Sedan Donald Trump tidigare i år tillträdde som USA:s president för andra gången har Washington eskalerat det diplomatiska, ekonomiska och militära trycket på Venezuela. Trump har hävdat att Venezuelas regering ”aktivt samarbetar med narkotikakarteller” som påstås bidra till den amerikanska opioidkrisen – särskilt genom smuggling av fentanyl och kokain via Karibien.
I augusti började USA därför placera örlogsfartyg, flyg och personal i södra Karibien inför ”förstärkta narkotikainsatser”. Trump deklarerade att man skulle bekämpa ”narkoterrorism” kopplad till Venezuela, vilket resulterade i en rad attacker mot venezuelanska fiskebåtar, som enligt Pentagon alla på olika sätt sysslade med narkotikahandel.
I mitten av november hade minst 21 båtar angripits under amerikanska ”narkotikainsatser” utanför Venezuela, med åtminstone 83 dödsoffer som följd. Washington har uppgett att alla attacker har skett på internationellt vatten, något Venezuela kommenterat med att de skett ”strax utanför venezuelanskt vatten” och klagat på att USA:s fartyg ”opererar farligt nära våra territorialvatten”.
Venezuelas president Nicolás Maduro har reagerat kraftigt på attackerna och bland annat sagt att USA ”bedriver sjökrigföring i narkotikabekämpningens namn” och ”jagar venezuelanska fiskare och civila i Karibien”.
På nationell TV har han även sagt att ”Venezuela är ett offer för drogsmuggling som kommer från Colombia” och att Venezuela är attraktivt för smuggling på grund av dess geografiska läge. Redan år 2016 berättade han att landet har ett av världens starkaste system mot drogsmuggling, sedan man kastat ut den amerikanska narkotikabekämpande myndigheten DEA, och 2021 uppgav Maduro att man ”skjutit ner eller oskadliggjort över 300 knarksmugglande privatflygplan som kommit in från Colombia”. Venezuelas myndigheter uppger att inget kokain produceras i landet, utan att det kommer utifrån, och att man beslagtar cirka 40–60 ton droger varje år.
Analytiker har dock påpekat att Venezuelas incitament att stoppa knarksmugglingen till USA minskar för varje gång Trump gör utfall mot landet.
Narrativet om att de militära insatserna utanför Venezuelas kust är ”förstärkta narkotikainsatser” har mött skarp kritik även utanför Venezuela, bland annat från den tidigare chefen för FN:s kontor för narkotikakontroll, Pino Arlacchi. Han menar att hela knarkhandelsnarrativet är ett påhitt för att dölja det verkliga målet: att överta Venezuelas oljereserver – världens största. De är dock svårtillgängliga då de är under havsbotten och USA har under perioder stört försök att utvinna dessa.
En grupp oberoende experter som utsetts av FN:s råd för mänskliga rättigheter har dessutom dömt ut den amerikanska militärens dödliga angrepp som stridande mot internationell rätt, oavsett om Trumps påståenden om ”narkoterrorism” stämmer eller inte.
”Även om sådana påståenden skulle bekräftas, strider användningen av dödligt våld på internationellt vatten utan korrekt rättslig grund mot havsrätten och utgör utomrättsliga avrättningar”, skriver FN-experterna i en rapport.
Vill se regimskifte i Venezuela
Kritiken från FN stärker bilden av att de amerikanska operationerna handlar om mer än narkotikabekämpning. USA har i flera omgångar försökt påverka och försvaga den samhällsordning som växte fram under vänsternationalisten Hugo Chávez, som valdes till president 1998, och senare under Nicolás Maduro. Washington har bland annat legat bakom direkta kuppförsök, infört omfattande ekonomiska sanktioner och försökt isolera Venezuela diplomatiskt (se bland annat ”Venezuela: Kupplanerna gick inte som tänkt” i NyT v.10/2019).
År 2020 greps två tidigare amerikanska elitsoldater efter ett misslyckat landstigningsförsök som enligt Venezuelas regering syftade till att gripa eller ”neutralisera” Nicolás Maduro. USA förnekade all direkt inblandning i operationen, men det står klart att en privat amerikansk säkerhetsfirma, Silvercorp USA, var centralt involverad i planeringen.
Dessutom har USA under lång tid gett starkt politiskt och ekonomiskt stöd till olika oppositionsledare i Venezuela, där det mest kända exemplet är Juan Guaidó, som utnämnde sig själv till interimspresident under en USA-stödd demonstration den 23 januari 2019. Efteråt skickades han runt i Västvärlden och hyllades som landets ”nye ledare”.
María Corina Machado – som nyligen tillkännagavs som mottagare av årets Nobels fredspris – är den senaste i raden oppositionsledare som lyfts fram av USA. Hon skolades in i rollen genom att studera vid ”Yale World Fellows Program” tillsammans med andra som valts ut att bli ”framtida globala ledare”. Precis som andra proamerikanska politiker förespråkar hon en ”folklig kapitalism” och långtgående privatiseringar av sektorer som nationaliserats under Chávez. Machado har också vid flera tillfällen öppet talat om möjligheten av en ”militär intervention” mot sitt eget land för att avsätta landets sittande president Maduro.
Angående Venezuelas oljereserver så har Trump, som så ofta, varit motsägelsefull. Dels har han enligt Reuters sagt att ”Vi behöver inte köpa deras olja, vi har gott om olja själva”, dels att han vill säkra ”framtida amerikansk åtkomst till Venezuelas rikedomar”, enligt en artikel i The Atlantic den 6 november.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
