagboksanteckningar med att konstatera att ”blott barbari och skräckvälde tycks råda” i Frankrike. Gustaf III hade också följt de våldsamma händelserna i Frankrike med fasa och avsky och under sina sista sex månader i livet hade han tillsammans med kejsarinnan Katarina II av Ryssland planerat att anfalla Frankrike och slå ner den hotande revolutionen.

Gustaf III:s avsky mot den våldsamma franska revolutionen fick även fäste hos hans ende överlevande son Gustaf IV Adolf som redan i tolvårsåldern börjat följa händelserna utanför Sveriges gränser. Även han hade blivit chockad över våldsamheterna i Frankrike och kom, till följd av revolutionen, att anta en utpräglat anti-fransk hållning. Att fransmännen dessutom, som Hedvig Elisabeth Charlotta avslöjar i sin dagbok i april 1798, förbjöd svenska ”fartyg att befordra varor till med Frankrike krigförande länder” minskade inte Gustaf Adolfs antipati för det landet. Ett land som var i krig med Frankrike på den tiden var nämligen Storbritannien, som var en mycket viktig handelspartner för Sverige och just handeln, i synnerhet exporten av järn till engelsmännen, var nödvändig för stärkandet av den svenska ekonomin som varit i uselt skick sedan Gustaf Adolfs förmyndarregerings tid. Samtidigt hade engelsmännen, som Hedvig Elisabeth Charlotta noterar i samma anteckning, ”till oss utfärdat liknande förbud, vilket blir till mycken skada för vår handel.” Dessutom härjades Sverige av svår missväxt det året, vilket ledde till både våldsamma upplopp och hungersnöd, samtidigt som engelsmännen kapade svenska fartyg och beslagtog alla varor.

Gustaf IV Adolf befann sig således i en mycket pressad och svår situation under 1700-talets sista år, men lyckades till sist freda den svenska handeln för en tid i december år 1800 genom att ingå ett väpnat neutralitetsförbund med Ryssland och Danmark-Norge. Detta ledde till den ekonomiska utvecklingen började förbättras i Sverige. Dock betraktade britterna detta neutralitetsförbund som en krigshandling och anföll den danska flottan. Gustaf Adolf tvingades då stärka rikets befästningar.

 

Gustav IV Adolf. Bild: Wikimedia Commons (Athenaeum)

 

Vid den här tiden, mars 1801, mördades hans syssling, den ryske tsaren Paul I, av officerare och agenter som, enligt Hedvig Elisabeth Charlotta, mottagit ”mutor med engelskt guld”. Dessutom var en av mördarna engelsman. Pauls son Alexander, som efterträdde honom som tsar, tycks ha varit delaktig i sammansvärjningen mot fadern och lät mördarna gå helt ostraffade. Detta gjorde Gustaf IV Adolf misstänksam och avvaktande mot Alexander I. Inte desto mindre förstod den svenske kungen vikten av att ha allierade då britterna ännu hotade Sverige och sträckte därför ut handen till Napoleon Bonaparte, som två år tidigare valts till förste konsul och därmed blivit Frankrikes statschef. Napoleon avvisade dock honom och därför tvingades han åter närma sig Storbritannien och sluta fred med engelsmännen.

Efter två relativt fredliga år bröt ett nytt krig ut mellan Frankrike och Storbritannien. Gustaf IV Adolf förklarade Sverige neutralt och begav sig sedan med sin drottning, Fredrika av Baden, och deras barn till Baden där de stannade i över ett år. Orsaken till resan var Gustaf Adolf ville följa händelserna på kontinenten på nära håll. Det var så han först fick höra talas om de våldsamma övergrepp som Napoleon gjorde sig skyldig till i de länder som han erövrade. Han plundrade städer på konstskatter, inskränkte tryckfriheten, berövade de franska kvinnorna deras rättigheter, slog brutalt ner alla uppror samt lät tillfångata och mörda hertigen av Bourbon. Napoleons terror väckte vrede, avsky och fruktan i hela Europa, men bara Gustaf IV Adolf hade modet att göra det som ingen annan av Europas härskare vågade göra, nämligen att ta initiativet till att agera mot Napoleon. Att Napoleon dessutom lät utropa sig till kejsare 1804 spädde på den svenske kungens vrede ytterligare.

