Skip to Content

Debatt

Nationaldagen i perspektiv

Debattören Tobias Svensson har analyserat flera tal som hölls av politiker den 6:e juni, bland annat i Rinkeby för att höra vad Socialdemokraternas partiledare hade att säga till publiken i den invandrartäta Stockholmsförorten på den svenska nationaldagen.

Publicerad: 18 juni, 2014, 07:05

  • Svenska

Läs även

Redan när Svenska flaggans dag motvilligt skulle lyftas fram som Sveriges nationaldag av etablissemanget, såg man det som ett sätt att ”ta tillbaka” flaggan och firandet från verkliga nationalister, och man var noga med att ta tona ned just firandet av nationen. Jag minns själv firandet i Göteborg någon gång på 1990-talet och det tal som hölls av ett socialdemokratiskt kommunalråd. Det tog bara ett par meningar innan hon betonade att man visserligen kunde få fira nationaldagen, men att det viktigaste var att detta inte fick leda till att man utestängde människor från andra delar av världen.

Denna tendens har genom åren förstärkts och i dag kan man faktiskt konstatera att det är svenskar som i stort sett utestängs från att högtidlighålla sitt land en enda dag på året. Detta år verkar alla hämningar ha släppt och exemplen är hårresande.

Historiska museet i Stockholm bjuder in till en mångkulturell dag, med en affisch där nationalsången till hälften ersatts med andra språk, och där programmet består av en bok om tolerans för barn, en vernissage om det nya gränslösa Sverige och, naturligtvis, nationalsången framförd på bland annat kurdiska och assyriska.

Stefan Löfven (S). Foto: Nya Tider

Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) väljer att högtidlighålla samma dag med ett tal vid Islamic Center i Malmö, för att sedan skynda sig till Rinkeby utanför Stockholm. På plats i Rinkeby finns även Socialdemokraternas partiledare, och troligen Sveriges näste statsminister, som håller ett av dagens mest bisarra tal. Inför en publik bestående av invandrare och några tillresta socialdemokrater, talar han om rasism och nazism. Det visar till att börja med en mycket nedlåtande syn på både våra nya medborgare och svenskar, där invandrare ses som offer som endast vill höra om rasism, medan svenskar utgör det stora hotet med sin rasism och nazism. För att slutligen bevisa sin fullständiga brist på lyhördhet och kontakt med verkligheten, ägnar han en betydande del av talet åt Sofie Scholls öde i 1940-talets Tyskland. Av publikens ointresse att döma, är jag inte den enda att undra vad det har med somaliers situation i Rinkeby att göra, för att inte tala om Sveriges nationaldag. Talets klimax, i den mån något sådant fanns, blir när Löfven väljer att citera profeten Mohammed, vilket följs av applåder av den i övrigt oengagerade publiken.

Ett stort officiellt evenemang ägde rum på Skansen i Stockholm, där hela landets elit var samlad. Föga förvånande bjöds där på mångkulturell musikalisk underhållning, men man hade också bjudit in socialdemokraten Jan Eliasson som talare. Trots att denne man har varit toppdiplomat i många år, följde hans föredrag samma mönster som de andra denna dag. Vi fick lära oss att blandade samhällen var de som skulle bli framgångsrika och under mindre än två minuter lyckades han trycka in ”kalla vindar”, ”tolerans”, ”alla människors lika värde” och, förstås, ”vi och dom” i sitt tal.

De etablerade medierna svämmade över av krönikor som kan delas in i två kategorier. Den första avhandlade, i vanlig ordning, rasism, främlingsfientlighet och mångkulturens välsignelse. Den andra syftade till att nedvärdera själva dagen, genom att framhålla att Sverige minsann inte hade någonting särskilt att högtidlighålla, till skillnad från de flesta andra länder. I själva verket inträffade två ganska betydande historiska händelser denna dag. Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till landets kung, vilket följdes av Kalmarunionens kollaps och Sveriges självständighet. Samma datum 1809 skrevs en ny regeringsform under, som gjorde slut på kungligt envälde och bestod fram till 1974. I etablerade tidningar och TV-kanaler fanns inte ett enda undantag som hyllade landet, folket eller dess historia.

Det är inte nödvändigtvis fel att en politiker väljer att tala i ett invandrartätt område på nationaldagen. Problemet är att man helt fokuserar på det och framför allt det budskap man väljer att framföra. Vad tänker en invånare i Rinkeby, som kanske i övrigt har begränsade kontakter med det svenska samhället, när landets blivande statsminister enbart ser dem som offer för rasism och ägnar ett helt tal åt att varna dem för svenskens nazism? Hur ska den muslimska gemenskapen någonsin kunna respektera det nya landet, när detta lands egna ministrar inte gör det, utan tvärtom väljer att hylla deras egen ideologi och demonisera svensken?

