Nationalistisk seger i Polens presidentval – kan Nawrocki ”rocka Bryssel”?

Efter liberalen Donald Tusks och hans parti Medborgarplattformens seger i det polska valet 2023 jublade EU-etablis­semanget över att Polen nu skulle bli mer samarbetsvilligt inför kraven från Bryssel om bland annat EU:s migrationspakt. Efter att Nawrocki segrat i en valrysare med strax under 51 procent av rösterna mot 49,1 procent för Rafał Trzaskow­ski – som företräder samma parti som Donald Tusk – ser det i stället ut som om Visegradländernas allians mot det vänsterliberala etablisse­manget i Bryssel kan återvitaliseras.

Nawrocki, tidigare chef för In­stitutet för nationellt minne (IPN), framställer sig själv som en folklig outsider, distanserad från den po­litiska eliten i Warszawa. Med slag­ordet ”Polen först, polackerna först” vann han stöd bland framför allt landsbygdsbor, konservativa äldre och unga män. Nawrocki lovade att skydda Polens suveränitet, stärka nationella värderingar och priori­tera polska medborgare framför in­vandrare, särskilt icke-europeiska och ukrainska flyktingar. Han kri­tiserade EU:s migrationspakt och gröna giv, och betonade att Polen inte ska böja sig för Bryssels direk­tiv. Med rekordhögt valdeltagande på 71,6 procent i andra omgången visar valet en djupt polariserad na­tion, där Nawrockis seger signalerar en fortsatt uppdelning mellan stad och landsbygd, liberaler och natio­nalister.

Hans löften inkluderar att använ­da presidentens vetorätt för att block­era Tusks reformer, såsom liberalise­ring av abortlagar och införande av den vänsterliberala HBTQ-agendan, samt att stärka Polens militär och sä­kerhet mot Ryssland. Nawrocki har också uttryckt skepsis mot Ukrainas integration i Nato och EU, men lovat att fortsätta stödja Ukrainas kamp mot Ryssland genom militärt bi­stånd. Hans nationalistiska budskap, kombinerat med en tuff image från hans boxningsbakgrund och engage­mang i arrangerade huligankamper, har gjort honom till en polariserande men karismatisk figur.

Kan han ”rocka Bryssel”?

Nawrockis framtoning i kombina­tion med hur hans namn stavas (det uttalas dock ”Navrotski”) har lett till att både vänner och fiender speku­lerar i att han kan ”rocka Bryssel” och liknande omskrivningar för att skaka om EU-etablissemanget. Hans EU-skeptiska hållning och löfte att dra Polen ur EU:s migrationspakt har väckt både entusiasm och oro.

Som president har Nawrocki be­tydande makt genom sin vetorätt, som kräver tre femtedels majoritet i parlamentet för att övertrumfas – en tröskel som Tusks koalition inte når. Detta ger Nawrocki möjlighet att blockera lagstiftning som anpas­sar Polen till EU:s direktiv, inklusive migrationspakten, som ålägger med­lemsstater att ta emot migranter.

– Mitt Polen är ett Polen utan il­legala migranter. I stället för inte­grationscenter ska vi ha deporta­tionscenter för dem som hotar vår säkerhet, ska han ha sagt enligt ny­hetssajten Visegrád 24.

Han vill också skydda polska jord­brukare från EU:s ”gröna giv” och motsätter sig ytterligare maktför­skjutning till Bryssel.

Hans möjligheter att ”rocka Brys­sel” har dock begränsningar. Utrikespolitik, inklusive EU-avtal, hanteras främst av regeringen, vilket innebär att Nawrocki inte ensam kan dra Po­len ur migrationspakten. Tusks pro-EU-koalition, som kontrollerar parla­mentet fram till 2027, har visserligen fört en relativt stram migrationspolitik men kommer troligen inte att stödja en sådan åtgärd.

Ändå kan Nawrocki skapa bety­dande friktion genom att systema­tiskt använda sitt veto för att block­era nationell lagstiftning kopplad till EU:s krav. Piotr Buras, chef för glo­balistiska tankesmedjan European Council of Foreign Relations kontor i Warszawa, säger enligt Washing­ton Post att hans presidentskap kan leda till ”lagstiftningsparalys” – vil­ket förstås är ett annat sätt att säga att Nawrocki kan förhindra att re­geringen Tusk underordnar sig Brys­sels diktat. Detta kan försvaga Tusks regering och potentiellt utlösa tidiga val, särskilt om koalitionen kollapsar före 2026, som vissa förutspår.

Nawrockis allians med andra EU-skeptiska ledare, såsom Ungerns Vik­tor Orbán och Italiens Giorgia Melo­ni, stärker hans position. Orbán har kallat Nawrockis framgång en ”fan­tastisk seger” för Visegradgruppen, som motarbetar EU:s centralisering. Om Nawrocki kan mobilisera stöd från likasinnade medlemsstater kan han påverka EU:s beslutsfattande, särskilt kring migrationspolitik. Men riskerna är betydande: ett trots mot Bryssel kan leda till indragna EU-medel, som Polen anses vara ekono­miskt beroende av. När PiS tidigare suttit i regeringsställning och försökt reformera rättsväsendet och mot­sätta sig EU:s migrationspolitik, har Bryssel upprepade gånger riktat eko­nomiska påtryckningar mot landet.