Gustaf Adolf förbjöd import av franska varor och 1805 ingick han ett nytt förbund med Ryssland i syfte att kunna bevara neutraliteten. I oktober samma år lät han underteckna ett subsidieavtal med Frankrikes fiende, Storbritannien, som innebar att britterna förband sig att betala 110 000 pund till förstärkningarna av garnisonerna och befästningarna medan Gustaf Adolf, i sin tur, fick lova att sätta in 12 000 soldater mot de fransmän som ockuperat norra Tyskland. Samtidigt hade Ryssland lovat att sända Sverige 40 000 man om Frankrike skulle gå till anfall. Även Österrike anslöt sig till denna koalition, men tvingades snart underkasta sig Napoleon efter ett svårt nederlag.

Den svenske kungen försökte även med både diplomati och krigshot få sin släkting, Fredrik Vilhelm III av Preussen, att ansluta sig till den svensk-rysk-brittiska koalitionen. Den preussiske kungen var dock mycket osäker och vankelmodig, vilket ledde till den preussiska armén led ett förkrossande nederlag mot fransmännen och att Napoleon förklarade Fredrik Vilhelm förlustig kronan.

Napoleon började nu rikta blicken mot Sverige och den kung som han visste var hans hårdaste motståndare. Han försökte bryta Sverige ur alliansen med Ryssland och Storbritannien genom att skicka ett fredsanbud till Gustaf Adolf, men den svenske kungen avvisade Napoleons anbud. Det fanns mer än en orsak till detta. För det första kunde Gustaf Adolf inte glömma den terror som han bevittnat och hört om under sin vistelse i Baden, för det andra skulle han förlora en för sitt rike viktig handelspartner om han gick ur alliansen, för det tredje litade han inte på Napoleon och för det fjärde värnade han mycket om Sveriges självständighet och ville inte se sitt rike och sitt folk erövras av en hänsynslös man som var känd för utöva tyranni och förtryck.

Däremot lyckades Napoleon få över Alexander I på sin sida och den ryske tsaren började genast försöka övertala Gustaf IV Adolf att bryta alliansen med Storbritannien. Han erbjöd sin svenske släkting fred samtidigt som han började rikta erövringslystna blickar mot Finland, vars strategiska läge hade väckt erövringslystnad hos flera av de tsarer som härskat i Ryssland före honom. Då Gustaf Adolf genomskådade Alexander stod han på sig och bröt inte alliansen. Istället började han mönstra de finska trupperna och organisera försvarets finanser. Han hade insett att Ryssland kunde hota med krig – och han fick rätt. I februari 1808 marscherade Alexander I:s trupper över gränsen, in i Finland och kriget var ett faktum.

Finska kriget och Cronstedts förräderi

Redan vid finska krigets utbrott mötte Gustaf IV Adolf motgångar. I Stockholm var han omgiven av Napoleonanhängare och aristokratiska separatister både inom den svenska militären och bland sina egna rådgivare. Separatisterna ville att Finland lösas från Sverige och under Gustaf III:s krig mot Ryssland tjugo år tidigare hade de gjort myteri. Flera av dessa krävde nu att Gustaf Adolf inte skulle göra något motstånd utan bara låta Ryssland få Finland, men kungen vägrade ge efter för deras krav. Han var fast besluten att försvara Finland in i det sista, men general Wilhelm Mauritz Klingspor inledde kriget med att beordra reträtt istället för att gå till motattack mot ryssarna med argumentet att ryska armén var numerärt överlägsen. Därmed agerade Klingspor helt emot krigsberedningens instruktioner. Han vägrade också utnyttja terrängen som hade varit gynnsam för ett svenskt gerillakrig.