Sverige torde vara det enda landet i världen där nationaldagen inte handlar om det egna landet, dess kultur eller historia. Självklart bör man denna dag lyfta fram vår utveckling och betydelsefulla historiska gestalter som Gustav Vasa, Carl von Linné och Alfred Nobel. Om de vill plocka ideologiska poäng, skulle socialdemokrater kunna nämna arbetarrörelsen och välfärdsstaten, samt hylla individer som August Palm. Liberaler skulle kunna tala om industrins betydelse och den allmänna rösträtten, medan liberalen Karl Staaf kunde lyftas fram. Denna dag behöver inte ett ord sägas om islam, svenskens uselhet eller mångkulturens förträfflighet, särskilt inte då det görs varje dag under årets övriga dagar.

Man kan sannerligen undra vad det politiska och mediala etablissemanget tror sig vilja uppnå med denna självspäkelse. Gissningsvis handlar det om rent poserande, som knappast kommer att föra någonting gott med sig. Det måste vara mycket förvirrande att komma som nykomling till ett land och ständigt höra hur landets egen befolkning föraktar sig själva. Än mer förvirrande måste det vara att komma som exempelvis sydamerikan eller kristen arab och se hur man i ett sekulariserat kristet land i norra Europa fullständigt kryper för islam.

Allra störst är dock sveket mot den svenska ursprungsbefolkningen, människorna som tyst ser hur deras land tas ifrån dem och samtidigt betalar för det. De tillåts inte ens känna stolthet över sitt land en enda dag, utan ska även då utmålas som det stora hotet mot allt det nya och spännande som kommer utifrån.

Tobias Svensson

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Kommentarer inaktiverade.

”Barn, inte fru” kräver förbud mot ingiften

KRÖNIKAMånga läsare har nog uppmärksammat annonser där stiftelsen Plan International Sverige tar upp hedersförtryck i världen och skriver ”Vi kämpar för att ingen flicka ska tvingas gifta sig”. På deras hemsida kan man läsa att detta är den svenska delen av organisationen Plan International som är aktiv i 75 länder och att man kan bli fadder till en flicka någonstans i världen för att denna ska få utbildning och slippa bli bortgift som barn.

Kan de verkligen vara så naiva?

OPINION: STEFAN TORSSELLMan häpnar över politikernas inkompetens. Deras oförmåga – eller är det ovilja? – att se enkla samband. Veckans debattör Stefan Torssell, författare till boken M/S Estonia: Svenska statens haveri, försöker att reda ut varför politikerna låtsas att problemen inte finns, och om de finns så ska man definitivt inte tala om dem, och om man talar om dem så måste man kal­la dem för ”utmaningar” och tala om dem med andra nypåhittade ord som bortförklarar själva grunden i problemet.

Systemmedias talande tystnad

LEDAREFör ett par veckor sedan rapporterade vi om de avslöjanden kring extremvänstern i Göteborg som gjorts av webb-tv-kanalen Exakt24. Nu har kanalens studio i Göteborg blivit attackerad av vänsterextremister som försöker skrämma dem till tystnad.

Dyra tungviktare med kort räckvidd

KRÖNIKASmåbilar är lätta, men inte med eldrift. Vi Bilägare testade nyligen fem små elbilar. De vägde i genomsnitt 1 569 kilo, deras batterier vägde genomsnittligt 280 kilo och räckte för 23,6 mils körning. Föga imponerande.

Gästledare: Erik Almqvist, Exakt24

GÄSTKRÖNIKA

Diktaturer tillåter kritik, men inte handling

DEBATTNär Exakt24 stängdes av på Youtube, så var det förstås väntat. Alternativ svensk media håller i rask takt på att rensas ut från plattformen. Mycket får dock ligga kvar på Youtube, även till synes radikala påståenden och ovårdade nedsättande uttalanden. Veckans debattör, samhällsdebattören och programledaren Magnus Stenlund, resonerar om varför vissa blir censurerade medan andra får vara kvar, och gör en talande jäm­förelse med hur Kinas myndigheter hanterar oppositionen.

Slopa fordonsskatt när fordonet står stilla och inte används

KRÖNIKA

Husbyggen trots stigande hav?

KRÖNIKAJordbruk på den nordfrisiska ön Pellworm riskerar att översvämmas av stigande hav. Åtminstone enligt Dagens Nyheter och andra media.

Gå till arkivet

Send this to a friend