Gustaf Adolf hade, innan kriget, tänkt byta ut Klingspor mot Gustaf Mauritz Armfelt, som han bedömt vara mer pålitlig, men blivit övertalad att generalen vara kvar. Kungen lät då, i ett försök att göra det bästa av situationen, placera den mer lojale kavalleriofficeren Gustaf Löwenhielm i Klingspors stab. Dessvärre blev Löwenhielm tillfångatagen av ryssarna under ett anfall mot motståndarna. Därmed förlorade Gustaf Adolf en, för honom och Sverige, mycket viktig man. De svenska Napoleonanhängarna och separatisterna gladdes över det egna landets motgångar medan Gustaf Adolf undrade, som så många gånger förut, över sin olycksförföljdhet och den observante Armfelt började misstänka att separatisterna och Napoleonanhängarna hade en plan att byta ut den svenske kungen mot en annan, mer franskvänlig kung.

Samtidigt förklarade Danmark krig mot Sverige. Gustaf Adolf tvingades därmed sätta hoppet till Sveaborg och den svenska örlogsflottan som, tillsammans med den brittiska flottan, var tänkt att gå till motoffensiv. Dock hade ryssarna intagit Helsingborg och omringat Sveaborg redan i mars. I själva fästningen befann sig Carl Olof Cronstedt, som innan krigsutbrottet rapporterat om att det fanns gott om ammunition och mat.

Cronstedt hade varit kommendant på Sveaborg sedan december 1801. Hans uppdrag var, enligt Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok från den tiden, att ”inspektera försvarsanordningarna”. Det här viktiga uppdraget tilldelades han kort efter att Gustaf IV Adolf avskedat honom från befattningen som flottans generaladjutant. Detta avskedande gjorde Cronstedt fientligt inställd till Gustaf Adolf. Han var även en hängiven anhängare av Napoleon och kusin till Fredrik Adolf Jägerhorn, som också befann sig på Sveaborg. Jägerhorn var en uttalad separatist.

Befästningen besköts av ryssarna i en vecka, men knappt någon skada gjordes på de kraftiga, skyddande murarna och av de runt 7 000 man som befann sig på Sveaborg dödades endast sex. Cronstedt blev kontaktad av en rysk general den tredje april och de kom överens om ett möte utanför Sveaborgs murar. Efter detta möte återvände Cronstedt till befästningen med beskedet att vapenstillestånd skulle råda mellan svenskarna och ryssarna från och med den 20 april till tredje maj. Han sa även till svenska armén att allt hopp var ute och att de var chanslösa mot ryska armén, trots det faktum att Sveaborgs murar bevisligen stått emot ryssarnas kraftiga eldgivning och att Cronstedt själv meddelat Gustaf IV Adolf att det fanns gott om ammunition och mat på befästningen. En del av officerarna protesterade mot detta och en omröstning ska därför ha genomförts. Majoriteten ska då ha röstat för att de skulle ge upp Sveaborg, men enligt kapten Jacob Du Rietz’ vittnesskildring ska i stort sett alla på befästningen gråtit och öst smädelser och förbannelser över Cronstedt.
Den 6 maj kunde ryssarna, tack vare Cronstedt som till och med överlämnade nyckeln till befästningen, ostört inta Sveaborg.

Hedvig Elisabeth Charlotta fick information om Sveaborgs fall av sin make hertig Karl och Gustaf IV Adolf och skriver följande om händelsen i maj 1808:
”Kungen blev naturligtvis djupt bedrövad och tillika ursinnig, det var ju nyckeln till Finland och till Sverige, som Cronstedt nu lämnat i fiendens händer. Uppgörelsen var ej endast förödmjukande men blottade även kommendantens feghet, ty fästningen hade städse av alla sakkunniga förklarats för ointaglig, därest ej förräderi komme med i spelet. Uppgivandet av Sveaborg var ödesdigert för såväl Sverige som Finland, och Cronstedt således i dubbel måtto brottslig mot fäderneslandet.”

Cronstedt dömdes att mista höger hand samt att bli halshuggen och steglad. Straffet skulle ha verkställts vid en krigsrätt 1809, men då Cronstedt kom att få amnesti efter kriget verkställdes det aldrig. Han dog vid 63 års ålder 1820 i Helsingfors.
Förlusten av Sveaborg intetgjorde den svenska försvarsplanen och fick Gustaf IV Adolf att helt förlora förtroendet för den militära ledningen. Han började misstänka att han var motarbetad och att hinder lades i hans vag. Det är mycket möjligt att det var så då han var nästan helt omgiven av Napoleonanhängare och separatister som ville se honom avsatt och Finland skilt från Sverige. Även hans relation till livgardet, som han misstrodde, var spänd. Hösten 1808 blev till och med en soldat lejd för att döda Gustaf Adolf, men lyckades inte komma tillräckligt nära för att kunna utföra sitt uppdrag.

Cronstedts förräderi vid Sveaborg blev avgörande för finska krigets utgång i avseendet att Sverige förlorade sitt viktigaste värn mot Ryssland. Dessutom gick en chans att möjligen vända krigslyckan förlorad. Förräderiet blev även avgörande för Finlands framtid i avseendet att landet i och med Sveaborgs fall blev en del av Ryssland.

Det blev även avgörande för Gustaf IV Adolfs framtid. 13 mars 1809 tillfångatogs han av några sammansvurna officerare. Därefter fängslades och avsattes han. Även hans ättlingar förklarades förlustiga den svenska kronan. Samma år blev han och hans familj förvisade från Sverige. Det dröjde fram till 1870-talet innan någon medlem av den familjen fick träffa några svenskar och besöka Sverige.

Gustaf Adolf efterträddes av sin lättpåverkade farbror som tog plats på tronen som Karl XIII. Karl slöt fred med Napoleon, som kunde dra en lättnadens suck över att en mer franskvänlig kung tagit Sveriges tron.

 

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.nu) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Om Einárs död och hur Sverige blivit mer som USA

Om Einárs död och hur Sverige blivit mer som USA

🟠 CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET Torsdagen den 21 oktober sköts 19-årige gangsterrapparen Nils Einar Grönberg, bättre känd under sitt artistnamn Einár, ihjäl på öppen gata i Hammarby sjöstad i södra Stockholm. Enligt uppgift dödades han med ett flertal skott i bröstet och huvudet – en ren avrättning av den sort som blir allt vanligare i kriminella miljöer.

Ej redaktionellt material

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Tänk på att du är juridiskt
ansvarig för dina kommentarer

Läs även:

Nils Bejerot

Nils Bejerot

🟠 Han startade kriget mot knarket. I år skulle psykiatern och forskaren Nils Bejerot ha fyllt 100 år. Han grundade Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) och kom att bli känd som den ”svenska narkotikapolitikens fader”. Hans nolltolerans mot narkotika på 1960-talet väckte dock vänsterns vrede och media vände honom ryggen.

Mysteriet i Mörtnäs

🟠 Fredagen den fjärde mars 1932 hittades Adolf Fritiof Zetterberg och hans maka, Hilma Ulrika Zetterberg, samt fruns syster, Anna Kristina Hedström, ihjälslagna i Mörtnäsvillan i Värmdö kommun. Det råder än idag oklarheter om vad motivet till Mörtnäsmorden kan ha varit, olika uppgifter motsäger varandra och när utredningen återupptogs 1951 ändrades dessutom redogörelser påtagligt. Detta olösta trippelmord är därför ett av det mest gåtfulla i svensk kriminalhistoria.

Psalmer, dikter och Lina Sandell

🟠 Lina Sandell skrev sina första dikter efter en svår sjukdom. Dessa blev de första av väldigt många verk. Hon kom nämligen att skriva resten av sitt liv och blev även redaktör. Kanske framför allt hennes psalmer är än idag kända och älskade.

Reuterholms fall

🟠 Hösten 1794 hade den Armfeltska affären avslutats och domarna fallit. Dock kom Gustaf Adolf Reuterholm att bli denna affärs stora förlorare och hans sista tid vid makten var följaktligen inte lätt. Bakom kulisserna bidade dessutom Gustaf IV Adolf sin tid.

Nyhetsdygnet

Runmästarens hemliga regler och dolda budskap

🟠 Runböcker finns det många av, men i Runkalendern tar Magnus Stenlund ett nytt grepp om det fornnordiska alfabetet. Han driver tesen att en runmästare redan på bronsåldern var i kontakt med Medelhavscivilisationerna, kanske de Joniska öarna, och med stor noggrannhet och enligt förutbestämda regler skapade dessa runor. De är långt mer än skrivtecken, utan berättar också mycket om de gudar och andra väsen som de symboliserar, ordnade i en vacker symmetri som på ett schackbräde.

Underhållande om Leninbesatt hotellägare

🟠 Kapitalister som hyllar Lenin? Ja, i Sverige finns en hotellägare som gjort sig känd för att vara ett stort fan av Lenin, som instiftade Leninpriset och som ekonomiskt stöttat Jan Myrdalsällskapet – Lasse Diding. Journalisten Per Nygren har skrivit underhållande om Diding och hittar många bisarra detaljer, men enligt Nya Tiders recensent missar Nygren, trots ett gediget grävande arbete, viktiga frågor som hade gjort boken mer relevant för allmänheten.

Studier av asteroid bekräftar – värd ofantliga 88 triljoner kronor

🟠 VETENSKAP Asteroiden 16 Psyche har enligt nya studier och värmemätningar konstaterats innehålla ofattbara mängder dyrbara metaller vars samlade värde vida överstiger jordens samlade BNP. Bara asteroidens järninnehåll skulle med dagens värde motsvara 88 triljoner kronor, en summa som skrivs med 18 nollor. NASA planerar att skicka sonder för att studera asteroiden år 2026 och upptäckten öppnar upp för framtida gruvdrift av asteroider för att täcka jordens samtliga mineralbehov – för all överskådlig framtid.

Vetenskapliga Nobelpris i klimatkampens tecken

🟠 Syukuro Manabe, Klaus Hasselmann och Giorgio Parisi delar på fysikpriset för sitt arbete med komplexa system – bland annat för att kunna modellera jordens klimat och den globala uppvärmningen. Samtidigt delar David Julius och Ardem Patapoutian medicinpriset för att ha identifierat receptorer som gör det möjligt för kroppens celler att känna temperatur och beröring. Kemipriset går till två forskare som utvecklat tekniker för att påskynda och kontrollera kemiska reaktioner. Benjamin List och David MacMillan delar priset för att ha utvecklat billiga, miljövänliga organiska katalysatorer.

”Spermageddon”: Kommer västvärldens människor att kunna fortplanta sig år 2050? – Hormonstörande ämnen pekas ut som ansvariga för drastisk nedgång i spermie- och äggkvalitet

🟠 För några år sedan kom en chockerande rapport om att spermiekvaliteten hos västerländska män sjunkit med nästan 60 procent mellan 1973 och 2011. Även testosteronnivåerna har visat sig vara minskande. Nu har forskaren bakom studien, doktor Shanna Swan, gett ut en bok om orsakerna, och pekar ut de hormonstörande ämnen som finns i allas vår vardag. Medan den uppmärksammats av internationella medier är det helt tyst om den i Sverige.

Mysteriet i Mörtnäs

🟠 Fredagen den fjärde mars 1932 hittades Adolf Fritiof Zetterberg och hans maka, Hilma Ulrika Zetterberg, samt fruns syster, Anna Kristina Hedström, ihjälslagna i Mörtnäsvillan i Värmdö kommun. Det råder än idag oklarheter om vad motivet till Mörtnäsmorden kan ha varit, olika uppgifter motsäger varandra och när utredningen återupptogs 1951 ändrades dessutom redogörelser påtagligt. Detta olösta trippelmord är därför ett av det mest gåtfulla i svensk kriminalhistoria.

Senaste numret

Nya Tider är den enda papperstidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Från april 2017 utkommer Nya Tider även med en nätupplaga varje vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

123 037 97 35

Kundtjänst
Tel: 08-410 677 70
kund[snabel-a]nyatider.nu
Box 454, 191 24 Sollentuna

Redaktion
redaktion[snabel-a]nyatider.nu
Box 454, 191 24 Sollentuna

Artiklar (RSS)
© 2021 Nya Tider. Med ensamrätt. Nya Tider ges ut av AlternaMedia AB.

Ansvarig utgivare: Vávra Suk. Bankgiro: 108-0357.

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.